Första jobbdagen efter personalfesten
Måndagmorgnar är ofta sega och jobbiga, men det blir ju lite bättre när man kan diskutera helgens äventyr.
Va? Somnade han på tuben och vaknade upp I Hässelby?
Nähä, blev din cykel stulen?
Nej så många öl drack jag inte!
Ja, man fick ju onekligen se nya sidor av vissa personer här i huset …
Jag hjälpte till, jag har för mig att jag bar bord. Visst gjorde jga väl det?
När kom vi hem??
Ja, så går det till på cityredaktionen alltså. Och postkillen såg bara lite förlägen ut när vi möttes vid hissen …
Jobb, jobb, jobb …
Är så trött. Jag gör inget annat än jobbar nu för tiden. Varje dag, alla dagar, hela tiden. Inte mycket annat jag hinner med om jag ska vara helt ärligt. Om jag inte trappar ner på tempot kommer jag att springa med full kraft rakt in i den där berömda väggen. Men det får jag inte grubbla över nu uatn tänka på först efter 9 september då båda mina kataloger har flyttats från mitt redigeringsskrivbord till formgivarens. Då kanske jag kan få tid att andas igen. Och kanske tom få gå från jobbet när klockan är 5 och inte, som den senaste tiden, behöva ta vid och fortsätta hemma i ytterligare någon timme.
Jo, det är lördag idag och det var personalfest igår. T o m kusinen från landet (aka MP) kom in och hade roligt. Drack öl och åt kalla köttbullar och brydde mig på det hela taget inte det minsta om att räkna points och tänka på figuren. Dansade och studsade i ösregnet, lärde Käre J att dansa kasedans och försökte undvika att fastna i postkillarnas garn. En lyckad kväll mao. Jag antar att min kollegor ligger hemma i sängen och mår bakis idag. Men gissa var jag är? Just det – på jobbet och sammanför korrektur.
Whoopie-doo, what a gripping life I do lead …
Pimp my job
Jobbar just nu som copywriter för ett projekt och bestämde mig för att viga söndagen till att frilansa. Uttråkad på att bara sitta hemma och jobba begav jag mig ner på stan för att passa på att se lite folk, njuta av den varma sensommarsolen. Satte mig på Vurma, beställde en stor kopp te o deras ljuvliga kardemummabulle och började regigera katalogtexter.
Första svängen gjorde jag i slutet var min semester, när det var ännu varmare och jag om möjligt var ännu mindre jobbsugen än igår. Då, för några veckor sedan satt jag ute i parken och jobbade och en dag hade jag glömt mina post-its hemma. Mina egna små kommentarer och kom-ihåg till mig själv kan då plokas bort innan texten returneras till avsändaren. Nu fick jag istället skriva i blyerts direkt på utskriften. Och det hade ju varit lugnt – om jag hade kommit ihåg att sudda ut det …
Det hade jag nu inte gjort, så mitt när jag sitter där och går igenom texterna ser jag att jag på ett ställe strykit under rubriken och med stora bokstäver (snabbaste handstilen så jag vet att det var riktat till bara mig) skrivit ”PIMPA!!”. Inte ”hitta på annat” eller ens ett milt ”liva upp lite kanske?”, utan ”PIMPA!!” med STORA BOKSTÄVER. Blev så full i skratt att jag började fnittra för mg själv där jag satt i all kitsch och försökte vara kreativ. Jag undrar vad den stackarn vars text jag redigerat reagerade när han/hon såg mitt inte fullt så ödmjuka ändringsförslag …
Pimpa – vad är det för jäkla ord? Och jag som ska föreställa en vän av spårkordning … Där ser man vad som händer när hjärnan kopplar ner och går på semester.
En röst i natten
Kunde inte sova inatt. Det regnade och jag hade ont i magen. Låg och tittade på film halva natten. Och tur var väl det, att jag var vaken alltså. För annars hade jag blivit väckt (och pissförbannad) när mobilen pep till tjugo i tre:
02.37 – okänt nummer:
Har jag kommit rätt? Är det fina annika?
[bytte mobil förra året och la inte in alla nummer. Kanske är det en gammal kursare/marskalk/fanbärare/annat oknytt som borde vara inlagd? Eller någon jag känner som har nytt nummer? tänker jag och knappar in ett svar. Uppenbarligen är det någon som känner mig, så då kan jag skojbråka lite.]
