Äntligen!
Jag vet att jag har gnällt och klagat en hel del här den senaste tiden (läs månaderna). Mitt jobb kan i mångt och mycket vara långtråkigt och … och dötrist … och alldeles … alldeles underbart!
Fick nämligen reda på att en av mina titlar för våren är en vidareutveckling av en bok som ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Vi snackar alltså klassisk kärlek och litterär romantik på hög nivå! Vilket projekt för en flicka som en gång i tiden skrev en uppsats i littvet om chiclit, på det ytterst ambitiösa och pretentiösa temat Komparativa litteraturstudier: hjältinnerollen i den arketypiska kärleksberättelsen. ”Bridget + Mr Darcy = sant?”.
Att de äntligen fattat att mitt intresse för greve-romaner* kan vara användbart! Ser med glädje, förväntan och rosatonad längtan fram emot att få manuset i min hand och bestiga tronen som Queen of Romance. Kikade in omslaget nyss – och det är absolutely perfect!
Tänker bannemig njuta av min arbetselaterade eufori resten av dagen och unna mig lite sockersött kanelknäcke till eftermiddagskaffet.
*) = Samlingsnamn för romaner där huvudingredienserna är engelsk landsbyggd, ståtliga gods, ärvd rikedom, kärlek med förhinder, missförstånd och förvecklingar, mörka familjehemligheter, förutfattade meningar, stiliga karlar och väna kvinnor från en lägre samhällsklass alt ngn exotisk kolonialprovins.
Alla får ligga
Men allra mest jag!
Om man får tro applikationen på FB alltså. Några snabba frågor om mina flirtskills och svaret levereras omebelbums:
”Du får alltid ligga! Mama mia! Holy macaroni! ”
Herregud, man kan ju nästan tro att jag har ett signerat ex av de luxe-utgåvan hemma …
; )
Det går så långsamt
Idag är det regnigt och dimmigt och på det hela taget en allt annat än rolig dag att sitta på jobbet. Motivationen simmar nere på noll tillsammans med kreativiteten och inspirationen. Och idag är det bara jag och mina manus. Inga lunchdejter eller annat som kan bryta upp dagen och liva upp tillvaron. Inte ens ett litet omslagsmöte.
Men jag får iaf tillbringa hela dagen med systrarna på manhattan, så jag klagar egentligen inte. Ganska mysigt när jag tänker efter. Kanska ska läsa in lite lounge från iPoden och hämta en kopp kardemummate och grotta ner mig i pappershögen fullkomligt.
Låter som en plan.
En vanlig dag i en förlagsredaktörs liv
Vaknar lite lagom tidigt (06:02) av att väckarklockan ringer. Ligger kvar och drar mig lite för länge (07:16). Hoppar in i duschen och bestämmer mig, förseningen till trots, för att tvätta håret. Har ju trots allt en releasefest att gå på efter jobbet. Står och klurar i garderoben ett tag och väljer mellan leggings+brun liten klänning eller ett svart fodral m läderskärp. Går för det senare – ska ju trots allt på releasefest på 1900. Hår upp eller hår ner? Eftersom nytvättat är det stört omöjligt att forma och fästa upp de mjuka lockarna så det får bli hår ner, med lite lagom mycket mousse som hållet rufset stånget. Hoppar i min nya kappa, drar upp dragkedjorna på stövlarna och ger mig ut i oktoberkylan med min Burberry-rutiga hatt över det nyfönade håret och min bruna Mulberry i ett stadigt grepp. Ser ut som en väldigt engelsk posh totty - och det känns ganska bra.
