Ett torrskott steg närmare Englands böljande kullar!
Mina älskade olivgröna mockastövlar vill inte längre vara med och leka. Upptäckte igår när det regnade att jag numera blir blöt om tårna. Trots att jag inte hoppar i vattenpölarna.
Problemet är numera löst: var ute och shoppade på lunchen. Med företagsrabatt blev det inte så farligt dyrt … eller ja, billigare än ett par läderstövlar iaf. Och med raggsockar i kan jag gå säker genom slask, löv och höstrusk tills snön ligger tung och vintervit i drivor.
Mera mingel på menyn
Efter ett kort gästspel och ett svept vinglas på femmans säljmingel igår sprang jag med fladdrande kappa uppför backen till Rolfs kök för att möta JJ för mysa med vin i baren. Sedan hem och prova igenom hela garderoben för att hitta en schysst outfit till kvällens partaj. Tredje kvällen på raken – hur ska lillan orka? Efter 40 min intensivt mannekängande och under klädbytena bitvis oplanerat posande i underkläder och högklackackat bestämde jag mig för att go for the full librarian look: min svarta topp från French Connection, den nya hundtandsvävda pennkjolen från Zara i Madrid, glasögonen och de svarta lackpumpsen. Tjusigt värre. Planerna sprack i morse när jag spillde kaffe på kjolen …
Sitter nu på kontoret i lilla svarta, olivgröna stövlar, grå cashmerekofta rån TopShop, lockigt hår och ett av all mina långa färgglada pärlhalsband från Kina. Har dessutom ett blankt sidenband+maffig tygblomma och ett gäng hårnålar i väskan, om jag känner ett behov av att piffa till mig ytterligare inför festen ikväll. Eftersom jag sitter väldigt löst på jobbet just nu (lutar åt att jag tvingas ner på halvtid i januari …) gäller det att njuta av min glamorösa tillvaro så länge det varar. Och God Dammit vad jag ska njuta!
En vanlig dag i en förlagsredaktörs liv
Vaknar lite lagom tidigt (06:02) av att väckarklockan ringer. Ligger kvar och drar mig lite för länge (07:16). Hoppar in i duschen och bestämmer mig, förseningen till trots, för att tvätta håret. Har ju trots allt en releasefest att gå på efter jobbet. Står och klurar i garderoben ett tag och väljer mellan leggings+brun liten klänning eller ett svart fodral m läderskärp. Går för det senare – ska ju trots allt på releasefest på 1900. Hår upp eller hår ner? Eftersom nytvättat är det stört omöjligt att forma och fästa upp de mjuka lockarna så det får bli hår ner, med lite lagom mycket mousse som hållet rufset stånget. Hoppar i min nya kappa, drar upp dragkedjorna på stövlarna och ger mig ut i oktoberkylan med min Burberry-rutiga hatt över det nyfönade håret och min bruna Mulberry i ett stadigt grepp. Ser ut som en väldigt engelsk posh totty - och det känns ganska bra.
Kommer till jobbet och tar en kaffe, springer ner på produktion och blippar ett omslag. Passar på att suga i mig lite komplimanger om min solbränna och skryta om min mysiga semester i Spanien. Är effektiv i stort sett hela dagen, smiter till ett läkarbesök vid tre och kommer tillbaka lagom till att hitta ett mail som delar ut en extra biljett till kvällen stora event: den intima lilla exklusiva spelningen med Nick Cave på China. Och jag får den! Piffar til mig lite i skenet från datorskärmen och inser vilker tur att jag valde lilla svarta istället för den bruna vardagsklänningen. Rusar iväg för att möta upp The Ladies för kaffe i Konserthuset vid 17, bryter upp vid 18 för att hinna till Fexeus release. Minglar , dricker vin och äter en snitt med lufttorkad skinka. Får mitt ex av boken signerad – på ett högst personligt sätt! (Vilket gjorde min kollega AS grön av avundsjuka och krävde tat han skulle få samma dedikation.) Beger oss vidare till Berzeliipark och trängseln utanför. Sjunker ned i min stol och låter mig svepas med i den stortflod av känslor och musikalitet som är Nick Cave live. TVå timmar senare tumlar jag ut i den sena kvällen, helt matt och berörd. Tar tuben hem och somnar med min guldglittriga chick-litt uppslagen på huvudkudden.
Intellektets seger över fåfängan?