02.40 – jag svarar:
Annika här. Vem frågar mitt i natten? Klockan är tre. Gå hem o lägg dig!
02.50 – okänt nummer:
Bara jag. Jocke. Jag är hemma o har gått och lagt mig. Tänker på dig. När ska vi ses?
[Jocke??? Jag känner ingen Jocke! En kompis till en kompis kanske??? Nej ... Vad gjorde jag på Patricia förra veckan egentligen?? Träffade jag någon Jocke då?? Och framförallt, har jag lovat bort mig på dejt med någon - och glömt bort det?? Hmm ... Blir lika nervös som nyfiken.]
03.01 – jag svarar:
Ensamt? Går du igenom telefonen A till Ö? Är inte säker på att jag känner någon Jocke som skulle texta mig på fyllan. Var har du fått mitt nummer ifrån?
- – - – - – - – - tystnad – - – - – - – - – -
08.03 – okänt nummer:
Nu har jag kommit runt till A igen. Jag heter Jocke och vi sågs lite igår. Jag tyckte det var mycket trevligt! Ledsen om jag var lite för på. Ha en god morgon!
[Grabben verkar ha humor. Kanske lika bra att förklara att det skett ett misstag.]
09.15 – jag svarar:
Go’morgon själv! Vi sågs inte igår. Måste ha blandat ihop dina Annikor. Tråkigt, började nästan gilla tanken på en hemlig beundrare! : )
09.39 – okänt nummer:
Vi kan låtsas! Vad du är härlig! Jag har följt dig i flera månader nu och du verkar ha ett härligt liv. Låt mig bli en del av det!! Funkar?
10.05 – jag svarar:
Hahaha – mkt trovärdigt! Dock viss stalker-varning. Hoppas du hittar den du eg söker. Hon blir säkert glad att höra ifrån dig. Lycka till!
10.35 – okänt nummer:
Tack. Du verkar också vara en trevlig Annika!
Jag grunnar och googlar och så småningom trillar polletten ner:
17.48 – jag skriver:
NU vet jag vem du är! Visste inte att du hade mitt nummer. Satt bredvid dig och dina polare på ett plan från Wien förra sommaren. Vi drack en massa gratis öl o sedan åkte du bagageband på arlanda. Hade jag nästan glömt. Hahaha! Det var ju oväntat att jag ligger i din mobil. Ha en fortsatt trevlig lördag!
Vad blir sensmoralen av detta?
* Mobiltelefon + alkohol är i det allra flesta fall en dålig kombination
alt
* Gamla skelett hoppar ut ur garderoben och rasslar när man minst anar det
* Radera gamla onödiga nummer med jämna mellanrum annars är risken överhängande att man åker en combo av båda ovanstående moralkakor …
Lexikal kreativitet
Som språkmänniska kan jag inte annat än fascineras av den ständiga utveckling språket genomgår, för att inte tala om den strida ström av nyord som tillkommer varje år. Lexikal kreativitet i all ära, men ibland är det rent förskräckligt hårresande. Hmm, undra om ordet har samma rot som engelskans ”perdition” och att unga fröken Mogi i sådana fall riskerar att bli en självuppfyllande profetia …
Att få som man vill
Igår var det en bra dag, för jag fick som jag ville.
1: slapp undan att läsa fler manus på min fritid den närmsta veckan eftersom redan jobbar heltid + förbereder inför mitt nya jobb, som börjar 1 september + tar över jobb som den jag ska vikariera för lämnar efter sig när hon slutar imorgon.
2: jag fick tag på en mycket bra korrläsare, som dessutom bor i stan och därför kom förbi och hämtade korret på eftermiddagen. Och som dessutom kan göra en expressläsning på lite under en vecka.
3: Beklagade mig att det var så onödigt att solen skulle skina just ikväll eftersom jag hade spetsat in mig på att ligga på sängen och kolla på ”Brothers & Sisters” (fick låna säsong 1+2 av min Käre J på jobbet), men nu kände tvånget att ge mig ut i löpspåret. 30 min senare vräkte regnet ner – och fortsatte med det hela kvällen. Och jag klämde ytterligare tre avsnitt …
5: Kom på att jag borde köpt en trisslott och bestämt mig för en storvinst … men då var klockan strax efter nio och min lilla pressbyrå i tunneln hade stängt för ikväll.
