Förkylningens fem faser
Hade syster med små barn på besök i helgen som gick. Barnen är i öppna förskolan-åldern och efter att ena gullungen nyst mig rakt i ansiktet – först en och sedan två gånger – när jag satt på huk och drog overallsben över allväderstövlar förstod jag att jag nog skulle börja snora och snörvla innan veckan var slut. Mycket riktigt; jag är brutalförkyld!
Fas 1: Halsont
Började redan på söndagen, när trollen begett sig av hemåt. LIte skavigt och obekvämt, men den fulla ”jag tror jag sväljer taggtråd”-känslan blommade ut under måndagen. Det är nu man ska kurera sig med ingefära och vitlök och lukta som en grekisk taverna. Eller gurgla sig med whiskey. Det gjorde inte jag. Jag hann inte eftersom jag hade fullt upp på jobbet och dagisbacillerna förde en relativt galopperande framfart. Whiskeyröst fick jag ändå, eftersom mina förkylningar alltid har en tendens att sätta sig på rösten i ett tidigt skede.
Fas 2: Nys & snyt (ibland med inslag av hosta)
Tisdag kväll. Fortfarande ganska pigg men irriterad över att jag går och nyser i tid och otid. Väldigt irriterande. Köper storpack näsdukar och dricker te, massor av te. Med honung och hela bitar färsk ingefära.
Fas 3: Nästäppa
Här börjar det bli jobbigt att prata i telefon. Och andas. Och sova. Och äta. Och på det hela taget hålla munnen stängd. Idominsalva är räddningen för torra läppar och röda näsvingar, men hur charmigt är det att sitta på jobbet och se ut som om man nyss hånglat upp en snögubbe? Att dricka vin i detta stadie ökar symptomen, framförallt två glas vin i baren på stammishaket. Tro mig, jag gjorde det i onsdags och det var inte bra. Ergo:huvudvärk i torsdags.
Fas 4: Rinnande näsa & ögon – Värsta fasen av dem alla!
Här befinner jag mig idag. Efter en sömnlös natt full av snyt, snor, nässpray och högläge har nu alla bassilusker bestämt sig för att lämna kroppen. Samtidigt. Och gärna på ett så blött och slemmigt sätt som möjligt. INTE roligt att sitta på jobbet kan jag meddela. Tur att jag har eget kontor. Trippar engelskt cold & flu-knark, dricker te och håller mig undan folk. Tyvärr är jag ganska pigg och kan fortfarande jobba effektivt (hyfsat) så jag kan inte gå hem och bädda ner mig med gått samvete.
Fas 5: Lock för öronen
Den efterlängtade slutfasen, som förhoppningsvis inträder under morgondagen. Resterande förkylning bestämmer sig för att flyga ut genom öronen, med temoprär partiell dövhet som följd. Generellt ett förbättrat allmäntillstånd, om än inte helt frisk och kry. Med andra ord perfekt att ligga hemma under filten och kura. Kanske läsa en bra bok, kanske titta på några avsnitt Nord & Syd. Kanske till och med ha någon som blandar saft och matar mig med pressbyrånbakade kanelbullar och pysslar om mig lite i största allmänhet. En lugn helg står för dörren mao.
Krya på mig!
Stilla och städat och på det hela taget ganska milt
Det blev ett väldigt stillsamt mingel igår. Efter en stentuff dag på jobet – då jag fått reda på att en person som jobbat kortare tid än jag fått förlängt sitt vikariat, medan jag tvingas gå ner i halvtid och min kontorsbästis blivit av med sin fasta anställning – kändes det sådär kul att mingla och vara glad. Så jag gav upp efter ett glas vin och lite gratis buffé och gick hem och städade badrummet istället. Är lik förbannat trött idag.
I övrigt jagar jag mest billiga flygbiljetter till Köpenhamn – det börjar ju dra ihop sig till Bogforum (13-15 november) och varför inte sondera terrängen på den danska litteraturmarknaden?
OK, åter till mina copytexter
Mera mingel på menyn
Efter ett kort gästspel och ett svept vinglas på femmans säljmingel igår sprang jag med fladdrande kappa uppför backen till Rolfs kök för att möta JJ för mysa med vin i baren. Sedan hem och prova igenom hela garderoben för att hitta en schysst outfit till kvällens partaj. Tredje kvällen på raken – hur ska lillan orka? Efter 40 min intensivt mannekängande och under klädbytena bitvis oplanerat posande i underkläder och högklackackat bestämde jag mig för att go for the full librarian look: min svarta topp från French Connection, den nya hundtandsvävda pennkjolen från Zara i Madrid, glasögonen och de svarta lackpumpsen. Tjusigt värre. Planerna sprack i morse när jag spillde kaffe på kjolen …
Sitter nu på kontoret i lilla svarta, olivgröna stövlar, grå cashmerekofta rån TopShop, lockigt hår och ett av all mina långa färgglada pärlhalsband från Kina. Har dessutom ett blankt sidenband+maffig tygblomma och ett gäng hårnålar i väskan, om jag känner ett behov av att piffa till mig ytterligare inför festen ikväll. Eftersom jag sitter väldigt löst på jobbet just nu (lutar åt att jag tvingas ner på halvtid i januari …) gäller det att njuta av min glamorösa tillvaro så länge det varar. Och God Dammit vad jag ska njuta!
