48 timmar senare …
Jaha, nu ligger jag alltså hemma under täcket och fryser så att jag skakar. Jag hostar som värsta tuberkelpatienten och känner mig på det hela taget ganska vissen. Ok, kraftig underdrift – jag mår skitdåligt.
Kan inte annat än känna mig lite som en romanhjältinna, som med fara för sitt eget liv trotsar krig och död för att lägga svala händer på feberheta pannor i bästa Florence Nightingale-stil. Och i slutet ligger hon själv blek och tagen bland stärkta linnelakan med krusade band. Håret ligger som en gloria runt hennes änglavackra ansikte och det piper lätt när hon andas. ”Ta hand om George” viskar hon matt. ”Se till att han blir satt i läroverk.” (Trots hennes oskyldiga uppsyn har hon närt en bastard vid sin barm, ett litet kärleksbarn med en stilig yngling som skulle ha gjort henne till en ärbar kvinna om han inte lidit en hjältes död i skyttegravarna.) Orden tar hennes sista krafter och ögonlocken fladdrar till lite lätt innan det rosslar till i hennes bröst och hon slutar andas.
Så känner jag mig. Eller så är det bara febern som talar …
Förkylningens fem faser
Hade syster med små barn på besök i helgen som gick. Barnen är i öppna förskolan-åldern och efter att ena gullungen nyst mig rakt i ansiktet – först en och sedan två gånger – när jag satt på huk och drog overallsben över allväderstövlar förstod jag att jag nog skulle börja snora och snörvla innan veckan var slut. Mycket riktigt; jag är brutalförkyld!
Fas 1: Halsont
Började redan på söndagen, när trollen begett sig av hemåt. LIte skavigt och obekvämt, men den fulla ”jag tror jag sväljer taggtråd”-känslan blommade ut under måndagen. Det är nu man ska kurera sig med ingefära och vitlök och lukta som en grekisk taverna. Eller gurgla sig med whiskey. Det gjorde inte jag. Jag hann inte eftersom jag hade fullt upp på jobbet och dagisbacillerna förde en relativt galopperande framfart. Whiskeyröst fick jag ändå, eftersom mina förkylningar alltid har en tendens att sätta sig på rösten i ett tidigt skede.
Fas 2: Nys & snyt (ibland med inslag av hosta)
Tisdag kväll. Fortfarande ganska pigg men irriterad över att jag går och nyser i tid och otid. Väldigt irriterande. Köper storpack näsdukar och dricker te, massor av te. Med honung och hela bitar färsk ingefära.
Fas 3: Nästäppa
Här börjar det bli jobbigt att prata i telefon. Och andas. Och sova. Och äta. Och på det hela taget hålla munnen stängd. Idominsalva är räddningen för torra läppar och röda näsvingar, men hur charmigt är det att sitta på jobbet och se ut som om man nyss hånglat upp en snögubbe? Att dricka vin i detta stadie ökar symptomen, framförallt två glas vin i baren på stammishaket. Tro mig, jag gjorde det i onsdags och det var inte bra. Ergo:huvudvärk i torsdags.
Fas 4: Rinnande näsa & ögon – Värsta fasen av dem alla!
Här befinner jag mig idag. Efter en sömnlös natt full av snyt, snor, nässpray och högläge har nu alla bassilusker bestämt sig för att lämna kroppen. Samtidigt. Och gärna på ett så blött och slemmigt sätt som möjligt. INTE roligt att sitta på jobbet kan jag meddela. Tur att jag har eget kontor. Trippar engelskt cold & flu-knark, dricker te och håller mig undan folk. Tyvärr är jag ganska pigg och kan fortfarande jobba effektivt (hyfsat) så jag kan inte gå hem och bädda ner mig med gått samvete.
Fas 5: Lock för öronen
Den efterlängtade slutfasen, som förhoppningsvis inträder under morgondagen. Resterande förkylning bestämmer sig för att flyga ut genom öronen, med temoprär partiell dövhet som följd. Generellt ett förbättrat allmäntillstånd, om än inte helt frisk och kry. Med andra ord perfekt att ligga hemma under filten och kura. Kanske läsa en bra bok, kanske titta på några avsnitt Nord & Syd. Kanske till och med ha någon som blandar saft och matar mig med pressbyrånbakade kanelbullar och pysslar om mig lite i största allmänhet. En lugn helg står för dörren mao.
Krya på mig!
