R.O.O.M – jag kommer sakna dig
Fick i helgen nys om att min all time favourite-affär, R.O.O.M på Alströmersgatan, gått i konkurs och att hela butiken säljs ut till 50%. Eftersom jag hade syster med två barn på besök hela helgen var det inte läge att putta barnvagn bland kartonger och ömtåligheter. Men igår efter jobbet kilade jag dit. En bedrövlig syn måste jag säga …
De annars så smakfullt inredda och exklusivt ljussatta lokalerna såg ut som en krigsskådeplats (i den mån en lyxig butik kan se ut som ett slagfält) belamrad med med bruna kartonger, kanstött porslin och udda ljusstakar. En sorglig syn. Fyndade iaf ett vackert fat från Habitat, och lyckades lägga vantarna på ett ex av deras senaste katalog. Efter helgens lånta liv som småbarnsförälder känns det där med tårtkalas inte längre fullt så främmande, varför jag tyckte att ett porslinsfat med 32 cm i diameter inte var en så dålig investering trots allt, faktiskt rent av ett vettigt köp. Trots att det kostade lite … (ja jag vet att ett ömtåligt porslinsfat för en halv förmögenhet inte alls kommer att användas på tårtkalas, men tanken kändes bra!)
Men nu är det alltså slut – aldrig mera gå där och mysa om lördagarna och drömma sig bort till framtida vackra hem. Med R.O.O.M föll en av de sista bitarna glamour i mina hoods för att lämna plats åt Ica Maxi och parkeringsplatser. Hoppas att någon annan tar över lokalerna och göra något riktigt fint av dem.
Trötte-tröttsvin
Det regnar och jag vill inte gå till jobbet, inte det minsta faktiskt. Vill hellre ligga kvar hemma i sängen med en kopp pepparmintste och mina manus (vilket i princip är detsamma som att jobba – fast utan kravet på att vara social). Fast det blir en kort liten vecka den här veckan, bara fyra dagar, eftersom jag har tagit ut en semesterdag på fredag för att gå på Junibacken med mina små gudbarn som kommer till Storstan på besök. Ser verkligen fram emot att få busa loss ordentligt med de små grisarna. Och skämma bort dem precis så mycket som en moster ska göra.
Fast just nu vill jag mest ta vändande tub tillbaka, för järdrar i min lilla låda vad jag är sömnig idag. Hmm, kanske borde jag casha in min friskvårdstimme och gå och träna redan nu på förmiddagen. Undra om jag skulle bli pigg då. Eller om jag borde gå och koka kaffe …
En vanlig dag i en förlagsredaktörs liv
Vaknar lite lagom tidigt (06:02) av att väckarklockan ringer. Ligger kvar och drar mig lite för länge (07:16). Hoppar in i duschen och bestämmer mig, förseningen till trots, för att tvätta håret. Har ju trots allt en releasefest att gå på efter jobbet. Står och klurar i garderoben ett tag och väljer mellan leggings+brun liten klänning eller ett svart fodral m läderskärp. Går för det senare – ska ju trots allt på releasefest på 1900. Hår upp eller hår ner? Eftersom nytvättat är det stört omöjligt att forma och fästa upp de mjuka lockarna så det får bli hår ner, med lite lagom mycket mousse som hållet rufset stånget. Hoppar i min nya kappa, drar upp dragkedjorna på stövlarna och ger mig ut i oktoberkylan med min Burberry-rutiga hatt över det nyfönade håret och min bruna Mulberry i ett stadigt grepp. Ser ut som en väldigt engelsk posh totty - och det känns ganska bra.
