Fortfarande från sängen
Ligger fortfaranande under täcken och filtar i sängen. Febern har gått ner något så jag antar att jag överlevt den värsta fasen. Men det räcker inte med ett vinna ett slag för att vinna kriget och jag vågar ännu inte ta ut segern. Har hört att det finns något osm heter bakslag och som tydligen kan inträffa dag fem. Håller tummarna att det inte händer mig.
På tal om krig fördiver jag dagarna med att äta mig igenom Nord och Syd men bara i små doser eftersom det är förvånansvärt energikrävande att titta på dvd och följa med i handlingen. En timmes inbördeskrig och kärleksäventyr kräver minst en timmes sömn.
Och så har mina senaste dygn spenderats. Emellanåt går jag upp och hämtar något att dricka. JJ var förbi med en flaska jordgubbssaft härom kvällen. Han blandade ett glas med is och sugrör och allt innan han åkte hem till sig. När jag senare på kvällen gick upp för att göra samma sak upptäckte jag att jag han hade skruvat åt korken alldeles för hårt. Varför måste killar vara så jädra starka för? Jag var tvungen att kånka fram en stol och lyfta ner verktygslådan och leta upp en tång som jag kunde skruva av korken med. Det tog mig 20 min att blanda ett glas saft och efteråt var jag helt slut i kroppen. Har nog inte varit så här svag sedan ajg hade dubbelsidig lunginflammation när jag var 20 år.
Tur att jag har dvd-boxen iaf, annars hade det varit jobbigt. Jag orkar varken hålal upp en bok längre stunder eller för delen läsa några längre stycken, och det finns ju bara skräp på tv! Utom på kanal 8, som numera är min absoluta favoritkanal) eftersom de visar brittiska livsstilsprogram i lugnt tempo, typ Nigella, Masterchef och En plats i solen. Det sista är ett riktigt trevligt program minsann, trots att det är fem år gammalt.
Idag vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Känner mig lite friskare och skulle nog vilja äta något (6 pepparkakor och en kopp buljong på två dar är nog inte tillräckligt. Till mitt försvar måste jag säga att jag druckit mycket saft och te med honung), Problemet är bara att jag har så ont i halsen. Jag kan knappt hosta längre och det gör sååå ont att svälja. Kanske orkar jag koka och mosa lite potatis …
48 timmar senare …
Jaha, nu ligger jag alltså hemma under täcket och fryser så att jag skakar. Jag hostar som värsta tuberkelpatienten och känner mig på det hela taget ganska vissen. Ok, kraftig underdrift – jag mår skitdåligt.
Kan inte annat än känna mig lite som en romanhjältinna, som med fara för sitt eget liv trotsar krig och död för att lägga svala händer på feberheta pannor i bästa Florence Nightingale-stil. Och i slutet ligger hon själv blek och tagen bland stärkta linnelakan med krusade band. Håret ligger som en gloria runt hennes änglavackra ansikte och det piper lätt när hon andas. ”Ta hand om George” viskar hon matt. ”Se till att han blir satt i läroverk.” (Trots hennes oskyldiga uppsyn har hon närt en bastard vid sin barm, ett litet kärleksbarn med en stilig yngling som skulle ha gjort henne till en ärbar kvinna om han inte lidit en hjältes död i skyttegravarna.) Orden tar hennes sista krafter och ögonlocken fladdrar till lite lätt innan det rosslar till i hennes bröst och hon slutar andas.
Så känner jag mig. Eller så är det bara febern som talar …
Flyga och fara
Jag verkar inte göra mycket annat dessa dagar och snart bär det av igen. På torsdag närmare bestämt:
Resmål: Köpenhamn
Reslängd: torsdag kväll – måndag morgon
Anledning: Bogforum 2009
Eftersom jag inte kommer att åka hem-hem över jul passar på att även pricka in middag med Mamma, middag med Far, brunch med gamla grannarna, kika på O’s nya lägenhet samt en ”jag tänker inte fira att jag fyller 30 år nästa gång jag fyller år”-fest hos N. Hoppas även lyckas nätverka lite och förbättra mina jobbchanser samt klara av lite sofistikerad underklädesshopping i Byen så att jag har så att jag klarar mig ett år framöver.