Kommer till jobbet och tar en kaffe, springer ner på produktion och blippar ett omslag. Passar på att suga i mig lite komplimanger om min solbränna och skryta om min mysiga semester i Spanien. Är effektiv i stort sett hela dagen, smiter till ett läkarbesök vid tre och kommer tillbaka lagom till att hitta ett mail som delar ut en extra biljett till kvällen stora event: den intima lilla exklusiva spelningen med Nick Cave på China. Och jag får den! Piffar til mig lite i skenet från datorskärmen och inser vilker tur att jag valde lilla svarta istället för den bruna vardagsklänningen. Rusar iväg för att möta upp The Ladies för kaffe i Konserthuset vid 17, bryter upp vid 18 för att hinna till Fexeus release. Minglar , dricker vin och äter en snitt med lufttorkad skinka. Får mitt ex av boken signerad – på ett högst personligt sätt! (Vilket gjorde min kollega AS grön av avundsjuka och krävde tat han skulle få samma dedikation.) Beger oss vidare till Berzeliipark och trängseln utanför. Sjunker ned i min stol och låter mig svepas med i den stortflod av känslor och musikalitet som är Nick Cave live. TVå timmar senare tumlar jag ut i den sena kvällen, helt matt och berörd. Tar tuben hem och somnar med min guldglittriga chick-litt uppslagen på huvudkudden.
Intellektets seger över fåfängan?
Idag är en viktig dag i litterära kretsar. Klockan 13.. (dvs prick prick, på lundensiska) kommer Svenska akademins ständige sekreterare att på sedvanligt manér kungöra vem som tilldelas årets nobelpris i litteratur. I år är det dessutom lite extra speciellt eftersom det är första året som Peter Englund levererar beskedet – kommer han att palla presstrycket eller kommer han att staka sig och stamma? Eller kanske rentav säga fel namn??
Min kvalificerade gissning om årets pristagera är i år kluven. På tre:
1) Claudio Magris – vore fantastiskt roligt om det kunde tillfalla ett av vårt förlags författare. Kanske skulle vi få dricka champagne igen och glöma de dystra tider vi lever i, om än bara för en liten minut. Och magris är då det starkaste namnet.
2) Tomas Tranströmer - det var länge sedan priset tilldelades en poet, så rent statistiskt vore det dags nu. Å andra sidan har Akademin de senaste åren frågått sina mönster och blivit mer överraskande i sitt val. Exempelvis med Doris Lessing 2007. Kommer TT få något samtal till kaffet idag eller kommer han att behöva sitta och vänta i tysthet som förr om åren?
3) Joyce Carol Oates - har varit på tapeten ett bra tag. Kanske i år?
Det som klyver mig, rent personligt, är inte bara mina gissningar utan min natur. Klockan 13 utnämns pristagaren och det kommer vi alla att lyssna på på våra streamade radiokanaler alt titta på i stora konferensrummet. Kl 13.04 slutar budgivningen på en väska på tradera. Vad ska jag bevaka? Med största sannolikhet kommer jag ju inte att vinna varken det ena eller det andra, men ändå? Hur ska jg klara av detta inre tvåfrontskrig? Och vem kommer vinna – det höga, finkulturella Jaget eller det lägre, ytliga, koketta Jaget? Med ens tog dilemmat en högst existentiell vändning – för vem är jag egentligen?
- – - – - – - – - – - – - – - (senare) – - – - – - – - – - – - – - – - – - – -
Nej, det var inte vi som kammade hem priset i år utan Herta Müller och W&W. GRATTIS!!!!
Och eftersom käre Peter pratade så snabbt var det hela klart 13.01 – vilket gjorde att jag 13.02 var tillbaka till min plats vid skrivbordet och som en liten djävul in från vänstersidan tjongade in ett absurt högt och därmed garanterat vinnande bud på väskan – och vann! Taadaaaa!! Och jag behövde inte ens betala vad mitt maxbud låg på – den jag budade mot hann inte fylla i sina nya höja bud innan tiden tog slut.
Skönast av allt är ändå att jag slapp välja sida. jag är varken högintellektuell eller lågfåfäng. Däremot är jag uppenbarligen en jädrigt organiserad strateg när jag lägger den sidan till!
