Förkylningens fem faser
Hade syster med små barn på besök i helgen som gick. Barnen är i öppna förskolan-åldern och efter att ena gullungen nyst mig rakt i ansiktet – först en och sedan två gånger – när jag satt på huk och drog overallsben över allväderstövlar förstod jag att jag nog skulle börja snora och snörvla innan veckan var slut. Mycket riktigt; jag är brutalförkyld!
Fas 1: Halsont
Började redan på söndagen, när trollen begett sig av hemåt. LIte skavigt och obekvämt, men den fulla ”jag tror jag sväljer taggtråd”-känslan blommade ut under måndagen. Det är nu man ska kurera sig med ingefära och vitlök och lukta som en grekisk taverna. Eller gurgla sig med whiskey. Det gjorde inte jag. Jag hann inte eftersom jag hade fullt upp på jobbet och dagisbacillerna förde en relativt galopperande framfart. Whiskeyröst fick jag ändå, eftersom mina förkylningar alltid har en tendens att sätta sig på rösten i ett tidigt skede.
Fas 2: Nys & snyt (ibland med inslag av hosta)
Tisdag kväll. Fortfarande ganska pigg men irriterad över att jag går och nyser i tid och otid. Väldigt irriterande. Köper storpack näsdukar och dricker te, massor av te. Med honung och hela bitar färsk ingefära.
Fas 3: Nästäppa
Här börjar det bli jobbigt att prata i telefon. Och andas. Och sova. Och äta. Och på det hela taget hålla munnen stängd. Idominsalva är räddningen för torra läppar och röda näsvingar, men hur charmigt är det att sitta på jobbet och se ut som om man nyss hånglat upp en snögubbe? Att dricka vin i detta stadie ökar symptomen, framförallt två glas vin i baren på stammishaket. Tro mig, jag gjorde det i onsdags och det var inte bra. Ergo:huvudvärk i torsdags.
Fas 4: Rinnande näsa & ögon – Värsta fasen av dem alla!
Här befinner jag mig idag. Efter en sömnlös natt full av snyt, snor, nässpray och högläge har nu alla bassilusker bestämt sig för att lämna kroppen. Samtidigt. Och gärna på ett så blött och slemmigt sätt som möjligt. INTE roligt att sitta på jobbet kan jag meddela. Tur att jag har eget kontor. Trippar engelskt cold & flu-knark, dricker te och håller mig undan folk. Tyvärr är jag ganska pigg och kan fortfarande jobba effektivt (hyfsat) så jag kan inte gå hem och bädda ner mig med gått samvete.
Fas 5: Lock för öronen
Den efterlängtade slutfasen, som förhoppningsvis inträder under morgondagen. Resterande förkylning bestämmer sig för att flyga ut genom öronen, med temoprär partiell dövhet som följd. Generellt ett förbättrat allmäntillstånd, om än inte helt frisk och kry. Med andra ord perfekt att ligga hemma under filten och kura. Kanske läsa en bra bok, kanske titta på några avsnitt Nord & Syd. Kanske till och med ha någon som blandar saft och matar mig med pressbyrånbakade kanelbullar och pysslar om mig lite i största allmänhet. En lugn helg står för dörren mao.
Krya på mig!
Dagens författarbesök
Inväntar lite lätt nervöst författarbesök: Nadeem Aslam ska fika Vetekatten-längd med oss om bara någon minut. Spännande!
Äntligen!
Jag vet att jag har gnällt och klagat en hel del här den senaste tiden (läs månaderna). Mitt jobb kan i mångt och mycket vara långtråkigt och … och dötrist … och alldeles … alldeles underbart!
Fick nämligen reda på att en av mina titlar för våren är en vidareutveckling av en bok som ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Vi snackar alltså klassisk kärlek och litterär romantik på hög nivå! Vilket projekt för en flicka som en gång i tiden skrev en uppsats i littvet om chiclit, på det ytterst ambitiösa och pretentiösa temat Komparativa litteraturstudier: hjältinnerollen i den arketypiska kärleksberättelsen. ”Bridget + Mr Darcy = sant?”.
Att de äntligen fattat att mitt intresse för greve-romaner* kan vara användbart! Ser med glädje, förväntan och rosatonad längtan fram emot att få manuset i min hand och bestiga tronen som Queen of Romance. Kikade in omslaget nyss – och det är absolutely perfect!
Tänker bannemig njuta av min arbetselaterade eufori resten av dagen och unna mig lite sockersött kanelknäcke till eftermiddagskaffet.
*) = Samlingsnamn för romaner där huvudingredienserna är engelsk landsbyggd, ståtliga gods, ärvd rikedom, kärlek med förhinder, missförstånd och förvecklingar, mörka familjehemligheter, förutfattade meningar, stiliga karlar och väna kvinnor från en lägre samhällsklass alt ngn exotisk kolonialprovins.
