Att fira födelsedag!
Jag tycker egentligen inte alls om att fylla år, inte för att jag har åldersnoja eller så utan mest för att ajg inte tycker om att stå i centrum för saker som man inte behöver stå i centrum för. TYp fyla år. Alla människor gör ju samma sak – en gång om året dessutom.
Men idag har det varit ganska trevligt. Vaknade aptidigt i morse (kl 4), gick ur sängen och satte mig i köket med en kopp te och morgonens tidning. Efter det följde lite bokföring och lite frilansjobb innan väckarklockan började ringa i rummet bredvid. Nymalet kaffe, paketer och födelsedagssång innan jag hoppade i mitt nya fina H&M-fynd och begav mig till jobbet. Festligt fin med svartblankt hårband och sidbena – på bästa preppy gossip girl-manér.
Fick present på jobbet av kära kollegor och blev sedan utbjuden på lunch av samma gäng – mycket trevligt. Nu väntar kaka till eftermiddagskaffet och senare vin på Rolfs Kök m JJ. Men det är inet det bästa – hemma i kylen ligger en hel flarra Piper-Heidsieck och väntar på mig. Äkta champagne på födelsedagen – det är en tradition som man inte får bryta. Men i år tänker jag inte dricka upp hela buteljen för egen maskin …
OK jobba ngn timme till sen får bubblet får kittla min tunga.
Jag lever!
Jag har återfått livsandarna och känner mig idag mycket piggare. Till och med så pigg att jag malt bönor och lagat kaffe m vispad mjölk till frukost. Sitter nu och löser melodikrysset och doppar prepparkakor i mitt lördagskaffe. Och mår faktiskt ganska bra. Jag hostar fortfarande som en gammal uteliggare, men rösten som varit borta i två dagar är nu nästan tillbaka. Lätt beslöjad, men det gör inte längre ont att prat i telefon. Hurra!
JJ var förbi igår kväll med varm kinasoppa och har även lovat att komma förbi och ta mig med ut på promenad i eftermiddag (herrgud, jag låter som en pensionär …)
Känns som om jag kan pusta ut nu – jag överlevde svinis!
Fortfarande från sängen
Ligger fortfaranande under täcken och filtar i sängen. Febern har gått ner något så jag antar att jag överlevt den värsta fasen. Men det räcker inte med ett vinna ett slag för att vinna kriget och jag vågar ännu inte ta ut segern. Har hört att det finns något osm heter bakslag och som tydligen kan inträffa dag fem. Håller tummarna att det inte händer mig.
På tal om krig fördiver jag dagarna med att äta mig igenom Nord och Syd men bara i små doser eftersom det är förvånansvärt energikrävande att titta på dvd och följa med i handlingen. En timmes inbördeskrig och kärleksäventyr kräver minst en timmes sömn.
Och så har mina senaste dygn spenderats. Emellanåt går jag upp och hämtar något att dricka. JJ var förbi med en flaska jordgubbssaft härom kvällen. Han blandade ett glas med is och sugrör och allt innan han åkte hem till sig. När jag senare på kvällen gick upp för att göra samma sak upptäckte jag att jag han hade skruvat åt korken alldeles för hårt. Varför måste killar vara så jädra starka för? Jag var tvungen att kånka fram en stol och lyfta ner verktygslådan och leta upp en tång som jag kunde skruva av korken med. Det tog mig 20 min att blanda ett glas saft och efteråt var jag helt slut i kroppen. Har nog inte varit så här svag sedan ajg hade dubbelsidig lunginflammation när jag var 20 år.
Tur att jag har dvd-boxen iaf, annars hade det varit jobbigt. Jag orkar varken hålal upp en bok längre stunder eller för delen läsa några längre stycken, och det finns ju bara skräp på tv! Utom på kanal 8, som numera är min absoluta favoritkanal) eftersom de visar brittiska livsstilsprogram i lugnt tempo, typ Nigella, Masterchef och En plats i solen. Det sista är ett riktigt trevligt program minsann, trots att det är fem år gammalt.