Som om det inte vore nog sitter jag som bäst och letar hotell på kontinenten, för vad ger man till kvinnan som har allt (utom ett litet, litet rivjärn till parmesanost) i födelsedagspresent? En flygbiljett såklart! ToR om man tycker om henne och vill att hon kommer tillbaka hem igen …
Första helgen i december bär det av igen – till Bryssel (av alla ställen. Efter söndagsmyset och första Voddler-försöket och favoriten i repris ”In Bruges” var siktet egentligen inställt på Brygge, men där var det väldigt dyrt att bo på hotell i juletid… ). Om jag har tur lyckas jag alltså hålla min flyg- och hotellfrekvens fortsatt konstant:
Juli – Rom
Augusti – Riga
September – Göteborg
Oktober – Madrid + Toledo + San Martín de Montalban
November – Köpenhamn
December – Bryssel
Bon voyage!
Förkylningens fem faser
Hade syster med små barn på besök i helgen som gick. Barnen är i öppna förskolan-åldern och efter att ena gullungen nyst mig rakt i ansiktet – först en och sedan två gånger – när jag satt på huk och drog overallsben över allväderstövlar förstod jag att jag nog skulle börja snora och snörvla innan veckan var slut. Mycket riktigt; jag är brutalförkyld!
Fas 1: Halsont
Började redan på söndagen, när trollen begett sig av hemåt. LIte skavigt och obekvämt, men den fulla ”jag tror jag sväljer taggtråd”-känslan blommade ut under måndagen. Det är nu man ska kurera sig med ingefära och vitlök och lukta som en grekisk taverna. Eller gurgla sig med whiskey. Det gjorde inte jag. Jag hann inte eftersom jag hade fullt upp på jobbet och dagisbacillerna förde en relativt galopperande framfart. Whiskeyröst fick jag ändå, eftersom mina förkylningar alltid har en tendens att sätta sig på rösten i ett tidigt skede.
Fas 2: Nys & snyt (ibland med inslag av hosta)
Tisdag kväll. Fortfarande ganska pigg men irriterad över att jag går och nyser i tid och otid. Väldigt irriterande. Köper storpack näsdukar och dricker te, massor av te. Med honung och hela bitar färsk ingefära.
Fas 3: Nästäppa
Här börjar det bli jobbigt att prata i telefon. Och andas. Och sova. Och äta. Och på det hela taget hålla munnen stängd. Idominsalva är räddningen för torra läppar och röda näsvingar, men hur charmigt är det att sitta på jobbet och se ut som om man nyss hånglat upp en snögubbe? Att dricka vin i detta stadie ökar symptomen, framförallt två glas vin i baren på stammishaket. Tro mig, jag gjorde det i onsdags och det var inte bra. Ergo:huvudvärk i torsdags.
Fas 4: Rinnande näsa & ögon – Värsta fasen av dem alla!
Här befinner jag mig idag. Efter en sömnlös natt full av snyt, snor, nässpray och högläge har nu alla bassilusker bestämt sig för att lämna kroppen. Samtidigt. Och gärna på ett så blött och slemmigt sätt som möjligt. INTE roligt att sitta på jobbet kan jag meddela. Tur att jag har eget kontor. Trippar engelskt cold & flu-knark, dricker te och håller mig undan folk. Tyvärr är jag ganska pigg och kan fortfarande jobba effektivt (hyfsat) så jag kan inte gå hem och bädda ner mig med gått samvete.
Fas 5: Lock för öronen
Den efterlängtade slutfasen, som förhoppningsvis inträder under morgondagen. Resterande förkylning bestämmer sig för att flyga ut genom öronen, med temoprär partiell dövhet som följd. Generellt ett förbättrat allmäntillstånd, om än inte helt frisk och kry. Med andra ord perfekt att ligga hemma under filten och kura. Kanske läsa en bra bok, kanske titta på några avsnitt Nord & Syd. Kanske till och med ha någon som blandar saft och matar mig med pressbyrånbakade kanelbullar och pysslar om mig lite i största allmänhet. En lugn helg står för dörren mao.
Krya på mig!
Stackars negerslav!
Fick tips om det här i morse. Skrattar fortfarande!
So far so good
Sitter nu på tåget på väg ner till Gbg o mässan. Och hittills har det varit över förväntan. Vaknade i tid, utvilad och av mig själv, väskan var i princip packad o ajg fik tid att läsa tidningen. Idag var dessutom en bra hairday. Bestämmer mig för att lätat bagaget lite oh klär på mig den blå-vita 70-talsklänning jag eg hade tänkt ha på mig imorgon. Beger mig ner till t-banan oh inser att min väska är precis lagom tung för att jag ska orka bära den oh därmed slippa dra den bakom mig som en annan flygvärdinna.