Kommer till jobbet och tar en kaffe, springer ner på produktion och blippar ett omslag. Passar på att suga i mig lite komplimanger om min solbränna och skryta om min mysiga semester i Spanien. Är effektiv i stort sett hela dagen, smiter till ett läkarbesök vid tre och kommer tillbaka lagom till att hitta ett mail som delar ut en extra biljett till kvällen stora event: den intima lilla exklusiva spelningen med Nick Cave på China. Och jag får den! Piffar til mig lite i skenet från datorskärmen och inser vilker tur att jag valde lilla svarta istället för den bruna vardagsklänningen. Rusar iväg för att möta upp The Ladies för kaffe i Konserthuset vid 17, bryter upp vid 18 för att hinna till Fexeus release. Minglar , dricker vin och äter en snitt med lufttorkad skinka. Får mitt ex av boken signerad – på ett högst personligt sätt! (Vilket gjorde min kollega AS grön av avundsjuka och krävde tat han skulle få samma dedikation.) Beger oss vidare till Berzeliipark och trängseln utanför. Sjunker ned i min stol och låter mig svepas med i den stortflod av känslor och musikalitet som är Nick Cave live. TVå timmar senare tumlar jag ut i den sena kvällen, helt matt och berörd. Tar tuben hem och somnar med min guldglittriga chick-litt uppslagen på huvudkudden.
Autumn leaves
Nu är det höst. På riktigt. Ganska vackert att promenera längs Norr Mälarstrand så här års också. Men allra vackrast är det nog hemma i min egen lilla vrå, bland de träd, rosenbuskar och 1920-talsfasader som är mitt kvarter. Har hört rykten om att de redan har snö i Dalarna, så jag ska alldeles strax bege mig ut i den kyliga oktoberförmiddagen och njuta av dess friskhet eftersom den med största sannolikhet är överstånden om någon vecka.
Halsduk, stövlar, handskar och mössa – välkomna ut ur garderoben.
So far so good
Sitter nu på tåget på väg ner till Gbg o mässan. Och hittills har det varit över förväntan. Vaknade i tid, utvilad och av mig själv, väskan var i princip packad o ajg fik tid att läsa tidningen. Idag var dessutom en bra hairday. Bestämmer mig för att lätat bagaget lite oh klär på mig den blå-vita 70-talsklänning jag eg hade tänkt ha på mig imorgon. Beger mig ner till t-banan oh inser att min väska är precis lagom tung för att jag ska orka bära den oh därmed slippa dra den bakom mig som en annan flygvärdinna.
Kommer till stationen i god tid för att hinna köpa två kanelbullar och en vatten. Var så förutseende att jag hämtade ut biljetten på väg hem från jobbet igår. Tar nu upp den ut sitt kuvert i väskan och inser att jag inte bra fått en förstaklassbiljett (stor glädje på stationen igår kan ajg meddela!) utan att det intill vagn oh platsnummerering står skriver ”Frukost serveras vid din sittplats”. Oh, Joy! Oh Happiness! Stegar snabbt ifrån pöbeln på perrongen mot den främre vagnen och kliver ombord till de finare salongerna. Oh inser att jag fått en sån där lyxig enkelplats vid fönstret – framlänges! OH, JOY! OH, HAPPINESS!! Väl på plats kommer en kille oh ger mig dagens första goodie-bag; svart tygpåse (lämpligt inför mässan!) innehållande en bok en frukt oh en juice. Och till tonern av Ennio Morricones ”The Mission” glider tåget ut från t-entralen och in i den honungsgula morgon som är min älskade Storstad. Mariaberget glittrar i Riddarfjärden och aldrig förr har jag väl Stockholm varit så vackert …
Blir nog en bra semester det här.
OH, JOY!
OH, HAPPINESS!
Nya sidor av gamla staden
I går var det hel undebart fantastiskt väder. En riktigt fin septemberdag med indiansommar i luften. Egentligen stod det moderna museét och Dalí på schemat, men efter en medelhavsfrukost UTAN vare sig DN eller kaffe (måste plantera in en vettig moka-bryggare + lite schyssta bönor nästa gång jag är där) blev det promenad in till stan istället. Det tog halva dagen. Fast det var inte fågelvägen och involverade dessutom en tur till gamla enskede och ett urmysigt fik. Där skulle jag kunna tänka mig att bo! INte på fiket, men i området. En riktig liten äppelträdsidyll!