Idag vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Känner mig lite friskare och skulle nog vilja äta något (6 pepparkakor och en kopp buljong på två dar är nog inte tillräckligt. Till mitt försvar måste jag säga att jag druckit mycket saft och te med honung), Problemet är bara att jag har så ont i halsen. Jag kan knappt hosta längre och det gör sååå ont att svälja. Kanske orkar jag koka och mosa lite potatis …
48 timmar senare …
Jaha, nu ligger jag alltså hemma under täcket och fryser så att jag skakar. Jag hostar som värsta tuberkelpatienten och känner mig på det hela taget ganska vissen. Ok, kraftig underdrift – jag mår skitdåligt.
Kan inte annat än känna mig lite som en romanhjältinna, som med fara för sitt eget liv trotsar krig och död för att lägga svala händer på feberheta pannor i bästa Florence Nightingale-stil. Och i slutet ligger hon själv blek och tagen bland stärkta linnelakan med krusade band. Håret ligger som en gloria runt hennes änglavackra ansikte och det piper lätt när hon andas. ”Ta hand om George” viskar hon matt. ”Se till att han blir satt i läroverk.” (Trots hennes oskyldiga uppsyn har hon närt en bastard vid sin barm, ett litet kärleksbarn med en stilig yngling som skulle ha gjort henne till en ärbar kvinna om han inte lidit en hjältes död i skyttegravarna.) Orden tar hennes sista krafter och ögonlocken fladdrar till lite lätt innan det rosslar till i hennes bröst och hon slutar andas.
Så känner jag mig. Eller så är det bara febern som talar …
Söndagsmorgon i förorten
Skriver idag från annan dator, och inte minst från annan ort – förorten. Känns nästan lite som att jag är otrogen mot Lilla Vita …
Förkylningen är bättre, nästan helt borta faktiskt och jag har fått sova lugnt hela natten. Skönt! Sitter alltså hemma i JJ’s kök och beundrar utsikten. Skog, skog och lite ännu lite mera skog. Om jag har tur kan jag kanske tom få se ett rådjur skutta förbi. Det kan man inte i innerstan, där djurbeståndet begränsas till domesticerade hundar och förvildade kaniner med hög överlevnadsinstinkt (och, antar jag, vassa tänder). Det är ganska lugnt här ute och idag är det skönt.
Klockan är strax efter 12 och ajg sitter fortfarande i nattlinne och raggsockor och vet inte alls vad jag ska göra med min söndag. Försöker få med mig karlen till IKEA, men det går trögt … Kanske titta på film, bläddra i en tidning eller läsa ett manus. Åh så skönt det är att vara ledig och inte ha något måste, måste inplanerat.
OK, nu ska jag gå tillbaka till min dag av intet och vara lite social. Hm, kanske ska jag göra en kopp kaffe och ”söndags-skämma-bort” JJ med lite kärleksfullt skummad mjölk. Och en av alla de 38 handflatsstora kanelbullar vi bakade igår kväll medan O Brother where art thou? rullade i bakgrunden. Ja så får det bli.
Förkylningens fem faser
Hade syster med små barn på besök i helgen som gick. Barnen är i öppna förskolan-åldern och efter att ena gullungen nyst mig rakt i ansiktet – först en och sedan två gånger – när jag satt på huk och drog overallsben över allväderstövlar förstod jag att jag nog skulle börja snora och snörvla innan veckan var slut. Mycket riktigt; jag är brutalförkyld!
Fas 1: Halsont
Började redan på söndagen, när trollen begett sig av hemåt. LIte skavigt och obekvämt, men den fulla ”jag tror jag sväljer taggtråd”-känslan blommade ut under måndagen. Det är nu man ska kurera sig med ingefära och vitlök och lukta som en grekisk taverna. Eller gurgla sig med whiskey. Det gjorde inte jag. Jag hann inte eftersom jag hade fullt upp på jobbet och dagisbacillerna förde en relativt galopperande framfart. Whiskeyröst fick jag ändå, eftersom mina förkylningar alltid har en tendens att sätta sig på rösten i ett tidigt skede.
Fas 2: Nys & snyt (ibland med inslag av hosta)
Tisdag kväll. Fortfarande ganska pigg men irriterad över att jag går och nyser i tid och otid. Väldigt irriterande. Köper storpack näsdukar och dricker te, massor av te. Med honung och hela bitar färsk ingefära.
