Fortfarande från sängen
Ligger fortfaranande under täcken och filtar i sängen. Febern har gått ner något så jag antar att jag överlevt den värsta fasen. Men det räcker inte med ett vinna ett slag för att vinna kriget och jag vågar ännu inte ta ut segern. Har hört att det finns något osm heter bakslag och som tydligen kan inträffa dag fem. Håller tummarna att det inte händer mig.
På tal om krig fördiver jag dagarna med att äta mig igenom Nord och Syd men bara i små doser eftersom det är förvånansvärt energikrävande att titta på dvd och följa med i handlingen. En timmes inbördeskrig och kärleksäventyr kräver minst en timmes sömn.
Och så har mina senaste dygn spenderats. Emellanåt går jag upp och hämtar något att dricka. JJ var förbi med en flaska jordgubbssaft härom kvällen. Han blandade ett glas med is och sugrör och allt innan han åkte hem till sig. När jag senare på kvällen gick upp för att göra samma sak upptäckte jag att jag han hade skruvat åt korken alldeles för hårt. Varför måste killar vara så jädra starka för? Jag var tvungen att kånka fram en stol och lyfta ner verktygslådan och leta upp en tång som jag kunde skruva av korken med. Det tog mig 20 min att blanda ett glas saft och efteråt var jag helt slut i kroppen. Har nog inte varit så här svag sedan ajg hade dubbelsidig lunginflammation när jag var 20 år.
Tur att jag har dvd-boxen iaf, annars hade det varit jobbigt. Jag orkar varken hålal upp en bok längre stunder eller för delen läsa några längre stycken, och det finns ju bara skräp på tv! Utom på kanal 8, som numera är min absoluta favoritkanal) eftersom de visar brittiska livsstilsprogram i lugnt tempo, typ Nigella, Masterchef och En plats i solen. Det sista är ett riktigt trevligt program minsann, trots att det är fem år gammalt.
Idag vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Känner mig lite friskare och skulle nog vilja äta något (6 pepparkakor och en kopp buljong på två dar är nog inte tillräckligt. Till mitt försvar måste jag säga att jag druckit mycket saft och te med honung), Problemet är bara att jag har så ont i halsen. Jag kan knappt hosta längre och det gör sååå ont att svälja. Kanske orkar jag koka och mosa lite potatis …
48 timmar senare …
Jaha, nu ligger jag alltså hemma under täcket och fryser så att jag skakar. Jag hostar som värsta tuberkelpatienten och känner mig på det hela taget ganska vissen. Ok, kraftig underdrift – jag mår skitdåligt.
Kan inte annat än känna mig lite som en romanhjältinna, som med fara för sitt eget liv trotsar krig och död för att lägga svala händer på feberheta pannor i bästa Florence Nightingale-stil. Och i slutet ligger hon själv blek och tagen bland stärkta linnelakan med krusade band. Håret ligger som en gloria runt hennes änglavackra ansikte och det piper lätt när hon andas. ”Ta hand om George” viskar hon matt. ”Se till att han blir satt i läroverk.” (Trots hennes oskyldiga uppsyn har hon närt en bastard vid sin barm, ett litet kärleksbarn med en stilig yngling som skulle ha gjort henne till en ärbar kvinna om han inte lidit en hjältes död i skyttegravarna.) Orden tar hennes sista krafter och ögonlocken fladdrar till lite lätt innan det rosslar till i hennes bröst och hon slutar andas.
Så känner jag mig. Eller så är det bara febern som talar …
Äntligen!
Jag vet att jag har gnällt och klagat en hel del här den senaste tiden (läs månaderna). Mitt jobb kan i mångt och mycket vara långtråkigt och … och dötrist … och alldeles … alldeles underbart!
Fick nämligen reda på att en av mina titlar för våren är en vidareutveckling av en bok som ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Vi snackar alltså klassisk kärlek och litterär romantik på hög nivå! Vilket projekt för en flicka som en gång i tiden skrev en uppsats i littvet om chiclit, på det ytterst ambitiösa och pretentiösa temat Komparativa litteraturstudier: hjältinnerollen i den arketypiska kärleksberättelsen. ”Bridget + Mr Darcy = sant?”.
Att de äntligen fattat att mitt intresse för greve-romaner* kan vara användbart! Ser med glädje, förväntan och rosatonad längtan fram emot att få manuset i min hand och bestiga tronen som Queen of Romance. Kikade in omslaget nyss – och det är absolutely perfect!
Tänker bannemig njuta av min arbetselaterade eufori resten av dagen och unna mig lite sockersött kanelknäcke till eftermiddagskaffet.