Alla får ligga
Men allra mest jag!
Om man får tro applikationen på FB alltså. Några snabba frågor om mina flirtskills och svaret levereras omebelbums:
”Du får alltid ligga! Mama mia! Holy macaroni! ”
Herregud, man kan ju nästan tro att jag har ett signerat ex av de luxe-utgåvan hemma …
; )
Det går så långsamt
Idag är det regnigt och dimmigt och på det hela taget en allt annat än rolig dag att sitta på jobbet. Motivationen simmar nere på noll tillsammans med kreativiteten och inspirationen. Och idag är det bara jag och mina manus. Inga lunchdejter eller annat som kan bryta upp dagen och liva upp tillvaron. Inte ens ett litet omslagsmöte.
Men jag får iaf tillbringa hela dagen med systrarna på manhattan, så jag klagar egentligen inte. Ganska mysigt när jag tänker efter. Kanska ska läsa in lite lounge från iPoden och hämta en kopp kardemummate och grotta ner mig i pappershögen fullkomligt.
Låter som en plan.
Trötte-tröttsvin
Det regnar och jag vill inte gå till jobbet, inte det minsta faktiskt. Vill hellre ligga kvar hemma i sängen med en kopp pepparmintste och mina manus (vilket i princip är detsamma som att jobba – fast utan kravet på att vara social). Fast det blir en kort liten vecka den här veckan, bara fyra dagar, eftersom jag har tagit ut en semesterdag på fredag för att gå på Junibacken med mina små gudbarn som kommer till Storstan på besök. Ser verkligen fram emot att få busa loss ordentligt med de små grisarna. Och skämma bort dem precis så mycket som en moster ska göra.
Fast just nu vill jag mest ta vändande tub tillbaka, för järdrar i min lilla låda vad jag är sömnig idag. Hmm, kanske borde jag casha in min friskvårdstimme och gå och träna redan nu på förmiddagen. Undra om jag skulle bli pigg då. Eller om jag borde gå och koka kaffe …
Stilla och städat och på det hela taget ganska milt
Det blev ett väldigt stillsamt mingel igår. Efter en stentuff dag på jobet – då jag fått reda på att en person som jobbat kortare tid än jag fått förlängt sitt vikariat, medan jag tvingas gå ner i halvtid och min kontorsbästis blivit av med sin fasta anställning – kändes det sådär kul att mingla och vara glad. Så jag gav upp efter ett glas vin och lite gratis buffé och gick hem och städade badrummet istället. Är lik förbannat trött idag.
I övrigt jagar jag mest billiga flygbiljetter till Köpenhamn – det börjar ju dra ihop sig till Bogforum (13-15 november) och varför inte sondera terrängen på den danska litteraturmarknaden?
OK, åter till mina copytexter
Mera mingel på menyn
Efter ett kort gästspel och ett svept vinglas på femmans säljmingel igår sprang jag med fladdrande kappa uppför backen till Rolfs kök för att möta JJ för mysa med vin i baren. Sedan hem och prova igenom hela garderoben för att hitta en schysst outfit till kvällens partaj. Tredje kvällen på raken – hur ska lillan orka? Efter 40 min intensivt mannekängande och under klädbytena bitvis oplanerat posande i underkläder och högklackackat bestämde jag mig för att go for the full librarian look: min svarta topp från French Connection, den nya hundtandsvävda pennkjolen från Zara i Madrid, glasögonen och de svarta lackpumpsen. Tjusigt värre. Planerna sprack i morse när jag spillde kaffe på kjolen …
Sitter nu på kontoret i lilla svarta, olivgröna stövlar, grå cashmerekofta rån TopShop, lockigt hår och ett av all mina långa färgglada pärlhalsband från Kina. Har dessutom ett blankt sidenband+maffig tygblomma och ett gäng hårnålar i väskan, om jag känner ett behov av att piffa till mig ytterligare inför festen ikväll. Eftersom jag sitter väldigt löst på jobbet just nu (lutar åt att jag tvingas ner på halvtid i januari …) gäller det att njuta av min glamorösa tillvaro så länge det varar. Och God Dammit vad jag ska njuta!