Fas 3: Nästäppa
Här börjar det bli jobbigt att prata i telefon. Och andas. Och sova. Och äta. Och på det hela taget hålla munnen stängd. Idominsalva är räddningen för torra läppar och röda näsvingar, men hur charmigt är det att sitta på jobbet och se ut som om man nyss hånglat upp en snögubbe? Att dricka vin i detta stadie ökar symptomen, framförallt två glas vin i baren på stammishaket. Tro mig, jag gjorde det i onsdags och det var inte bra. Ergo:huvudvärk i torsdags.
Fas 4: Rinnande näsa & ögon – Värsta fasen av dem alla!
Här befinner jag mig idag. Efter en sömnlös natt full av snyt, snor, nässpray och högläge har nu alla bassilusker bestämt sig för att lämna kroppen. Samtidigt. Och gärna på ett så blött och slemmigt sätt som möjligt. INTE roligt att sitta på jobbet kan jag meddela. Tur att jag har eget kontor. Trippar engelskt cold & flu-knark, dricker te och håller mig undan folk. Tyvärr är jag ganska pigg och kan fortfarande jobba effektivt (hyfsat) så jag kan inte gå hem och bädda ner mig med gått samvete.
Fas 5: Lock för öronen
Den efterlängtade slutfasen, som förhoppningsvis inträder under morgondagen. Resterande förkylning bestämmer sig för att flyga ut genom öronen, med temoprär partiell dövhet som följd. Generellt ett förbättrat allmäntillstånd, om än inte helt frisk och kry. Med andra ord perfekt att ligga hemma under filten och kura. Kanske läsa en bra bok, kanske titta på några avsnitt Nord & Syd. Kanske till och med ha någon som blandar saft och matar mig med pressbyrånbakade kanelbullar och pysslar om mig lite i största allmänhet. En lugn helg står för dörren mao.
Krya på mig!
Trötte-tröttsvin
Det regnar och jag vill inte gå till jobbet, inte det minsta faktiskt. Vill hellre ligga kvar hemma i sängen med en kopp pepparmintste och mina manus (vilket i princip är detsamma som att jobba – fast utan kravet på att vara social). Fast det blir en kort liten vecka den här veckan, bara fyra dagar, eftersom jag har tagit ut en semesterdag på fredag för att gå på Junibacken med mina små gudbarn som kommer till Storstan på besök. Ser verkligen fram emot att få busa loss ordentligt med de små grisarna. Och skämma bort dem precis så mycket som en moster ska göra.
Fast just nu vill jag mest ta vändande tub tillbaka, för järdrar i min lilla låda vad jag är sömnig idag. Hmm, kanske borde jag casha in min friskvårdstimme och gå och träna redan nu på förmiddagen. Undra om jag skulle bli pigg då. Eller om jag borde gå och koka kaffe …
En vanlig dag i en förlagsredaktörs liv
Vaknar lite lagom tidigt (06:02) av att väckarklockan ringer. Ligger kvar och drar mig lite för länge (07:16). Hoppar in i duschen och bestämmer mig, förseningen till trots, för att tvätta håret. Har ju trots allt en releasefest att gå på efter jobbet. Står och klurar i garderoben ett tag och väljer mellan leggings+brun liten klänning eller ett svart fodral m läderskärp. Går för det senare – ska ju trots allt på releasefest på 1900. Hår upp eller hår ner? Eftersom nytvättat är det stört omöjligt att forma och fästa upp de mjuka lockarna så det får bli hår ner, med lite lagom mycket mousse som hållet rufset stånget. Hoppar i min nya kappa, drar upp dragkedjorna på stövlarna och ger mig ut i oktoberkylan med min Burberry-rutiga hatt över det nyfönade håret och min bruna Mulberry i ett stadigt grepp. Ser ut som en väldigt engelsk posh totty - och det känns ganska bra.
