Söndagsmorgon i förorten
Skriver idag från annan dator, och inte minst från annan ort – förorten. Känns nästan lite som att jag är otrogen mot Lilla Vita …
Förkylningen är bättre, nästan helt borta faktiskt och jag har fått sova lugnt hela natten. Skönt! Sitter alltså hemma i JJ’s kök och beundrar utsikten. Skog, skog och lite ännu lite mera skog. Om jag har tur kan jag kanske tom få se ett rådjur skutta förbi. Det kan man inte i innerstan, där djurbeståndet begränsas till domesticerade hundar och förvildade kaniner med hög överlevnadsinstinkt (och, antar jag, vassa tänder). Det är ganska lugnt här ute och idag är det skönt.
Klockan är strax efter 12 och ajg sitter fortfarande i nattlinne och raggsockor och vet inte alls vad jag ska göra med min söndag. Försöker få med mig karlen till IKEA, men det går trögt … Kanske titta på film, bläddra i en tidning eller läsa ett manus. Åh så skönt det är att vara ledig och inte ha något måste, måste inplanerat.
OK, nu ska jag gå tillbaka till min dag av intet och vara lite social. Hm, kanske ska jag göra en kopp kaffe och ”söndags-skämma-bort” JJ med lite kärleksfullt skummad mjölk. Och en av alla de 38 handflatsstora kanelbullar vi bakade igår kväll medan O Brother where art thou? rullade i bakgrunden. Ja så får det bli.
Förkylningens fem faser
Hade syster med små barn på besök i helgen som gick. Barnen är i öppna förskolan-åldern och efter att ena gullungen nyst mig rakt i ansiktet – först en och sedan två gånger – när jag satt på huk och drog overallsben över allväderstövlar förstod jag att jag nog skulle börja snora och snörvla innan veckan var slut. Mycket riktigt; jag är brutalförkyld!
Fas 1: Halsont
Började redan på söndagen, när trollen begett sig av hemåt. LIte skavigt och obekvämt, men den fulla ”jag tror jag sväljer taggtråd”-känslan blommade ut under måndagen. Det är nu man ska kurera sig med ingefära och vitlök och lukta som en grekisk taverna. Eller gurgla sig med whiskey. Det gjorde inte jag. Jag hann inte eftersom jag hade fullt upp på jobbet och dagisbacillerna förde en relativt galopperande framfart. Whiskeyröst fick jag ändå, eftersom mina förkylningar alltid har en tendens att sätta sig på rösten i ett tidigt skede.
Fas 2: Nys & snyt (ibland med inslag av hosta)
Tisdag kväll. Fortfarande ganska pigg men irriterad över att jag går och nyser i tid och otid. Väldigt irriterande. Köper storpack näsdukar och dricker te, massor av te. Med honung och hela bitar färsk ingefära.
Fas 3: Nästäppa
Här börjar det bli jobbigt att prata i telefon. Och andas. Och sova. Och äta. Och på det hela taget hålla munnen stängd. Idominsalva är räddningen för torra läppar och röda näsvingar, men hur charmigt är det att sitta på jobbet och se ut som om man nyss hånglat upp en snögubbe? Att dricka vin i detta stadie ökar symptomen, framförallt två glas vin i baren på stammishaket. Tro mig, jag gjorde det i onsdags och det var inte bra. Ergo:huvudvärk i torsdags.
Fas 4: Rinnande näsa & ögon – Värsta fasen av dem alla!
Här befinner jag mig idag. Efter en sömnlös natt full av snyt, snor, nässpray och högläge har nu alla bassilusker bestämt sig för att lämna kroppen. Samtidigt. Och gärna på ett så blött och slemmigt sätt som möjligt. INTE roligt att sitta på jobbet kan jag meddela. Tur att jag har eget kontor. Trippar engelskt cold & flu-knark, dricker te och håller mig undan folk. Tyvärr är jag ganska pigg och kan fortfarande jobba effektivt (hyfsat) så jag kan inte gå hem och bädda ner mig med gått samvete.
Fas 5: Lock för öronen
Den efterlängtade slutfasen, som förhoppningsvis inträder under morgondagen. Resterande förkylning bestämmer sig för att flyga ut genom öronen, med temoprär partiell dövhet som följd. Generellt ett förbättrat allmäntillstånd, om än inte helt frisk och kry. Med andra ord perfekt att ligga hemma under filten och kura. Kanske läsa en bra bok, kanske titta på några avsnitt Nord & Syd. Kanske till och med ha någon som blandar saft och matar mig med pressbyrånbakade kanelbullar och pysslar om mig lite i största allmänhet. En lugn helg står för dörren mao.
Krya på mig!
Trötte-tröttsvin
Det regnar och jag vill inte gå till jobbet, inte det minsta faktiskt. Vill hellre ligga kvar hemma i sängen med en kopp pepparmintste och mina manus (vilket i princip är detsamma som att jobba – fast utan kravet på att vara social). Fast det blir en kort liten vecka den här veckan, bara fyra dagar, eftersom jag har tagit ut en semesterdag på fredag för att gå på Junibacken med mina små gudbarn som kommer till Storstan på besök. Ser verkligen fram emot att få busa loss ordentligt med de små grisarna. Och skämma bort dem precis så mycket som en moster ska göra.