Känn ingen sorg för mig Göteborg [del 1]
För en fullständig redogörelse av torsdagskvällen – läs här:
Men vi kan säga så här, inte trode jag väl att det skulle synas i pressen på fredagen …
”För det var på – Park Hotell på din – show ikväll …”
Oj oj, igår gik jag in i Hallands mode – det var länge sedan. Men väldig trevligt! Visst minglade jag loss i montrarna, oh visst blev det vin uppe på 18:e, oh visst sprang jag ihop med min finske poet från förra året (som kände igen mig), oh visst blev den en tripp till parkeringsplatsen oh öl på park – som det ska vara!
Däremot var kanske det där med att snurra flaskan med tre chilenska agenter – inne på park! – kankse inte det jag hade trott att jag skulle göra när jag lämnade hotellet vid fem. Men det var trevligt oh jag fixade till mig en inbjudan till minglet med Isabel Allende + chilenska piroger på lördag. Det var bra jobbat!
Hittade ett mäspass på golvet oh går därmed plus minus noll från förar året. Orkar inte skriva mera nu, måste duscha oh ge mig ut i vimlet igen. Men hittills kan ag rapportera att det har potential att bli den bästa mässan någonsin!
So far so good
Sitter nu på tåget på väg ner till Gbg o mässan. Och hittills har det varit över förväntan. Vaknade i tid, utvilad och av mig själv, väskan var i princip packad o ajg fik tid att läsa tidningen. Idag var dessutom en bra hairday. Bestämmer mig för att lätat bagaget lite oh klär på mig den blå-vita 70-talsklänning jag eg hade tänkt ha på mig imorgon. Beger mig ner till t-banan oh inser att min väska är precis lagom tung för att jag ska orka bära den oh därmed slippa dra den bakom mig som en annan flygvärdinna.
Kommer till stationen i god tid för att hinna köpa två kanelbullar och en vatten. Var så förutseende att jag hämtade ut biljetten på väg hem från jobbet igår. Tar nu upp den ut sitt kuvert i väskan och inser att jag inte bra fått en förstaklassbiljett (stor glädje på stationen igår kan ajg meddela!) utan att det intill vagn oh platsnummerering står skriver ”Frukost serveras vid din sittplats”. Oh, Joy! Oh Happiness! Stegar snabbt ifrån pöbeln på perrongen mot den främre vagnen och kliver ombord till de finare salongerna. Oh inser att jag fått en sån där lyxig enkelplats vid fönstret – framlänges! OH, JOY! OH, HAPPINESS!! Väl på plats kommer en kille oh ger mig dagens första goodie-bag; svart tygpåse (lämpligt inför mässan!) innehållande en bok en frukt oh en juice. Och till tonern av Ennio Morricones ”The Mission” glider tåget ut från t-entralen och in i den honungsgula morgon som är min älskade Storstad. Mariaberget glittrar i Riddarfjärden och aldrig förr har jag väl Stockholm varit så vackert …
Blir nog en bra semester det här.
OH, JOY!
OH, HAPPINESS!
Bokmässan o Jag
Imorgon är det äntligen dags för årets stora litterära händelse: Bokmässan i Göteborg. Undertecknad kommer på sedvanligt manér att mingla sig röd, nätverka sig grön och roa sig kungligt blå. Däremot ska hon INTE göra en favorit i repris och:
- fastna i montermingel och därmed missa sitt eget företagsmingel uppe på 18 våningen.
- missa sitt mingel oh därmed även missa kvällsmaten
- gå på mellanfest med fyra finska poeter och sveriges alternativa litterära scen, på en parkeringsplats bredvid en fotbollsplan dör ett lag i gröna tröjor spelade match.
- hälsa på personer man träffat tidigare under dagen med utrop i stil med ”Oi, Dokumentärfimar-Bengt!”
