Rapport från regnbågslandet
Sommarens galnaste kväll igår. J hade sin allra spännigaste lilla spännetröja på sig och alla killar vi möte gav honom VÄLDIGT uppmuntrande blickar. Han var områdets headturner fram tills alla kändisar började trilla in. Konserten var glammig och för att inte ha sett schlagerfestivaln i år var det förvånansvärt många låtar jag kunde. Hade hoppats på att Måns skulle göra entré, J höll tummarna för Carola, men istället fick vi ”bara” Perrelli, Shirley Clamp, Magnus Carlsson, isländska Yohanna, lite allmänt schlagermedley med andra svenska bidrag och som finalnummer den lille fiolfjanten Rybak. Ni skulle sett vilket jubel det blev i folkhavet! Jo, vi såg även Babsan hoppa Bungyjump.
Vi mötte upp med MP + ganska söt kompis inne på området och vi fyra var ett riktigt bra partygäng kan jag meddela. Vi drack rosa bubbel under konserten och hade riktigt jäkla roligt, trots att himlen öppnade sig precis när det var dags för le grande finale. Vidare till McD’s vid slussen och jag lyckades nästan, nästan få med J till Patricia. Eftersom han skulle upp och jobba idag valde han att gå hem när vi andra ställde oss i kön till fjolljollen.
Och vilken tur att vi stod ut de där 15 min i kön – för när vi väl kom in hade vi otroligt roligt! Vi dansade halva natten med skum upp till höfterna bland söta valpar i matrosunifrom och ett femtiotal spänniga killar i bara kalsonger och skor. Helt obetalbart! Tur att jag hade mina gråa gummiskor på mig – aldrig hade jag väl trott att de skulle komma till så bra användning. Det var ju bara att hälla ut vattnet med lite jämna mellanrum! För vid min gud vad vi blev blöta – verkligen plaskblöta. Man kunde krama vatten från mina jeans, trots att jag fortfarande hade dem på mig. Glada och med skum i hår, ögon och öron (tack Make Up Store för att ni gör så bra smink – trots såpbubbelregn fanns det inte en tillstymmelse till Alice Cooper-ansikte!) kliver vi av båten runt tre-snåret, bara för att inse att vi inte kunde med i någon taxi. Så det var ju bara att promenera hem där i sommarnatten. Fick dock trevligt promenadsällskap av MP’s söta killkompis hela vägen till St E-plan. Så trevligt att han frågade om jag vill ta en kaffe nästa vecka. Vad är oddsen för det, att man ska springa på en snygg, smart och välklädd singelkille (straight) – på en gayklubb?
Tur att jag hade bokat tvättid idag, för mitt vita linne jag hade på mig igår är var milt sagt skitigt så här i dagsljus. Men attans så kul vi hade igår!
Schlagergalen?
Fick precis bekräftelsemail – japp det blir bakomscenenhäng på Schlagergalan ikväll. Vad har man på sig då? Återkommer med rapport imorgon.
Nu ska jag återvända till antikens Rom i ca 1-2 avsnitt innan det är dags att leta fram det schlagrigaste jag har (utan att se ut som Babsan).
Ketchupeffekten & jag
Igår hade vi avskedsmiddag för en kollega som jobbar sin sista veckan innan flyttar tillbaka till Australien. Det var väldigt trevligt och samtidigt väldigt sorgligt; under de tre månader som vi har haft kontoren mitt emot varandra har vi avhandlat allt från skitstövlar till pojkvänner, graviditetsbesvär, skandinavisk design, recept, Hugh Jackman, Colin Firth, skor från Camper, resor, drömmar, bebisnamn, omslag och inlagor – och som grädde på moset – england när det är som bäst (Jane Eyre, Pride & Prejudice och Bridget Jones). Det kommer att vara väldigt tomt på kontoret när jag kommer tillbaka från semestern…
Igår när vi var ute och firade på ”Kingsholmen” bytte vi fininslagna paket med varandra (usch, jag är så dålig på allt vad farväl heter så det blev lite emotionellt där ett ögonblikc): hon fick en lattemugg i vad som kommit att bli hennes favoritdesign under Sverigetiden:
Mon Amie – Marianne Westmann
Och jag fick ett platt paket innehållande närmare 5 timmar BBC-serie ”North & South” med en väldigt snygg britt på omslaget! Det här är hennes favoritserie – alla kategorier – som hon bett sin sambo ta med sig ända från Sydney för att ge till mig! Tydligen har alla hennes singeltjejer som denna DVD lånats ut njutit helhjärtat njutit av att få vara singel så att de kan få titta på hunkiga killar i lugn och ro. Och man kan ju lätt tro att dess inneboende kraft även fungerar på andar sätt. För ta mig tusan – jag hinner inte mer än innanför dörren förrän det börjar hända grejer …
Jag får ett fint mess som får mig att känna mig snygg, snäll och uppskattad. En gammal bekant från studenttiden i studentstaden hör av sig, bara sådär, på FB och efter en stunds mailväxlande frågar han om han om vi inte kan ses och käka middag nästa vecka. Och i morse när jag kollade mailen hade jag fått ett meddelande från andra sidan jordklotet, från D som undrar om jag kan tänka mig att träffa honom om han kommer förbi mina krokar när hans brutna fot blivit bra igen. Och idag fick jag ett erbjudande från en annan gammal kollega om konsertbiljett & backstagemingel till Schlagergalan på Pride (Jajämänsan! Uppglammad och schlagerklar ska jag hämta honom på kontoret för gemensam avfärd till allsång och regnbågar i Tanto).