Idag är en viktig dag i litterära kretsar. Klockan 13.. (dvs prick prick, på lundensiska) kommer Svenska akademins ständige sekreterare att på sedvanligt manér kungöra vem som tilldelas årets nobelpris i litteratur. I år är det dessutom lite extra speciellt eftersom det är första året som Peter Englund levererar beskedet – kommer han att palla presstrycket eller kommer han att staka sig och stamma? Eller kanske rentav säga fel namn??
Min kvalificerade gissning om årets pristagera är i år kluven. På tre:
1) Claudio Magris – vore fantastiskt roligt om det kunde tillfalla ett av vårt förlags författare. Kanske skulle vi få dricka champagne igen och glöma de dystra tider vi lever i, om än bara för en liten minut. Och magris är då det starkaste namnet.
2) Tomas Tranströmer - det var länge sedan priset tilldelades en poet, så rent statistiskt vore det dags nu. Å andra sidan har Akademin de senaste åren frågått sina mönster och blivit mer överraskande i sitt val. Exempelvis med Doris Lessing 2007. Kommer TT få något samtal till kaffet idag eller kommer han att behöva sitta och vänta i tysthet som förr om åren?
3) Joyce Carol Oates - har varit på tapeten ett bra tag. Kanske i år?
Det som klyver mig, rent personligt, är inte bara mina gissningar utan min natur. Klockan 13 utnämns pristagaren och det kommer vi alla att lyssna på på våra streamade radiokanaler alt titta på i stora konferensrummet. Kl 13.04 slutar budgivningen på en väska på tradera. Vad ska jag bevaka? Med största sannolikhet kommer jag ju inte att vinna varken det ena eller det andra, men ändå? Hur ska jg klara av detta inre tvåfrontskrig? Och vem kommer vinna – det höga, finkulturella Jaget eller det lägre, ytliga, koketta Jaget? Med ens tog dilemmat en högst existentiell vändning – för vem är jag egentligen?
- – - – - – - – - – - – - – - (senare) – - – - – - – - – - – - – - – - – - – -
Nej, det var inte vi som kammade hem priset i år utan Herta Müller och W&W. GRATTIS!!!!
Och eftersom käre Peter pratade så snabbt var det hela klart 13.01 – vilket gjorde att jag 13.02 var tillbaka till min plats vid skrivbordet och som en liten djävul in från vänstersidan tjongade in ett absurt högt och därmed garanterat vinnande bud på väskan – och vann! Taadaaaa!! Och jag behövde inte ens betala vad mitt maxbud låg på – den jag budade mot hann inte fylla i sina nya höja bud innan tiden tog slut.
Skönast av allt är ändå att jag slapp välja sida. jag är varken högintellektuell eller lågfåfäng. Däremot är jag uppenbarligen en jädrigt organiserad strateg när jag lägger den sidan till!
Autumn leaves
Nu är det höst. På riktigt. Ganska vackert att promenera längs Norr Mälarstrand så här års också. Men allra vackrast är det nog hemma i min egen lilla vrå, bland de träd, rosenbuskar och 1920-talsfasader som är mitt kvarter. Har hört rykten om att de redan har snö i Dalarna, så jag ska alldeles strax bege mig ut i den kyliga oktoberförmiddagen och njuta av dess friskhet eftersom den med största sannolikhet är överstånden om någon vecka.
Halsduk, stövlar, handskar och mössa – välkomna ut ur garderoben.
Aldrig får man vara ifred och bara jobba
Är kvar på jobbet – iaf ett tag till. Som det ser ut idag. Fråga min igen imorgon och svaret bli kanske något helt annat. För fjärde gången på ett år tvingas jag alltså leta, maila, tjata jobb. Blir så trött …
Saknar Lilla Vita som lades in på kliniken för tangentbordsbyte igår. OM några dagar får jag tillbaka min burk och då är det dags för stora tvätten där allt ska blåsas ut och installeras igen. INget är så peppande som en storstädning – ut med det gamla och in med det nya. Kankse ska jag applicera detta på mig själv och slänga ut alla mina möbler. Eller iaf rensa min bokhylla + garderob. Eller helt sonika klippa mig och skaffa ett jobb.
So far so good
Sitter nu på tåget på väg ner till Gbg o mässan. Och hittills har det varit över förväntan. Vaknade i tid, utvilad och av mig själv, väskan var i princip packad o ajg fik tid att läsa tidningen. Idag var dessutom en bra hairday. Bestämmer mig för att lätat bagaget lite oh klär på mig den blå-vita 70-talsklänning jag eg hade tänkt ha på mig imorgon. Beger mig ner till t-banan oh inser att min väska är precis lagom tung för att jag ska orka bära den oh därmed slippa dra den bakom mig som en annan flygvärdinna.