R.O.O.M – jag kommer sakna dig
Fick i helgen nys om att min all time favourite-affär, R.O.O.M på Alströmersgatan, gått i konkurs och att hela butiken säljs ut till 50%. Eftersom jag hade syster med två barn på besök hela helgen var det inte läge att putta barnvagn bland kartonger och ömtåligheter. Men igår efter jobbet kilade jag dit. En bedrövlig syn måste jag säga …
De annars så smakfullt inredda och exklusivt ljussatta lokalerna såg ut som en krigsskådeplats (i den mån en lyxig butik kan se ut som ett slagfält) belamrad med med bruna kartonger, kanstött porslin och udda ljusstakar. En sorglig syn. Fyndade iaf ett vackert fat från Habitat, och lyckades lägga vantarna på ett ex av deras senaste katalog. Efter helgens lånta liv som småbarnsförälder känns det där med tårtkalas inte längre fullt så främmande, varför jag tyckte att ett porslinsfat med 32 cm i diameter inte var en så dålig investering trots allt, faktiskt rent av ett vettigt köp. Trots att det kostade lite … (ja jag vet att ett ömtåligt porslinsfat för en halv förmögenhet inte alls kommer att användas på tårtkalas, men tanken kändes bra!)
Men nu är det alltså slut – aldrig mera gå där och mysa om lördagarna och drömma sig bort till framtida vackra hem. Med R.O.O.M föll en av de sista bitarna glamour i mina hoods för att lämna plats åt Ica Maxi och parkeringsplatser. Hoppas att någon annan tar över lokalerna och göra något riktigt fint av dem.
Trötte-tröttsvin
Det regnar och jag vill inte gå till jobbet, inte det minsta faktiskt. Vill hellre ligga kvar hemma i sängen med en kopp pepparmintste och mina manus (vilket i princip är detsamma som att jobba – fast utan kravet på att vara social). Fast det blir en kort liten vecka den här veckan, bara fyra dagar, eftersom jag har tagit ut en semesterdag på fredag för att gå på Junibacken med mina små gudbarn som kommer till Storstan på besök. Ser verkligen fram emot att få busa loss ordentligt med de små grisarna. Och skämma bort dem precis så mycket som en moster ska göra.
Fast just nu vill jag mest ta vändande tub tillbaka, för järdrar i min lilla låda vad jag är sömnig idag. Hmm, kanske borde jag casha in min friskvårdstimme och gå och träna redan nu på förmiddagen. Undra om jag skulle bli pigg då. Eller om jag borde gå och koka kaffe …
Varje år den 4 okt – Kanelbullens dag
Idag har jag firat minsann – två gånger. Och nu bakar jag 34 små raringar att ta med mig till jobbet imorgon (om de blir bra och dessutom finns kvar imorgon bitti när det är dags att promenera iväg med mitt kaffe). Allt började egentligen igår eftermiddag …
JJ kom förbi vid fyra snåret, lätt bakis efter en kväll ute med grabbarna, eller ja egentligen var det inte så mycket ute eftersom de kvar med en massa öl i ena grabbens frisersalong. Hur som haver, han kom förbi för att pilla i min dator och eftersom han vet hur svag jag är för Pressbyråns variant hade han köpt med sig fyra stycken. (= värmande gärning nummer ett) Så då blev det kaffe och bulle och blåsa datorn på gammal skit. Själv var jag, min egen AW med The Ladies and their Men till trots, väldigt pigg och glad. Men så hade jag ju bara två öl innanför västen, duktig som jag var … Sen var det dags för kvällsmat och den där mutmiddagen som jag lovat laga. Det blev risotto m sparris, saffran och citron (o en liten hint tryffelolja … mmm …) När jag som bäst stod där bland buljong, vin och riskorn och tillsatte vätska skvättvis insåg jag att jag glömt köpa saffran. Snälla snälla JJ ger sig ut i ovädret – 15 min fram och tillbaka till Ica Maxi – bara för att göra mig glad (= värmande gärning nummer två). Eller ja, han gillar saffran också. Med tanke på att trädgrenarna utanför dansade i blåsten och det smattrade mot rutorna som om någon stod och spolade på dem med en trädgårdsslan, var gesten än mer uppskattad, ja närapå heroisk.
Middagen fick med beröm godkänt – men ingen av oss orkade efterätt (färska fikon med amarettocrème, mandelskorpor och portvin) eller ens varsin stor liten kanelbulle. Alltså fanns det kvar till frukost imorse, och sedan ytterligare en till eftermiddagskaffet.