Undra vad som ska hända idag?? Vet att det står kokbok + notläsning på schemat, och senare ikväll Boule & Buffé med fackföreningen. Hmm, vet inte vad jag tänkte när jag tackade ja till det där, men det blir säkert roligt …
Bacon på bordet!
HURRA HURRA!!
Jag har fått förlängt på barnförlaget med 50 % fram till årsskiftet. Det betyder att jag slipper stämpla, att jag slipper oroa mig för hur jag ska fördriva all min lediga tid och jag behöver inte känna mig olustig och dålig som inte har något jobb. Och jag har råd att få mat på bordet och hålla mitt sociala liv levande med allt vad det innebär iform av luncher, AW och fikadejter.
HURRA!!
Ren och fin och lite stolt över min insats
Efter att ha sovit alldeles lagom många timmar och således vaknat av mig själv låg jag kvar i sängen och läste klart manus nummer ett, som jag började på igår, och halva manus två, som jag förväntas ha läst klart till på tisdag (bra jobbat!). Gick sedan ut i solen/blåsten med nybryggt kaffe i termosen (nymalda bönor dessutom!) och resten av manus nummer två samt nummer tre under armen. På väg ut i parken stannade jag till på mitt nyöppnade Pressbyrån och köpte en kanelbulle och en trisslott. Kanelbullen var stor, rund, fluffig, generöst sockrad och alldeles fantastiskt lagom gräddad. Satte mig tillrätta, närmare vattnet än vad jag brukar, vann 25 kronor på lotten och njöt av min lilla picknick, detta trots att jag hade fullt sjå att hålla undan håret från ögonen och med den andra förhindra att papperen fladdrade i väg i den fräscht, kyliga vinden.
Det är inte längre sommar, hösten hänger i luften, det känner man nu. Men det gör liksom inget. Jag bor i de allra vackraste kvarteren (vilket jag fortfarande slås av någon gång per årstid) och sensommaren gör dem nästan än underbarare. Hösten med all sin flammande prakt är med andra ord välkommen.
Gick efter någon timme eller två in och tog tag i det som jag aldrig hann göra på semestern: städa köksskåpen. Kopplade in iPoden och drog upp volymen rejält och fyllde lägenheten med ”Champagne Supernova”. (What’s the story) Morning Glory och Standing On The Shoulders Of Giants hann gå varsitt varv och lite till, så lång tid tog det att tömma, torka ur, diska allt porslin och alla glas och slänga sådan mat som jag aldrig någonsin kommer äta upp (ex marsansås på påse – tydligen ingen höjdare i skåpet eftersom den gick ut januari 2008 …) och sedan sätta tillbaka allt igen. Orkade bara ta överskåpen och skåpet under diskbänken, och lämnade helt sonika bestick och kastruller till ett senare tillfälle. Men till mitt försvar ska jag säga att jag faktiskt även gick iväg och kastade glas och konservburkar i återvinningscontainrarna borta vid skolan. Men jag gick inte och pantade PET-flaskor, inte den här helgen heller. Det har liksom inte blivit av sedan jag flyttade in för närmare två år sedan …
På det hela taget en väldigt effektiv helg; alla tre manus lästa, lägenheten ren och fin, jag har mjuka, rena skrubbade hälar och garderoben fylld av rena kläder och manglade lakan. Det är alltså såhär livet kan vara när man inte har varit ute och slirat halva lördagsnatten. Kanske klokt det här att låta levern vila lite efter semestern. Dag 11 utan någon tillstymmelse till vin, öl eller flashiga drinkar. Ganska bra jobbat för att vara en rödvinsalkad kulturarbetare.
Dags att gå och lägga sig alltså, om jag ska orka upp imorgon.
God natt!
Topp 15-listan
Fick det här av en kollega för någon dag sedan:
Femton av mina viktigaste böcker
Rules: Don’t take too long to think about it. Fifteen books you’ve read that will always stick with you. First fifteen you can recall in no more than 15 minutes.
Och här kommer svaret:
(utan inbördes rangordning)
1: Bridget Jones dagbok, Helen Fielding (kultskapande litteratur som fått mig att skratta flera gånger om)
2: När oskulder kysser, Per Hagman (Tyckte att den var så j-vla dålig när jag läste den att jag svor högt och beklagade mig och, från horisontalläge i soffan, kastade den med full kraft rakt ut i lägenheten när jag väl hade läst klart sista sidan.)