En vanlig dag i en förlagsredaktörs liv
Vaknar lite lagom tidigt (06:02) av att väckarklockan ringer. Ligger kvar och drar mig lite för länge (07:16). Hoppar in i duschen och bestämmer mig, förseningen till trots, för att tvätta håret. Har ju trots allt en releasefest att gå på efter jobbet. Står och klurar i garderoben ett tag och väljer mellan leggings+brun liten klänning eller ett svart fodral m läderskärp. Går för det senare – ska ju trots allt på releasefest på 1900. Hår upp eller hår ner? Eftersom nytvättat är det stört omöjligt att forma och fästa upp de mjuka lockarna så det får bli hår ner, med lite lagom mycket mousse som hållet rufset stånget. Hoppar i min nya kappa, drar upp dragkedjorna på stövlarna och ger mig ut i oktoberkylan med min Burberry-rutiga hatt över det nyfönade håret och min bruna Mulberry i ett stadigt grepp. Ser ut som en väldigt engelsk posh totty - och det känns ganska bra.
Kommer till jobbet och tar en kaffe, springer ner på produktion och blippar ett omslag. Passar på att suga i mig lite komplimanger om min solbränna och skryta om min mysiga semester i Spanien. Är effektiv i stort sett hela dagen, smiter till ett läkarbesök vid tre och kommer tillbaka lagom till att hitta ett mail som delar ut en extra biljett till kvällen stora event: den intima lilla exklusiva spelningen med Nick Cave på China. Och jag får den! Piffar til mig lite i skenet från datorskärmen och inser vilker tur att jag valde lilla svarta istället för den bruna vardagsklänningen. Rusar iväg för att möta upp The Ladies för kaffe i Konserthuset vid 17, bryter upp vid 18 för att hinna till Fexeus release. Minglar , dricker vin och äter en snitt med lufttorkad skinka. Får mitt ex av boken signerad – på ett högst personligt sätt! (Vilket gjorde min kollega AS grön av avundsjuka och krävde tat han skulle få samma dedikation.) Beger oss vidare till Berzeliipark och trängseln utanför. Sjunker ned i min stol och låter mig svepas med i den stortflod av känslor och musikalitet som är Nick Cave live. TVå timmar senare tumlar jag ut i den sena kvällen, helt matt och berörd. Tar tuben hem och somnar med min guldglittriga chick-litt uppslagen på huvudkudden.
Varje år den 4 okt – Kanelbullens dag
Idag har jag firat minsann – två gånger. Och nu bakar jag 34 små raringar att ta med mig till jobbet imorgon (om de blir bra och dessutom finns kvar imorgon bitti när det är dags att promenera iväg med mitt kaffe). Allt började egentligen igår eftermiddag …
JJ kom förbi vid fyra snåret, lätt bakis efter en kväll ute med grabbarna, eller ja egentligen var det inte så mycket ute eftersom de kvar med en massa öl i ena grabbens frisersalong. Hur som haver, han kom förbi för att pilla i min dator och eftersom han vet hur svag jag är för Pressbyråns variant hade han köpt med sig fyra stycken. (= värmande gärning nummer ett) Så då blev det kaffe och bulle och blåsa datorn på gammal skit. Själv var jag, min egen AW med The Ladies and their Men till trots, väldigt pigg och glad. Men så hade jag ju bara två öl innanför västen, duktig som jag var … Sen var det dags för kvällsmat och den där mutmiddagen som jag lovat laga. Det blev risotto m sparris, saffran och citron (o en liten hint tryffelolja … mmm …) När jag som bäst stod där bland buljong, vin och riskorn och tillsatte vätska skvättvis insåg jag att jag glömt köpa saffran. Snälla snälla JJ ger sig ut i ovädret – 15 min fram och tillbaka till Ica Maxi – bara för att göra mig glad (= värmande gärning nummer två). Eller ja, han gillar saffran också. Med tanke på att trädgrenarna utanför dansade i blåsten och det smattrade mot rutorna som om någon stod och spolade på dem med en trädgårdsslan, var gesten än mer uppskattad, ja närapå heroisk.
Middagen fick med beröm godkänt – men ingen av oss orkade efterätt (färska fikon med amarettocrème, mandelskorpor och portvin) eller ens varsin stor liten kanelbulle. Alltså fanns det kvar till frukost imorse, och sedan ytterligare en till eftermiddagskaffet.
Och nu sitter jag som bäst och lyssnar på olika versioner av ”A nightingale Sang In Berkeley Square” och väntar på att sista plåten ska bli färdiggräddad så att jag får gå och lägga mig med en bulle från första laddningen (som nog är lagom ätmogna när jag postat det här inlägget). Och ett stort glas mjölk (ÄKTA 3%-ig mjölk!)