Fick se så mycket nytt som jag aldrig sett tidigare och som jag inte visste fanns. Globen exempelvis – (jo, jag vet att den finns och jag har sett den förrut, men aldrig varit där och tittat på nära håll). Efter en sväng på Götgatan gick musten ur mig och det blev tuben hem till mig. Jag satte mig i köket och sydde en sittdyna i indisk bomull till en kollega, JJ la sig på sängen o läste. Sen blev det middag på saltkokt potatis, gravlax och hårt tunnbröd, hårtvättarkväll och slutligen filmkväll i form av Into the wild på datorn. En behaglig söndag på många sätt.
Richie Riche, lite HBT-fantasy & lite Mats Strandberg
Var på bio igår – för ovanlighetens skull. Gick dessutom inte ensam – för ovanlighetens skull. Och såg ”Män som hatar kvinnor”, som jag inte alls gillade som bok men tänkte att den nog kanske skulle fungera bättre som film. Det gjorde den, för ovanlighetens skull, även om den var långt ifrån bra. Det gjorde å andra sidan inte så mycket att filmen var dålig, utan som skrivet i ett sms tidigare i veckan ”Med risk för att svika min inre cineast, men just nu känns filmvalet mindre väsentligt – vill nog mest gå på bio med dig …”
Efter en väldigt trevlig kväll på biografen igår ska jag alltså nu ut och måla staden röd – för andra kvällen på raken. På schemat står först lite shopping med en kollega (ryktet går att Topshop i SOUK har halva priset på hela butiken! Måste ju kollas!) Sedan snabbt hem o hoppa i lilla klänningen för AW med en annan kollega. Under intensivt mailande har vi bestämt att mötas på Glenn Miller för att sedan ta en tur till Riche. Kan bli trevligt tror jag. Kanske rentav väldigt trevligt!
Nu är det höst. På riktigt. OK kanske inte rent vädermässigt (kändes nästan som utomlands när vi satt på uteservering med varsin kaffe igår innan niobion), emn rent mentalt. Har alldeles nyss skickat min underbara HBT-fantasy till tryck. Efter allt slit och alla vändor vi genomlevt i sommarhettan är den nu äntligen klar. Och det är inte för inte som jag känner ett stort litet tomrum inom mig. Sannolikheten är mao stor att jag efter första glaset vin kommer drabbas av det som i red-kretsar kallas för postredaktionell depression, dvs det tillstånd som infinner sig efter att boken gått till tryck men före Den Stora Grämelsen (när boken kommit tillbaka och man slår upp en sida på måfå och upptäcker ett korr-/syftningsfel …).
Vi hade finbesök på förlaget idag. Med anledningen av släppet av Mats Strandberg senaste glam-lit (den här gången med ett tydligare stråk av svärta än hans två tidigare romaner) tog redaktör (aka Käre J) och förläggare med honom ut på lunch för att fira de fina recensionerna. Väl tillbaka på kontoret fick jag tillfälle att hälsa och snacka lite skit – och framförallt berömma, tacka och framföra en hälsning från hans egen privata fan club. Tror han blev lite glad iaf.
Ok, åter till arbetet.
———– (senare) ———————-
Det bidde inte Riche. Det blev livejazz på Glenn Miller och loungehäng på 1900 istället – mycket trevligare!
Söndagspromenad på Skeppsholmen
Idag har det varit en sådan dag som jag så gärna vill att alla mina dagar ska vara. En sådan dag som fick mig att tidigare i veckan signa upp mig på en viss sajt. Ett svar skiljde sig från mängden o halv elva var jag på plats utanför NationalMuseum.