3: Fru Björks öden och äventyr, Jonas Gardell (så här vill jag aldrig att mitt liv ska bli …)
4: Bröderna Lejonhjärta, Astrid Lindgren (Oj vad jag grät första gången jag själv läste boken. Var i unga år lite småkär i filmversionen av Jonathan och blev grymt besviken när jag såg en bild på Staffan Götestam i vuxen ålder …)
5: Nya Annas Mat, Anna Bergenström (min köksbibel)
6: La Divina Commedia (läs och analysera hela den på 36 timmar om du kan! Det var väl nånstans här som kandidaten la grunden till utmattningsdepressionen som blommade ut 4 mån senare. Är fortfarande arg på professor Meidal för det här)
7: Den första kretsen, Aleksandr Solzjenitsyn (Sommaren mellan nian och ettan. Bar svart, stickad kofta och kände mig sjukt intellektuell. Förstod säkert inte hälften av vad jag läste …)
8: Kon som inte kunde råma (Den första bok jag läste alldeles själv, från pärm till pärm. Gick i förskolan.)
– - – - – - – - – - (oj, nu börjar det bli svårt … Har jag läst fler böcker, det känns inte som det. Jag minns ju inget!) – - – - – - – - – - – -
9: Döden i Venedig, Thomas Mann (eg bara en novell, men den får vara med ändå. Det är något i tonen och strukturen som fängslar mig. Mahlers Adagietto ur 5:e symfonin fångar perfekt stämning, tempo, crescendo, död och förruttnelse och förstärker läsupplevelsen)
10: Hey Princess, Mats Jonson (ja, det var så här det var. Klockren nostalgi för gamla popsnören!)
11: Dannyboy & Kärleken, Daniel Åberg (läste den som uppsalastudent innan jag visste något om hur mitt liv i förlagsstockholm skulle bli, och anade än mindre att jag en dag skulle komma att erfara Dannyboys kärleksbekymmer på betydligt närmare håll …)
12: Stardust, Neil Gainman (sagor för stora barn som aldrig blivit vuxna. Slukade, mös och älskade!)
13: Red Carpets and Other Banana Skins, Rupert Everett (gala och glamour, och fantastiskt roligt skrivet! Det här är inte bara en bok, det är ett liv och en upptakt till en diskussion om vilken film som är bäst, dvs var är han snyggast. När Rupert får sitta med i köket och dricka vin med tjejerna vet man att festen kommer spåra ut … snart)
14: Den allvarsamma leken, Hjalmar Söderberg (min husgud bland författare. “Jag tror på köttets lust och på själens obotliga ensamhet”)
15: Liftarens guide till galaxen, Douglas Adams (höll ju på att glömma! Verket av verk som delar läsarna i två läger – är man inte med är man mot. Jag är med. Dessutom en aldrig sinande källa till användbara citat, för vem kan väl glömma “Rymdskeppen svävade i luften på samma sätt som tegelstenar inte gör” och den odödliga klassikern “Ajöss och tack för fisken!”. Pur glädje.)
Oj oj, vilken pärs det här var!
Miss MacGyver
Kom till jobbet, slog på datorn, satte mig på stolen och såg en vit tråd som hängde ner på låret. Drog i den och – brrrrrrrrrrripp! – så hade dragit upp en stor glipa i sidsömmen. Attans bananer! Efter den där gången då jag tog ett för stort steg i trappan och drog upp slitsen på min svarta, slimmade kjol ca 5 min innan vi skulle ut på företagslunch på finrestaurang på Djurgår’n, har jag numera nål och tråd i skrivbordslådan. Och tur var det. Sitter nu och snyltar lite tid av min lunchtimme genom att nästa ihop min fina klänning, sippa grönt te (tillbaka på jobbet = ont i magen) och lyssna på P3. Känns mer som en dag i en ateljé än en morgon på kontoret. Men det är ganska trevligt – och fint blir det!
(För den som undrar: Revan i den svarta kjolen fixades med häftapparat från insidan och doldes genom att hela lunchen igenom se till at röra mig ytterst försiktigt och stå med ryggen mot väggar och pelare …)