En vanlig dag i en förlagsredaktörs liv
Vaknar lite lagom tidigt (06:02) av att väckarklockan ringer. Ligger kvar och drar mig lite för länge (07:16). Hoppar in i duschen och bestämmer mig, förseningen till trots, för att tvätta håret. Har ju trots allt en releasefest att gå på efter jobbet. Står och klurar i garderoben ett tag och väljer mellan leggings+brun liten klänning eller ett svart fodral m läderskärp. Går för det senare – ska ju trots allt på releasefest på 1900. Hår upp eller hår ner? Eftersom nytvättat är det stört omöjligt att forma och fästa upp de mjuka lockarna så det får bli hår ner, med lite lagom mycket mousse som hållet rufset stånget. Hoppar i min nya kappa, drar upp dragkedjorna på stövlarna och ger mig ut i oktoberkylan med min Burberry-rutiga hatt över det nyfönade håret och min bruna Mulberry i ett stadigt grepp. Ser ut som en väldigt engelsk posh totty - och det känns ganska bra.
Kommer till jobbet och tar en kaffe, springer ner på produktion och blippar ett omslag. Passar på att suga i mig lite komplimanger om min solbränna och skryta om min mysiga semester i Spanien. Är effektiv i stort sett hela dagen, smiter till ett läkarbesök vid tre och kommer tillbaka lagom till att hitta ett mail som delar ut en extra biljett till kvällen stora event: den intima lilla exklusiva spelningen med Nick Cave på China. Och jag får den! Piffar til mig lite i skenet från datorskärmen och inser vilker tur att jag valde lilla svarta istället för den bruna vardagsklänningen. Rusar iväg för att möta upp The Ladies för kaffe i Konserthuset vid 17, bryter upp vid 18 för att hinna till Fexeus release. Minglar , dricker vin och äter en snitt med lufttorkad skinka. Får mitt ex av boken signerad – på ett högst personligt sätt! (Vilket gjorde min kollega AS grön av avundsjuka och krävde tat han skulle få samma dedikation.) Beger oss vidare till Berzeliipark och trängseln utanför. Sjunker ned i min stol och låter mig svepas med i den stortflod av känslor och musikalitet som är Nick Cave live. TVå timmar senare tumlar jag ut i den sena kvällen, helt matt och berörd. Tar tuben hem och somnar med min guldglittriga chick-litt uppslagen på huvudkudden.
Intellektets seger över fåfängan?
Idag är en viktig dag i litterära kretsar. Klockan 13.. (dvs prick prick, på lundensiska) kommer Svenska akademins ständige sekreterare att på sedvanligt manér kungöra vem som tilldelas årets nobelpris i litteratur. I år är det dessutom lite extra speciellt eftersom det är första året som Peter Englund levererar beskedet – kommer han att palla presstrycket eller kommer han att staka sig och stamma? Eller kanske rentav säga fel namn??
Min kvalificerade gissning om årets pristagera är i år kluven. På tre:
1) Claudio Magris – vore fantastiskt roligt om det kunde tillfalla ett av vårt förlags författare. Kanske skulle vi få dricka champagne igen och glöma de dystra tider vi lever i, om än bara för en liten minut. Och magris är då det starkaste namnet.
2) Tomas Tranströmer - det var länge sedan priset tilldelades en poet, så rent statistiskt vore det dags nu. Å andra sidan har Akademin de senaste åren frågått sina mönster och blivit mer överraskande i sitt val. Exempelvis med Doris Lessing 2007. Kommer TT få något samtal till kaffet idag eller kommer han att behöva sitta och vänta i tysthet som förr om åren?
3) Joyce Carol Oates - har varit på tapeten ett bra tag. Kanske i år?
Det som klyver mig, rent personligt, är inte bara mina gissningar utan min natur. Klockan 13 utnämns pristagaren och det kommer vi alla att lyssna på på våra streamade radiokanaler alt titta på i stora konferensrummet. Kl 13.04 slutar budgivningen på en väska på tradera. Vad ska jag bevaka? Med största sannolikhet kommer jag ju inte att vinna varken det ena eller det andra, men ändå? Hur ska jg klara av detta inre tvåfrontskrig? Och vem kommer vinna – det höga, finkulturella Jaget eller det lägre, ytliga, koketta Jaget? Med ens tog dilemmat en högst existentiell vändning – för vem är jag egentligen?
- – - – - – - – - – - – - – - (senare) – - – - – - – - – - – - – - – - – - – -
Nej, det var inte vi som kammade hem priset i år utan Herta Müller och W&W. GRATTIS!!!!
Och eftersom käre Peter pratade så snabbt var det hela klart 13.01 – vilket gjorde att jag 13.02 var tillbaka till min plats vid skrivbordet och som en liten djävul in från vänstersidan tjongade in ett absurt högt och därmed garanterat vinnande bud på väskan – och vann! Taadaaaa!! Och jag behövde inte ens betala vad mitt maxbud låg på – den jag budade mot hann inte fylla i sina nya höja bud innan tiden tog slut.
Skönast av allt är ändå att jag slapp välja sida. jag är varken högintellektuell eller lågfåfäng. Däremot är jag uppenbarligen en jädrigt organiserad strateg när jag lägger den sidan till!