*) = Samlingsnamn för romaner där huvudingredienserna är engelsk landsbyggd, ståtliga gods, ärvd rikedom, kärlek med förhinder, missförstånd och förvecklingar, mörka familjehemligheter, förutfattade meningar, stiliga karlar och väna kvinnor från en lägre samhällsklass alt ngn exotisk kolonialprovins.
Alla får ligga
Men allra mest jag!
Om man får tro applikationen på FB alltså. Några snabba frågor om mina flirtskills och svaret levereras omebelbums:
”Du får alltid ligga! Mama mia! Holy macaroni! ”
Herregud, man kan ju nästan tro att jag har ett signerat ex av de luxe-utgåvan hemma …
; )
Det går så långsamt
Idag är det regnigt och dimmigt och på det hela taget en allt annat än rolig dag att sitta på jobbet. Motivationen simmar nere på noll tillsammans med kreativiteten och inspirationen. Och idag är det bara jag och mina manus. Inga lunchdejter eller annat som kan bryta upp dagen och liva upp tillvaron. Inte ens ett litet omslagsmöte.
Men jag får iaf tillbringa hela dagen med systrarna på manhattan, så jag klagar egentligen inte. Ganska mysigt när jag tänker efter. Kanska ska läsa in lite lounge från iPoden och hämta en kopp kardemummate och grotta ner mig i pappershögen fullkomligt.
Låter som en plan.
En vanlig dag i en förlagsredaktörs liv
Vaknar lite lagom tidigt (06:02) av att väckarklockan ringer. Ligger kvar och drar mig lite för länge (07:16). Hoppar in i duschen och bestämmer mig, förseningen till trots, för att tvätta håret. Har ju trots allt en releasefest att gå på efter jobbet. Står och klurar i garderoben ett tag och väljer mellan leggings+brun liten klänning eller ett svart fodral m läderskärp. Går för det senare – ska ju trots allt på releasefest på 1900. Hår upp eller hår ner? Eftersom nytvättat är det stört omöjligt att forma och fästa upp de mjuka lockarna så det får bli hår ner, med lite lagom mycket mousse som hållet rufset stånget. Hoppar i min nya kappa, drar upp dragkedjorna på stövlarna och ger mig ut i oktoberkylan med min Burberry-rutiga hatt över det nyfönade håret och min bruna Mulberry i ett stadigt grepp. Ser ut som en väldigt engelsk posh totty - och det känns ganska bra.
Kommer till jobbet och tar en kaffe, springer ner på produktion och blippar ett omslag. Passar på att suga i mig lite komplimanger om min solbränna och skryta om min mysiga semester i Spanien. Är effektiv i stort sett hela dagen, smiter till ett läkarbesök vid tre och kommer tillbaka lagom till att hitta ett mail som delar ut en extra biljett till kvällen stora event: den intima lilla exklusiva spelningen med Nick Cave på China. Och jag får den! Piffar til mig lite i skenet från datorskärmen och inser vilker tur att jag valde lilla svarta istället för den bruna vardagsklänningen. Rusar iväg för att möta upp The Ladies för kaffe i Konserthuset vid 17, bryter upp vid 18 för att hinna till Fexeus release. Minglar , dricker vin och äter en snitt med lufttorkad skinka. Får mitt ex av boken signerad – på ett högst personligt sätt! (Vilket gjorde min kollega AS grön av avundsjuka och krävde tat han skulle få samma dedikation.) Beger oss vidare till Berzeliipark och trängseln utanför. Sjunker ned i min stol och låter mig svepas med i den stortflod av känslor och musikalitet som är Nick Cave live. TVå timmar senare tumlar jag ut i den sena kvällen, helt matt och berörd. Tar tuben hem och somnar med min guldglittriga chick-litt uppslagen på huvudkudden.
Intellektets seger över fåfängan?
Idag är en viktig dag i litterära kretsar. Klockan 13.. (dvs prick prick, på lundensiska) kommer Svenska akademins ständige sekreterare att på sedvanligt manér kungöra vem som tilldelas årets nobelpris i litteratur. I år är det dessutom lite extra speciellt eftersom det är första året som Peter Englund levererar beskedet – kommer han att palla presstrycket eller kommer han att staka sig och stamma? Eller kanske rentav säga fel namn??
Min kvalificerade gissning om årets pristagera är i år kluven. På tre:
1) Claudio Magris – vore fantastiskt roligt om det kunde tillfalla ett av vårt förlags författare. Kanske skulle vi få dricka champagne igen och glöma de dystra tider vi lever i, om än bara för en liten minut. Och magris är då det starkaste namnet.
2) Tomas Tranströmer - det var länge sedan priset tilldelades en poet, så rent statistiskt vore det dags nu. Å andra sidan har Akademin de senaste åren frågått sina mönster och blivit mer överraskande i sitt val. Exempelvis med Doris Lessing 2007. Kommer TT få något samtal till kaffet idag eller kommer han att behöva sitta och vänta i tysthet som förr om åren?