- berätta för Big Big Boss att jag brukar sno hans kaffe
- fraternisera med mindre lämplig agent
- bli tvånglad av fd studentradiopratare
- tappa mitt fyradagarsmäspass redan första kvällen
- rensa ett hotellets avlopp på fyllan (eftersom det spolar för långsamt)
- gå upp för en kulle och nerför ett berg för att hinna till förhandsvisning av vampyrfilmen i tid
- dricka två småflaskor vin med flirtig kollega på tåget hem
Hoppas det blir lika kul som förra året ändå …
Topp 15-listan
Fick det här av en kollega för någon dag sedan:
Femton av mina viktigaste böcker
Rules: Don’t take too long to think about it. Fifteen books you’ve read that will always stick with you. First fifteen you can recall in no more than 15 minutes.
Och här kommer svaret:
(utan inbördes rangordning)
1: Bridget Jones dagbok, Helen Fielding (kultskapande litteratur som fått mig att skratta flera gånger om)
2: När oskulder kysser, Per Hagman (Tyckte att den var så j-vla dålig när jag läste den att jag svor högt och beklagade mig och, från horisontalläge i soffan, kastade den med full kraft rakt ut i lägenheten när jag väl hade läst klart sista sidan.)
3: Fru Björks öden och äventyr, Jonas Gardell (så här vill jag aldrig att mitt liv ska bli …)
4: Bröderna Lejonhjärta, Astrid Lindgren (Oj vad jag grät första gången jag själv läste boken. Var i unga år lite småkär i filmversionen av Jonathan och blev grymt besviken när jag såg en bild på Staffan Götestam i vuxen ålder …)
5: Nya Annas Mat, Anna Bergenström (min köksbibel)
6: La Divina Commedia (läs och analysera hela den på 36 timmar om du kan! Det var väl nånstans här som kandidaten la grunden till utmattningsdepressionen som blommade ut 4 mån senare. Är fortfarande arg på professor Meidal för det här)
7: Den första kretsen, Aleksandr Solzjenitsyn (Sommaren mellan nian och ettan. Bar svart, stickad kofta och kände mig sjukt intellektuell. Förstod säkert inte hälften av vad jag läste …)
8: Kon som inte kunde råma (Den första bok jag läste alldeles själv, från pärm till pärm. Gick i förskolan.)
– - – - – - – - – - (oj, nu börjar det bli svårt … Har jag läst fler böcker, det känns inte som det. Jag minns ju inget!) – - – - – - – - – - – -
9: Döden i Venedig, Thomas Mann (eg bara en novell, men den får vara med ändå. Det är något i tonen och strukturen som fängslar mig. Mahlers Adagietto ur 5:e symfonin fångar perfekt stämning, tempo, crescendo, död och förruttnelse och förstärker läsupplevelsen)
10: Hey Princess, Mats Jonson (ja, det var så här det var. Klockren nostalgi för gamla popsnören!)
11: Dannyboy & Kärleken, Daniel Åberg (läste den som uppsalastudent innan jag visste något om hur mitt liv i förlagsstockholm skulle bli, och anade än mindre att jag en dag skulle komma att erfara Dannyboys kärleksbekymmer på betydligt närmare håll …)
12: Stardust, Neil Gainman (sagor för stora barn som aldrig blivit vuxna. Slukade, mös och älskade!)
13: Red Carpets and Other Banana Skins, Rupert Everett (gala och glamour, och fantastiskt roligt skrivet! Det här är inte bara en bok, det är ett liv och en upptakt till en diskussion om vilken film som är bäst, dvs var är han snyggast. När Rupert får sitta med i köket och dricka vin med tjejerna vet man att festen kommer spåra ut … snart)
14: Den allvarsamma leken, Hjalmar Söderberg (min husgud bland författare. “Jag tror på köttets lust och på själens obotliga ensamhet”)
15: Liftarens guide till galaxen, Douglas Adams (höll ju på att glömma! Verket av verk som delar läsarna i två läger – är man inte med är man mot. Jag är med. Dessutom en aldrig sinande källa till användbara citat, för vem kan väl glömma “Rymdskeppen svävade i luften på samma sätt som tegelstenar inte gör” och den odödliga klassikern “Ajöss och tack för fisken!”. Pur glädje.)
Oj oj, vilken pärs det här var!