Kommer till stationen i god tid för att hinna köpa två kanelbullar och en vatten. Var så förutseende att jag hämtade ut biljetten på väg hem från jobbet igår. Tar nu upp den ut sitt kuvert i väskan och inser att jag inte bra fått en förstaklassbiljett (stor glädje på stationen igår kan ajg meddela!) utan att det intill vagn oh platsnummerering står skriver ”Frukost serveras vid din sittplats”. Oh, Joy! Oh Happiness! Stegar snabbt ifrån pöbeln på perrongen mot den främre vagnen och kliver ombord till de finare salongerna. Oh inser att jag fått en sån där lyxig enkelplats vid fönstret – framlänges! OH, JOY! OH, HAPPINESS!! Väl på plats kommer en kille oh ger mig dagens första goodie-bag; svart tygpåse (lämpligt inför mässan!) innehållande en bok en frukt oh en juice. Och till tonern av Ennio Morricones ”The Mission” glider tåget ut från t-entralen och in i den honungsgula morgon som är min älskade Storstad. Mariaberget glittrar i Riddarfjärden och aldrig förr har jag väl Stockholm varit så vackert …
Blir nog en bra semester det här.
OH, JOY!
OH, HAPPINESS!
Bokmässan o Jag
Imorgon är det äntligen dags för årets stora litterära händelse: Bokmässan i Göteborg. Undertecknad kommer på sedvanligt manér att mingla sig röd, nätverka sig grön och roa sig kungligt blå. Däremot ska hon INTE göra en favorit i repris och:
- fastna i montermingel och därmed missa sitt eget företagsmingel uppe på 18 våningen.
- missa sitt mingel oh därmed även missa kvällsmaten
- gå på mellanfest med fyra finska poeter och sveriges alternativa litterära scen, på en parkeringsplats bredvid en fotbollsplan dör ett lag i gröna tröjor spelade match.
- hälsa på personer man träffat tidigare under dagen med utrop i stil med ”Oi, Dokumentärfimar-Bengt!”
- berätta för Big Big Boss att jag brukar sno hans kaffe
- fraternisera med mindre lämplig agent
- bli tvånglad av fd studentradiopratare
- tappa mitt fyradagarsmäspass redan första kvällen
- rensa ett hotellets avlopp på fyllan (eftersom det spolar för långsamt)
- gå upp för en kulle och nerför ett berg för att hinna till förhandsvisning av vampyrfilmen i tid
- dricka två småflaskor vin med flirtig kollega på tåget hem
Hoppas det blir lika kul som förra året ändå …
Nya sidor av gamla staden
I går var det hel undebart fantastiskt väder. En riktigt fin septemberdag med indiansommar i luften. Egentligen stod det moderna museét och Dalí på schemat, men efter en medelhavsfrukost UTAN vare sig DN eller kaffe (måste plantera in en vettig moka-bryggare + lite schyssta bönor nästa gång jag är där) blev det promenad in till stan istället. Det tog halva dagen. Fast det var inte fågelvägen och involverade dessutom en tur till gamla enskede och ett urmysigt fik. Där skulle jag kunna tänka mig att bo! INte på fiket, men i området. En riktig liten äppelträdsidyll!
Fick se så mycket nytt som jag aldrig sett tidigare och som jag inte visste fanns. Globen exempelvis – (jo, jag vet att den finns och jag har sett den förrut, men aldrig varit där och tittat på nära håll). Efter en sväng på Götgatan gick musten ur mig och det blev tuben hem till mig. Jag satte mig i köket och sydde en sittdyna i indisk bomull till en kollega, JJ la sig på sängen o läste. Sen blev det middag på saltkokt potatis, gravlax och hårt tunnbröd, hårtvättarkväll och slutligen filmkväll i form av Into the wild på datorn. En behaglig söndag på många sätt.
Nobody puts baby in a corner
Slogs av det sorgliga budet när jag slog på radion imorse. Men Johnny Castle kommer för alltid dansa vidare i mina drömmar …
Filmstjärneglamour à la 50-tal
Iklädd svarta yllekjolen med vid värdig en fransyska, den cremefärgade lilla cashmirkoftan (som jag fyndade på Stadsmissionen för 95 spänn förra helgen!) dekorerad med en liten svart tygblomma strax under vänster nyckelben, uppsatt hår och och svarta ballerinor fladdrade jag in på kontoret i morse. Ibland behöver världen lite mera filmstjärneglamour och dagens kreation är mitt bidrag. Tydligen gick budskapet fram eftersom det här damp ned på internmailen en stund senare:
”Vilken bildbyråbild – du ser ut som Leslie Caron!”