3) Joyce Carol Oates - har varit på tapeten ett bra tag. Kanske i år?
Det som klyver mig, rent personligt, är inte bara mina gissningar utan min natur. Klockan 13 utnämns pristagaren och det kommer vi alla att lyssna på på våra streamade radiokanaler alt titta på i stora konferensrummet. Kl 13.04 slutar budgivningen på en väska på tradera. Vad ska jag bevaka? Med största sannolikhet kommer jag ju inte att vinna varken det ena eller det andra, men ändå? Hur ska jg klara av detta inre tvåfrontskrig? Och vem kommer vinna – det höga, finkulturella Jaget eller det lägre, ytliga, koketta Jaget? Med ens tog dilemmat en högst existentiell vändning – för vem är jag egentligen?
- – - – - – - – - – - – - – - (senare) – - – - – - – - – - – - – - – - – - – -
Nej, det var inte vi som kammade hem priset i år utan Herta Müller och W&W. GRATTIS!!!!
Och eftersom käre Peter pratade så snabbt var det hela klart 13.01 – vilket gjorde att jag 13.02 var tillbaka till min plats vid skrivbordet och som en liten djävul in från vänstersidan tjongade in ett absurt högt och därmed garanterat vinnande bud på väskan – och vann! Taadaaaa!! Och jag behövde inte ens betala vad mitt maxbud låg på – den jag budade mot hann inte fylla i sina nya höja bud innan tiden tog slut.
Skönast av allt är ändå att jag slapp välja sida. jag är varken högintellektuell eller lågfåfäng. Däremot är jag uppenbarligen en jädrigt organiserad strateg när jag lägger den sidan till!
Känn ingen sorg för mig Göteborg [del 1]
För en fullständig redogörelse av torsdagskvällen – läs här:
Men vi kan säga så här, inte trode jag väl att det skulle synas i pressen på fredagen …
”För det var på – Park Hotell på din – show ikväll …”
Oj oj, igår gik jag in i Hallands mode – det var länge sedan. Men väldig trevligt! Visst minglade jag loss i montrarna, oh visst blev det vin uppe på 18:e, oh visst sprang jag ihop med min finske poet från förra året (som kände igen mig), oh visst blev den en tripp till parkeringsplatsen oh öl på park – som det ska vara!
Däremot var kanske det där med att snurra flaskan med tre chilenska agenter – inne på park! – kankse inte det jag hade trott att jag skulle göra när jag lämnade hotellet vid fem. Men det var trevligt oh jag fixade till mig en inbjudan till minglet med Isabel Allende + chilenska piroger på lördag. Det var bra jobbat!
Hittade ett mäspass på golvet oh går därmed plus minus noll från förar året. Orkar inte skriva mera nu, måste duscha oh ge mig ut i vimlet igen. Men hittills kan ag rapportera att det har potential att bli den bästa mässan någonsin!
So far so good
Sitter nu på tåget på väg ner till Gbg o mässan. Och hittills har det varit över förväntan. Vaknade i tid, utvilad och av mig själv, väskan var i princip packad o ajg fik tid att läsa tidningen. Idag var dessutom en bra hairday. Bestämmer mig för att lätat bagaget lite oh klär på mig den blå-vita 70-talsklänning jag eg hade tänkt ha på mig imorgon. Beger mig ner till t-banan oh inser att min väska är precis lagom tung för att jag ska orka bära den oh därmed slippa dra den bakom mig som en annan flygvärdinna.
Kommer till stationen i god tid för att hinna köpa två kanelbullar och en vatten. Var så förutseende att jag hämtade ut biljetten på väg hem från jobbet igår. Tar nu upp den ut sitt kuvert i väskan och inser att jag inte bra fått en förstaklassbiljett (stor glädje på stationen igår kan ajg meddela!) utan att det intill vagn oh platsnummerering står skriver ”Frukost serveras vid din sittplats”. Oh, Joy! Oh Happiness! Stegar snabbt ifrån pöbeln på perrongen mot den främre vagnen och kliver ombord till de finare salongerna. Oh inser att jag fått en sån där lyxig enkelplats vid fönstret – framlänges! OH, JOY! OH, HAPPINESS!! Väl på plats kommer en kille oh ger mig dagens första goodie-bag; svart tygpåse (lämpligt inför mässan!) innehållande en bok en frukt oh en juice. Och till tonern av Ennio Morricones ”The Mission” glider tåget ut från t-entralen och in i den honungsgula morgon som är min älskade Storstad. Mariaberget glittrar i Riddarfjärden och aldrig förr har jag väl Stockholm varit så vackert …
Blir nog en bra semester det här.
OH, JOY!
OH, HAPPINESS!