Fortsätter jag såhär kommer jag att bli fet …
Känn ingen sorg för mig Göteborg [del 1]
För en fullständig redogörelse av torsdagskvällen – läs här:
Men vi kan säga så här, inte trode jag väl att det skulle synas i pressen på fredagen …
”För det var på – Park Hotell på din – show ikväll …”
Oj oj, igår gik jag in i Hallands mode – det var länge sedan. Men väldig trevligt! Visst minglade jag loss i montrarna, oh visst blev det vin uppe på 18:e, oh visst sprang jag ihop med min finske poet från förra året (som kände igen mig), oh visst blev den en tripp till parkeringsplatsen oh öl på park – som det ska vara!
Däremot var kanske det där med att snurra flaskan med tre chilenska agenter – inne på park! – kankse inte det jag hade trott att jag skulle göra när jag lämnade hotellet vid fem. Men det var trevligt oh jag fixade till mig en inbjudan till minglet med Isabel Allende + chilenska piroger på lördag. Det var bra jobbat!
Hittade ett mäspass på golvet oh går därmed plus minus noll från förar året. Orkar inte skriva mera nu, måste duscha oh ge mig ut i vimlet igen. Men hittills kan ag rapportera att det har potential att bli den bästa mässan någonsin!
Bokmässan o Jag
Imorgon är det äntligen dags för årets stora litterära händelse: Bokmässan i Göteborg. Undertecknad kommer på sedvanligt manér att mingla sig röd, nätverka sig grön och roa sig kungligt blå. Däremot ska hon INTE göra en favorit i repris och:
- fastna i montermingel och därmed missa sitt eget företagsmingel uppe på 18 våningen.
- missa sitt mingel oh därmed även missa kvällsmaten
- gå på mellanfest med fyra finska poeter och sveriges alternativa litterära scen, på en parkeringsplats bredvid en fotbollsplan dör ett lag i gröna tröjor spelade match.
- hälsa på personer man träffat tidigare under dagen med utrop i stil med ”Oi, Dokumentärfimar-Bengt!”
- berätta för Big Big Boss att jag brukar sno hans kaffe
- fraternisera med mindre lämplig agent
- bli tvånglad av fd studentradiopratare
- tappa mitt fyradagarsmäspass redan första kvällen
- rensa ett hotellets avlopp på fyllan (eftersom det spolar för långsamt)
- gå upp för en kulle och nerför ett berg för att hinna till förhandsvisning av vampyrfilmen i tid
- dricka två småflaskor vin med flirtig kollega på tåget hem
Hoppas det blir lika kul som förra året ändå …
Richie Riche, lite HBT-fantasy & lite Mats Strandberg
Var på bio igår – för ovanlighetens skull. Gick dessutom inte ensam – för ovanlighetens skull. Och såg ”Män som hatar kvinnor”, som jag inte alls gillade som bok men tänkte att den nog kanske skulle fungera bättre som film. Det gjorde den, för ovanlighetens skull, även om den var långt ifrån bra. Det gjorde å andra sidan inte så mycket att filmen var dålig, utan som skrivet i ett sms tidigare i veckan ”Med risk för att svika min inre cineast, men just nu känns filmvalet mindre väsentligt – vill nog mest gå på bio med dig …”
Efter en väldigt trevlig kväll på biografen igår ska jag alltså nu ut och måla staden röd – för andra kvällen på raken. På schemat står först lite shopping med en kollega (ryktet går att Topshop i SOUK har halva priset på hela butiken! Måste ju kollas!) Sedan snabbt hem o hoppa i lilla klänningen för AW med en annan kollega. Under intensivt mailande har vi bestämt att mötas på Glenn Miller för att sedan ta en tur till Riche. Kan bli trevligt tror jag. Kanske rentav väldigt trevligt!
Nu är det höst. På riktigt. OK kanske inte rent vädermässigt (kändes nästan som utomlands när vi satt på uteservering med varsin kaffe igår innan niobion), emn rent mentalt. Har alldeles nyss skickat min underbara HBT-fantasy till tryck. Efter allt slit och alla vändor vi genomlevt i sommarhettan är den nu äntligen klar. Och det är inte för inte som jag känner ett stort litet tomrum inom mig. Sannolikheten är mao stor att jag efter första glaset vin kommer drabbas av det som i red-kretsar kallas för postredaktionell depression, dvs det tillstånd som infinner sig efter att boken gått till tryck men före Den Stora Grämelsen (när boken kommit tillbaka och man slår upp en sida på måfå och upptäcker ett korr-/syftningsfel …).
Vi hade finbesök på förlaget idag. Med anledningen av släppet av Mats Strandberg senaste glam-lit (den här gången med ett tydligare stråk av svärta än hans två tidigare romaner) tog redaktör (aka Käre J) och förläggare med honom ut på lunch för att fira de fina recensionerna. Väl tillbaka på kontoret fick jag tillfälle att hälsa och snacka lite skit – och framförallt berömma, tacka och framföra en hälsning från hans egen privata fan club. Tror han blev lite glad iaf.
Ok, åter till arbetet.
———– (senare) ———————-
Det bidde inte Riche. Det blev livejazz på Glenn Miller och loungehäng på 1900 istället – mycket trevligare!