Kommer till jobbet och tar en kaffe, springer ner på produktion och blippar ett omslag. Passar på att suga i mig lite komplimanger om min solbränna och skryta om min mysiga semester i Spanien. Är effektiv i stort sett hela dagen, smiter till ett läkarbesök vid tre och kommer tillbaka lagom till att hitta ett mail som delar ut en extra biljett till kvällen stora event: den intima lilla exklusiva spelningen med Nick Cave på China. Och jag får den! Piffar til mig lite i skenet från datorskärmen och inser vilker tur att jag valde lilla svarta istället för den bruna vardagsklänningen. Rusar iväg för att möta upp The Ladies för kaffe i Konserthuset vid 17, bryter upp vid 18 för att hinna till Fexeus release. Minglar , dricker vin och äter en snitt med lufttorkad skinka. Får mitt ex av boken signerad – på ett högst personligt sätt! (Vilket gjorde min kollega AS grön av avundsjuka och krävde tat han skulle få samma dedikation.) Beger oss vidare till Berzeliipark och trängseln utanför. Sjunker ned i min stol och låter mig svepas med i den stortflod av känslor och musikalitet som är Nick Cave live. TVå timmar senare tumlar jag ut i den sena kvällen, helt matt och berörd. Tar tuben hem och somnar med min guldglittriga chick-litt uppslagen på huvudkudden.
Viva Espagna! Viva vacación! Viva el amor!
En bild säger mer än tusen ord:
Intellektets seger över fåfängan?
Idag är en viktig dag i litterära kretsar. Klockan 13.. (dvs prick prick, på lundensiska) kommer Svenska akademins ständige sekreterare att på sedvanligt manér kungöra vem som tilldelas årets nobelpris i litteratur. I år är det dessutom lite extra speciellt eftersom det är första året som Peter Englund levererar beskedet – kommer han att palla presstrycket eller kommer han att staka sig och stamma? Eller kanske rentav säga fel namn??
Min kvalificerade gissning om årets pristagera är i år kluven. På tre:
1) Claudio Magris – vore fantastiskt roligt om det kunde tillfalla ett av vårt förlags författare. Kanske skulle vi få dricka champagne igen och glöma de dystra tider vi lever i, om än bara för en liten minut. Och magris är då det starkaste namnet.
2) Tomas Tranströmer - det var länge sedan priset tilldelades en poet, så rent statistiskt vore det dags nu. Å andra sidan har Akademin de senaste åren frågått sina mönster och blivit mer överraskande i sitt val. Exempelvis med Doris Lessing 2007. Kommer TT få något samtal till kaffet idag eller kommer han att behöva sitta och vänta i tysthet som förr om åren?
3) Joyce Carol Oates - har varit på tapeten ett bra tag. Kanske i år?
Det som klyver mig, rent personligt, är inte bara mina gissningar utan min natur. Klockan 13 utnämns pristagaren och det kommer vi alla att lyssna på på våra streamade radiokanaler alt titta på i stora konferensrummet. Kl 13.04 slutar budgivningen på en väska på tradera. Vad ska jag bevaka? Med största sannolikhet kommer jag ju inte att vinna varken det ena eller det andra, men ändå? Hur ska jg klara av detta inre tvåfrontskrig? Och vem kommer vinna – det höga, finkulturella Jaget eller det lägre, ytliga, koketta Jaget? Med ens tog dilemmat en högst existentiell vändning – för vem är jag egentligen?
- – - – - – - – - – - – - – - (senare) – - – - – - – - – - – - – - – - – - – -
Nej, det var inte vi som kammade hem priset i år utan Herta Müller och W&W. GRATTIS!!!!
Och eftersom käre Peter pratade så snabbt var det hela klart 13.01 – vilket gjorde att jag 13.02 var tillbaka till min plats vid skrivbordet och som en liten djävul in från vänstersidan tjongade in ett absurt högt och därmed garanterat vinnande bud på väskan – och vann! Taadaaaa!! Och jag behövde inte ens betala vad mitt maxbud låg på – den jag budade mot hann inte fylla i sina nya höja bud innan tiden tog slut.
Skönast av allt är ändå att jag slapp välja sida. jag är varken högintellektuell eller lågfåfäng. Däremot är jag uppenbarligen en jädrigt organiserad strateg när jag lägger den sidan till!