Kommer till stationen i god tid för att hinna köpa två kanelbullar och en vatten. Var så förutseende att jag hämtade ut biljetten på väg hem från jobbet igår. Tar nu upp den ut sitt kuvert i väskan och inser att jag inte bra fått en förstaklassbiljett (stor glädje på stationen igår kan ajg meddela!) utan att det intill vagn oh platsnummerering står skriver ”Frukost serveras vid din sittplats”. Oh, Joy! Oh Happiness! Stegar snabbt ifrån pöbeln på perrongen mot den främre vagnen och kliver ombord till de finare salongerna. Oh inser att jag fått en sån där lyxig enkelplats vid fönstret – framlänges! OH, JOY! OH, HAPPINESS!! Väl på plats kommer en kille oh ger mig dagens första goodie-bag; svart tygpåse (lämpligt inför mässan!) innehållande en bok en frukt oh en juice. Och till tonern av Ennio Morricones ”The Mission” glider tåget ut från t-entralen och in i den honungsgula morgon som är min älskade Storstad. Mariaberget glittrar i Riddarfjärden och aldrig förr har jag väl Stockholm varit så vackert …
Blir nog en bra semester det här.
OH, JOY!
OH, HAPPINESS!
Filmstjärneglamour à la 50-tal
Iklädd svarta yllekjolen med vid värdig en fransyska, den cremefärgade lilla cashmirkoftan (som jag fyndade på Stadsmissionen för 95 spänn förra helgen!) dekorerad med en liten svart tygblomma strax under vänster nyckelben, uppsatt hår och och svarta ballerinor fladdrade jag in på kontoret i morse. Ibland behöver världen lite mera filmstjärneglamour och dagens kreation är mitt bidrag. Tydligen gick budskapet fram eftersom det här damp ned på internmailen en stund senare:
”Vilken bildbyråbild – du ser ut som Leslie Caron!”
Orkanens öga och lite vintage på det
Efter en mycket turbulent start på arbetsåret infann sig lugnet i eftermiddags. När jag kom tillbaka efter lunch kändes det som om jag helt plötsligt hade gått över den där stresströskeln när jag inte längre är kapabel att spotta ur mig något kreativt, eller ens vettigt. Som om det inte spelade någon roll om jag slet, skrev och vässade pennan stup i kvarten, jag skulle liksom inte bli färdig i tid iaf. Och varför ska man då jobab ihjäl sig?
Och med denna insikt kom lugnet. Strax efter kl 14.40 tryckte jag på enter och mailade iväg de allra sista redigerade katalogtexterna till min kollega AD (alltså de sista på ena förlaget, det andra har deadline först på tisdag nästa vecka). Det emotionella kaos jag befunnit mig i var helt plötsligt som bortblåst och jag upplevde något som närmast kan beskriva som frid. Befarar dock att det är ett högst temporärt tillstånd, orkanens öga, lugnet före stormen, eftersom jag har sjuhelsickes många katalogtexter, intervjuer och säljande rubriker att skriva till andra förlaget innan tisdag. Men just då, just nu, känndes det som om jag var i balans …
Unnade mig att gå från jobbet 16.10 och drog en repa till Beyond Retro. De skulle flytta och hade därför 50% på HELA sortimentet! Jag besparade flyttkillarna det tunga arbetet att bära kläder och adoptera två klänningar och ett rött skärp. En Riktigt snygg 50-tals klänning med vidd och ett snövitt fodral värdigt Jackie O. Very classy. Så om det mot all förmodan skulle dyka upp en prins på sin vita springare redo att ta mig med på champagne & skaldjur – eller för den delen en rockabillykväll på söder – så är jag bara ett klädbyte bort. Ok, kanske lite mer än så, det var en del att fixa med den ena klänningen, ”axelbanden måste kortas, den ska fållas och sys in – och så någonting med kragen …” men sedan är jag redo för en bal på slottet. Eller ja, en dag på kontoret .
Ooooo, Big Boss, om förbi mitt kontor idag och undrade hur mina kontrakt ser ut framöver. Antagligen behöver de lite hjälp framåt årsskiftet. Kanske ett jobb på gång??
Nej, nu ska jag ägna mig åt min nya hobby. Nyfiken? Fortsättning följer …