Och nu sitter jag som bäst och lyssnar på olika versioner av ”A nightingale Sang In Berkeley Square” och väntar på att sista plåten ska bli färdiggräddad så att jag får gå och lägga mig med en bulle från första laddningen (som nog är lagom ätmogna när jag postat det här inlägget). Och ett stort glas mjölk (ÄKTA 3%-ig mjölk!)
Fortsätter jag såhär kommer jag att bli fet …
” Aaa-aaa-aaa-aaaj, will fix you!” sjunger grabbarna på Mackliniken
C-tangenten funkar fint! Och det kostade mig INGENTING!!! (gick på någon sorts förlängd garanti pga fabrikationsfel i plasten … eller nå’t.) Dagens ros går till datanördarna hos Mac-doktorn på Sveavägen, som numera är mina vänner. Dagens ris går, som de flesta dagar den senaste tiden, till företaget som jag jobbar för, pga deras skitiga personalpolitik. Skämmes!
I helgen får jag hjälp med att blåsa ut, installera om, uppdatera och lägga tillbaka det jag behöver i burken. Med ett stort kliv rakt in i könsrollsfällan har vi bytt en hemlagad middag mot en hemlagad macbook (varför lät det första så mycket trevligare än det sista??) . Undra hur mycket hon är värd, Lilla Vita: saffransdoftande fisksoppa? Egentillverkad pasta? Kanske ska ge mig ut och shoppa raviolisporre på lunchen?? Oooooh, musslor i vin kanske – alltid en klassiker!
Aldrig får man vara ifred och bara jobba
Är kvar på jobbet – iaf ett tag till. Som det ser ut idag. Fråga min igen imorgon och svaret bli kanske något helt annat. För fjärde gången på ett år tvingas jag alltså leta, maila, tjata jobb. Blir så trött …
Saknar Lilla Vita som lades in på kliniken för tangentbordsbyte igår. OM några dagar får jag tillbaka min burk och då är det dags för stora tvätten där allt ska blåsas ut och installeras igen. INget är så peppande som en storstädning – ut med det gamla och in med det nya. Kankse ska jag applicera detta på mig själv och slänga ut alla mina möbler. Eller iaf rensa min bokhylla + garderob. Eller helt sonika klippa mig och skaffa ett jobb.
So far so good
Sitter nu på tåget på väg ner till Gbg o mässan. Och hittills har det varit över förväntan. Vaknade i tid, utvilad och av mig själv, väskan var i princip packad o ajg fik tid att läsa tidningen. Idag var dessutom en bra hairday. Bestämmer mig för att lätat bagaget lite oh klär på mig den blå-vita 70-talsklänning jag eg hade tänkt ha på mig imorgon. Beger mig ner till t-banan oh inser att min väska är precis lagom tung för att jag ska orka bära den oh därmed slippa dra den bakom mig som en annan flygvärdinna.
Kommer till stationen i god tid för att hinna köpa två kanelbullar och en vatten. Var så förutseende att jag hämtade ut biljetten på väg hem från jobbet igår. Tar nu upp den ut sitt kuvert i väskan och inser att jag inte bra fått en förstaklassbiljett (stor glädje på stationen igår kan ajg meddela!) utan att det intill vagn oh platsnummerering står skriver ”Frukost serveras vid din sittplats”. Oh, Joy! Oh Happiness! Stegar snabbt ifrån pöbeln på perrongen mot den främre vagnen och kliver ombord till de finare salongerna. Oh inser att jag fått en sån där lyxig enkelplats vid fönstret – framlänges! OH, JOY! OH, HAPPINESS!! Väl på plats kommer en kille oh ger mig dagens första goodie-bag; svart tygpåse (lämpligt inför mässan!) innehållande en bok en frukt oh en juice. Och till tonern av Ennio Morricones ”The Mission” glider tåget ut från t-entralen och in i den honungsgula morgon som är min älskade Storstad. Mariaberget glittrar i Riddarfjärden och aldrig förr har jag väl Stockholm varit så vackert …
Blir nog en bra semester det här.
OH, JOY!
OH, HAPPINESS!
Handikappad
Min dator har slutat funka! Eller iaf en bokstav, som man använder ganska ofta: bokstaven som kommer efter B men före D. Igår när jag satt oh skrev la den bara av. Så förbannat irriterande!