Solen kikade fram bakom molnen o Stockholms siluett speglades i den glittrande Nybroviken. Vintageklänning o svarta promenadskor, håret lätt dansande i den milda sensommarbrisen. En lång promenad runt Skeppsholmen (brunch på Moderna fick uteslutas eftersom stängt pga eu-parlamentarikerkonferens), kaffe i Kungsan, Stefan Sundström på scen strax till höger om unga fröken, som till min stora glädje framförde Amors Pilar så att jag nästan smälte, utställning på kulturhuset, mera promenad (nu i solsken), titta i retrofönstren på Upplandsgatan, sushi på Odenplan o sedan löfte om bio i veckan. O hela tiden prata, diskutera, skratta, berätta o lära känna.
Var ska det här sluta tro?
En röst i natten
Kunde inte sova inatt. Det regnade och jag hade ont i magen. Låg och tittade på film halva natten. Och tur var väl det, att jag var vaken alltså. För annars hade jag blivit väckt (och pissförbannad) när mobilen pep till tjugo i tre:
02.37 – okänt nummer:
Har jag kommit rätt? Är det fina annika?
[bytte mobil förra året och la inte in alla nummer. Kanske är det en gammal kursare/marskalk/fanbärare/annat oknytt som borde vara inlagd? Eller någon jag känner som har nytt nummer? tänker jag och knappar in ett svar. Uppenbarligen är det någon som känner mig, så då kan jag skojbråka lite.]
02.40 – jag svarar:
Annika här. Vem frågar mitt i natten? Klockan är tre. Gå hem o lägg dig!
02.50 – okänt nummer:
Bara jag. Jocke. Jag är hemma o har gått och lagt mig. Tänker på dig. När ska vi ses?
[Jocke??? Jag känner ingen Jocke! En kompis till en kompis kanske??? Nej ... Vad gjorde jag på Patricia förra veckan egentligen?? Träffade jag någon Jocke då?? Och framförallt, har jag lovat bort mig på dejt med någon - och glömt bort det?? Hmm ... Blir lika nervös som nyfiken.]
03.01 – jag svarar:
Ensamt? Går du igenom telefonen A till Ö? Är inte säker på att jag känner någon Jocke som skulle texta mig på fyllan. Var har du fått mitt nummer ifrån?
- – - – - – - – - tystnad – - – - – - – - – -
08.03 – okänt nummer:
Nu har jag kommit runt till A igen. Jag heter Jocke och vi sågs lite igår. Jag tyckte det var mycket trevligt! Ledsen om jag var lite för på. Ha en god morgon!
[Grabben verkar ha humor. Kanske lika bra att förklara att det skett ett misstag.]
09.15 – jag svarar:
Go’morgon själv! Vi sågs inte igår. Måste ha blandat ihop dina Annikor. Tråkigt, började nästan gilla tanken på en hemlig beundrare! : )
09.39 – okänt nummer:
Vi kan låtsas! Vad du är härlig! Jag har följt dig i flera månader nu och du verkar ha ett härligt liv. Låt mig bli en del av det!! Funkar?
10.05 – jag svarar:
Hahaha – mkt trovärdigt! Dock viss stalker-varning. Hoppas du hittar den du eg söker. Hon blir säkert glad att höra ifrån dig. Lycka till!
10.35 – okänt nummer:
Tack. Du verkar också vara en trevlig Annika!
Jag grunnar och googlar och så småningom trillar polletten ner:
17.48 – jag skriver:
NU vet jag vem du är! Visste inte att du hade mitt nummer. Satt bredvid dig och dina polare på ett plan från Wien förra sommaren. Vi drack en massa gratis öl o sedan åkte du bagageband på arlanda. Hade jag nästan glömt. Hahaha! Det var ju oväntat att jag ligger i din mobil. Ha en fortsatt trevlig lördag!
Vad blir sensmoralen av detta?
* Mobiltelefon + alkohol är i det allra flesta fall en dålig kombination
alt
* Gamla skelett hoppar ut ur garderoben och rasslar när man minst anar det
* Radera gamla onödiga nummer med jämna mellanrum annars är risken överhängande att man åker en combo av båda ovanstående moralkakor …