Fast just nu vill jag mest ta vändande tub tillbaka, för järdrar i min lilla låda vad jag är sömnig idag. Hmm, kanske borde jag casha in min friskvårdstimme och gå och träna redan nu på förmiddagen. Undra om jag skulle bli pigg då. Eller om jag borde gå och koka kaffe …
En vanlig dag i en förlagsredaktörs liv
Vaknar lite lagom tidigt (06:02) av att väckarklockan ringer. Ligger kvar och drar mig lite för länge (07:16). Hoppar in i duschen och bestämmer mig, förseningen till trots, för att tvätta håret. Har ju trots allt en releasefest att gå på efter jobbet. Står och klurar i garderoben ett tag och väljer mellan leggings+brun liten klänning eller ett svart fodral m läderskärp. Går för det senare – ska ju trots allt på releasefest på 1900. Hår upp eller hår ner? Eftersom nytvättat är det stört omöjligt att forma och fästa upp de mjuka lockarna så det får bli hår ner, med lite lagom mycket mousse som hållet rufset stånget. Hoppar i min nya kappa, drar upp dragkedjorna på stövlarna och ger mig ut i oktoberkylan med min Burberry-rutiga hatt över det nyfönade håret och min bruna Mulberry i ett stadigt grepp. Ser ut som en väldigt engelsk posh totty - och det känns ganska bra.
Kommer till jobbet och tar en kaffe, springer ner på produktion och blippar ett omslag. Passar på att suga i mig lite komplimanger om min solbränna och skryta om min mysiga semester i Spanien. Är effektiv i stort sett hela dagen, smiter till ett läkarbesök vid tre och kommer tillbaka lagom till att hitta ett mail som delar ut en extra biljett till kvällen stora event: den intima lilla exklusiva spelningen med Nick Cave på China. Och jag får den! Piffar til mig lite i skenet från datorskärmen och inser vilker tur att jag valde lilla svarta istället för den bruna vardagsklänningen. Rusar iväg för att möta upp The Ladies för kaffe i Konserthuset vid 17, bryter upp vid 18 för att hinna till Fexeus release. Minglar , dricker vin och äter en snitt med lufttorkad skinka. Får mitt ex av boken signerad – på ett högst personligt sätt! (Vilket gjorde min kollega AS grön av avundsjuka och krävde tat han skulle få samma dedikation.) Beger oss vidare till Berzeliipark och trängseln utanför. Sjunker ned i min stol och låter mig svepas med i den stortflod av känslor och musikalitet som är Nick Cave live. TVå timmar senare tumlar jag ut i den sena kvällen, helt matt och berörd. Tar tuben hem och somnar med min guldglittriga chick-litt uppslagen på huvudkudden.
Viva Espagna! Viva vacación! Viva el amor!
En bild säger mer än tusen ord:
Intellektets seger över fåfängan?
Idag är en viktig dag i litterära kretsar. Klockan 13.. (dvs prick prick, på lundensiska) kommer Svenska akademins ständige sekreterare att på sedvanligt manér kungöra vem som tilldelas årets nobelpris i litteratur. I år är det dessutom lite extra speciellt eftersom det är första året som Peter Englund levererar beskedet – kommer han att palla presstrycket eller kommer han att staka sig och stamma? Eller kanske rentav säga fel namn??
Min kvalificerade gissning om årets pristagera är i år kluven. På tre:
1) Claudio Magris – vore fantastiskt roligt om det kunde tillfalla ett av vårt förlags författare. Kanske skulle vi få dricka champagne igen och glöma de dystra tider vi lever i, om än bara för en liten minut. Och magris är då det starkaste namnet.
2) Tomas Tranströmer - det var länge sedan priset tilldelades en poet, så rent statistiskt vore det dags nu. Å andra sidan har Akademin de senaste åren frågått sina mönster och blivit mer överraskande i sitt val. Exempelvis med Doris Lessing 2007. Kommer TT få något samtal till kaffet idag eller kommer han att behöva sitta och vänta i tysthet som förr om åren?
3) Joyce Carol Oates - har varit på tapeten ett bra tag. Kanske i år?
Det som klyver mig, rent personligt, är inte bara mina gissningar utan min natur. Klockan 13 utnämns pristagaren och det kommer vi alla att lyssna på på våra streamade radiokanaler alt titta på i stora konferensrummet. Kl 13.04 slutar budgivningen på en väska på tradera. Vad ska jag bevaka? Med största sannolikhet kommer jag ju inte att vinna varken det ena eller det andra, men ändå? Hur ska jg klara av detta inre tvåfrontskrig? Och vem kommer vinna – det höga, finkulturella Jaget eller det lägre, ytliga, koketta Jaget? Med ens tog dilemmat en högst existentiell vändning – för vem är jag egentligen?
- – - – - – - – - – - – - – - (senare) – - – - – - – - – - – - – - – - – - – -
Nej, det var inte vi som kammade hem priset i år utan Herta Müller och W&W. GRATTIS!!!!