Jag har pillat o trixat o på en masa andra sätt försökt att få den att fungera. Men det är inte bara glapp, den har verkligen ingen kontakt med det som ligger under oh skapar klang. Som en pianotangent som blivit berövad på min hammare. Idag, i dagsljus ska jag försöka starta om via startskivan (står så på ”Makk’s” supportsida) men om inte det fungerar återstår att lämna in på reparation. Hur lång kommer inte det att ta o hur dyrt kommer det inte bli?? Såg att arbetskostnad låg på 995 kr (+moms) för varje påbörjad timme. Skit skit! Jag ska väl inte behöva köpa en helt ny dator bara för det här?? Det blir nog ingen semesterresa för mig i oktober mao …
Varför varför varför känner jag inte någon som kan fixa med datorer? Ett tag tykte jag att varenda granne var teknolog o byggde o pimpade sin egen burk. Men ar är alla datornördar när man behöver dem?
Ok, nu ska jag ta det lugnt, lösa melodikrysset o njuta av min fina lördagsfrukost (pepparmyntablad i kokande vatten, en nektarin, en skål assidofilus (jag kan eg stava, men inte just idag – bokstavligt talat) m tranbär o på det ett glas proviva björnbär. Min stakkars mage måste daltas med ett tag framöver o jag får finna mig i att leva på tråkig, snäll mat. Bort med allt det roliga om kaffe, vin, ost, bröd, mjölk o starka små spanska lufttorkade korvar. Aj aj – o sedan datorhaveri på det. Vad har jag gjort för att förtjäna detta öde??
Ren och fin och lite stolt över min insats
Efter att ha sovit alldeles lagom många timmar och således vaknat av mig själv låg jag kvar i sängen och läste klart manus nummer ett, som jag började på igår, och halva manus två, som jag förväntas ha läst klart till på tisdag (bra jobbat!). Gick sedan ut i solen/blåsten med nybryggt kaffe i termosen (nymalda bönor dessutom!) och resten av manus nummer två samt nummer tre under armen. På väg ut i parken stannade jag till på mitt nyöppnade Pressbyrån och köpte en kanelbulle och en trisslott. Kanelbullen var stor, rund, fluffig, generöst sockrad och alldeles fantastiskt lagom gräddad. Satte mig tillrätta, närmare vattnet än vad jag brukar, vann 25 kronor på lotten och njöt av min lilla picknick, detta trots att jag hade fullt sjå att hålla undan håret från ögonen och med den andra förhindra att papperen fladdrade i väg i den fräscht, kyliga vinden.
Det är inte längre sommar, hösten hänger i luften, det känner man nu. Men det gör liksom inget. Jag bor i de allra vackraste kvarteren (vilket jag fortfarande slås av någon gång per årstid) och sensommaren gör dem nästan än underbarare. Hösten med all sin flammande prakt är med andra ord välkommen.
Gick efter någon timme eller två in och tog tag i det som jag aldrig hann göra på semestern: städa köksskåpen. Kopplade in iPoden och drog upp volymen rejält och fyllde lägenheten med ”Champagne Supernova”. (What’s the story) Morning Glory och Standing On The Shoulders Of Giants hann gå varsitt varv och lite till, så lång tid tog det att tömma, torka ur, diska allt porslin och alla glas och slänga sådan mat som jag aldrig någonsin kommer äta upp (ex marsansås på påse – tydligen ingen höjdare i skåpet eftersom den gick ut januari 2008 …) och sedan sätta tillbaka allt igen. Orkade bara ta överskåpen och skåpet under diskbänken, och lämnade helt sonika bestick och kastruller till ett senare tillfälle. Men till mitt försvar ska jag säga att jag faktiskt även gick iväg och kastade glas och konservburkar i återvinningscontainrarna borta vid skolan. Men jag gick inte och pantade PET-flaskor, inte den här helgen heller. Det har liksom inte blivit av sedan jag flyttade in för närmare två år sedan …
På det hela taget en väldigt effektiv helg; alla tre manus lästa, lägenheten ren och fin, jag har mjuka, rena skrubbade hälar och garderoben fylld av rena kläder och manglade lakan. Det är alltså såhär livet kan vara när man inte har varit ute och slirat halva lördagsnatten. Kanske klokt det här att låta levern vila lite efter semestern. Dag 11 utan någon tillstymmelse till vin, öl eller flashiga drinkar. Ganska bra jobbat för att vara en rödvinsalkad kulturarbetare.
Dags att gå och lägga sig alltså, om jag ska orka upp imorgon.
God natt!