Och eftersom käre Peter pratade så snabbt var det hela klart 13.01 – vilket gjorde att jag 13.02 var tillbaka till min plats vid skrivbordet och som en liten djävul in från vänstersidan tjongade in ett absurt högt och därmed garanterat vinnande bud på väskan – och vann! Taadaaaa!! Och jag behövde inte ens betala vad mitt maxbud låg på – den jag budade mot hann inte fylla i sina nya höja bud innan tiden tog slut.
Skönast av allt är ändå att jag slapp välja sida. jag är varken högintellektuell eller lågfåfäng. Däremot är jag uppenbarligen en jädrigt organiserad strateg när jag lägger den sidan till!
Varje år den 4 okt – Kanelbullens dag
Idag har jag firat minsann – två gånger. Och nu bakar jag 34 små raringar att ta med mig till jobbet imorgon (om de blir bra och dessutom finns kvar imorgon bitti när det är dags att promenera iväg med mitt kaffe). Allt började egentligen igår eftermiddag …
JJ kom förbi vid fyra snåret, lätt bakis efter en kväll ute med grabbarna, eller ja egentligen var det inte så mycket ute eftersom de kvar med en massa öl i ena grabbens frisersalong. Hur som haver, han kom förbi för att pilla i min dator och eftersom han vet hur svag jag är för Pressbyråns variant hade han köpt med sig fyra stycken. (= värmande gärning nummer ett) Så då blev det kaffe och bulle och blåsa datorn på gammal skit. Själv var jag, min egen AW med The Ladies and their Men till trots, väldigt pigg och glad. Men så hade jag ju bara två öl innanför västen, duktig som jag var … Sen var det dags för kvällsmat och den där mutmiddagen som jag lovat laga. Det blev risotto m sparris, saffran och citron (o en liten hint tryffelolja … mmm …) När jag som bäst stod där bland buljong, vin och riskorn och tillsatte vätska skvättvis insåg jag att jag glömt köpa saffran. Snälla snälla JJ ger sig ut i ovädret – 15 min fram och tillbaka till Ica Maxi – bara för att göra mig glad (= värmande gärning nummer två). Eller ja, han gillar saffran också. Med tanke på att trädgrenarna utanför dansade i blåsten och det smattrade mot rutorna som om någon stod och spolade på dem med en trädgårdsslan, var gesten än mer uppskattad, ja närapå heroisk.
Middagen fick med beröm godkänt – men ingen av oss orkade efterätt (färska fikon med amarettocrème, mandelskorpor och portvin) eller ens varsin stor liten kanelbulle. Alltså fanns det kvar till frukost imorse, och sedan ytterligare en till eftermiddagskaffet.
Och nu sitter jag som bäst och lyssnar på olika versioner av ”A nightingale Sang In Berkeley Square” och väntar på att sista plåten ska bli färdiggräddad så att jag får gå och lägga mig med en bulle från första laddningen (som nog är lagom ätmogna när jag postat det här inlägget). Och ett stort glas mjölk (ÄKTA 3%-ig mjölk!)
Fortsätter jag såhär kommer jag att bli fet …
Autumn leaves
Nu är det höst. På riktigt. Ganska vackert att promenera längs Norr Mälarstrand så här års också. Men allra vackrast är det nog hemma i min egen lilla vrå, bland de träd, rosenbuskar och 1920-talsfasader som är mitt kvarter. Har hört rykten om att de redan har snö i Dalarna, så jag ska alldeles strax bege mig ut i den kyliga oktoberförmiddagen och njuta av dess friskhet eftersom den med största sannolikhet är överstånden om någon vecka.
Halsduk, stövlar, handskar och mössa – välkomna ut ur garderoben.
” Aaa-aaa-aaa-aaaj, will fix you!” sjunger grabbarna på Mackliniken
C-tangenten funkar fint! Och det kostade mig INGENTING!!! (gick på någon sorts förlängd garanti pga fabrikationsfel i plasten … eller nå’t.) Dagens ros går till datanördarna hos Mac-doktorn på Sveavägen, som numera är mina vänner. Dagens ris går, som de flesta dagar den senaste tiden, till företaget som jag jobbar för, pga deras skitiga personalpolitik. Skämmes!
I helgen får jag hjälp med att blåsa ut, installera om, uppdatera och lägga tillbaka det jag behöver i burken. Med ett stort kliv rakt in i könsrollsfällan har vi bytt en hemlagad middag mot en hemlagad macbook (varför lät det första så mycket trevligare än det sista??) . Undra hur mycket hon är värd, Lilla Vita: saffransdoftande fisksoppa? Egentillverkad pasta? Kanske ska ge mig ut och shoppa raviolisporre på lunchen?? Oooooh, musslor i vin kanske – alltid en klassiker!
Äntligen!
Fick nyss ett mess där det stod att Lila Vita nu är lagad o klar och finns att hämta hos Mac-doktorn på Sveavägen. UNderbart – snart tillbaka i gamla jobbtempot igen mao.
Om C-tangenten funkar det vill säga, det återstår att se …