Vad kom allt det här ifrån?? Och varför händer alltid allting samtidigt??
Tidsfördriv
Ett utmärkt sätt att fördriva sin semester är att sova bort den. Och det är precis vad jag verkar göra. Herre min jesus vad jag verkar ha ett uppdämt sömnbehov – jag kan ju lätta sova bort halva förmiddagen. Vädret är ändå skräp så det gör inget – men moralen, var ska det här sluta??
Ett annat effektivt sätt att fördriva ledigheten är att titta på Rome, flera avsnitt på raken, halva nätterna igenom. Jädrans så snyggt det är!
Det är så det ska vara, det är så vi vill ha det nu
Nu ÄR det semester!
Solen skiner och jag har, efter en lång morgon i sängen med tidning och kaffe, fått ligga på en filt på innergåren och lyssna på radio och läsa sån’t som inte har med jobbet att göra. Det ligger färsk frukt i skålen, ny korv hänger på sin korvkrok, stereon vrålar ut opera så att det säkert hörs genom öppna fönstren och långt ut på gatan, och barfota och helt osminkad, iklädd linne och med det lagom solkyssta håret i knut, har unga fröken husmor har precis kokat en laddning sylt!
Eftersom mataffären hade extrapris blev det en ny sort idag: aprikos med vanilj och hackad mandel. Smaskigt värre!
Kylen ruvar på tomater till en chutney och skåpen bågnar av ingredienser till valnötsbröd. Och jag ser fram emot att få tillbringa många ljumma sommarkvällar här i köket de närmaste två veckorna. Nu ska jag duscha och skrubba mig alldeles ren och sedan sätta mig på min renbäddade säng med en macka med lite nykokt sylt och ge mig i kast med första delen av Rome. Mmmm, semester …
Lyx och glamour, buller och bång
Och semesteräventyret har börjat – så storslaget som en semester bara kan börja:
Stämplade ut från jobbet vid halv fyra i torsdags och styrde stegen mot Hötorget för hallon och jordgubbar (två askar av vardera) och tog tåget till min gamla kärlek – Uppsala. Där i gamla staden väntade trevlig sällskap, rosévin på kylning, råbiff på fina fat, promenad i anrika kvarteren, mitt gamla slott och gator som student jag lekt, och senare drinkar på sofistikerade serveringen precis in vid åkanten.
Vaknade till ljudet av att någon annan än jag fixar och donar frukost i köket, promenad i ett duggregnigt Botan och fina villaområdet, lunch med vintage cava i höga glasen och ideligen turister som stannar till på gatan för att fotografera stans allra vackraste innergård genom grinden. Fortsatt promenad ner till stan för att inspektera senaste nytillskotten i stadsplaneringen. En liten tur som ganska snart ändrade karaktär och blev till shoppingrunda, som slutade i nya skor och liten klänning och beslut att stanna ytterligare en kväll. Hem och snylta till mig en sväng i badkaret med expressens fredagsbilaga och jazz på stereon utanför. Nymålade tånaglar som viftar ikapp där fötterna vilar på kanten. Nytvättat hår och nytvättade underkläder sedan hoppa i nya outfitten (lilla svarta och lackpumps – som iofs gav mig skoskav på vänstran) och sedan ner på stan för mezemiddag på uteservering. Krascha i soffan med kaffe och choklad och fånga slutet på Gangs of New York. Och hela tiden konst, kultur, historia, litteratur, musik, film, mat, drömmar, framtid och design – och minnen från gamla tider.
Finfrukost med juice, kaffe och färsk frukt innan promenad till stationen. Via Bianco (med ytterligare två par skor samt en småblommig sjal som resultat) och italienska delikatessbutiken för kaffebönor. Pärlande Evian och en Piggelin på tåget på vägen hem, promenera hem till T-plan i solbrillor och lilla svarta med shoppingkassar i båda händerna och fånga blickar från halva kungsholmen (=bra klänning!). Hoppa i bikinin och hinna fånga någon timme i solen med dagens DN och kaffe i parken.
Tror det här kan bli en väldigt bra semester!
Nedräkningen har börjat
Om ungefär fyra timmar kommer jag att stämpla ut och gå på semester – och inte komma tillbaka förrän 10 augusti! Hur ska det gå? Vad ska jag göra? Hur fördriven man sin lediga tid när man inte har något jobb att gå till, manus att lektörsläsa, böcker att pliktläsa, redigeringar att korrläsa? Om det dessutom regnar och är skitväder – vad gör man då?? Kommer ajg att förvandlas ill ett kvalster på heltid? Kommer jag att bli sjuk och deprimerad nu när vårens alla kval och elände kommer komma ikapp mig? Kommer jag att göra av med alla mina pengar på meningslösa saker och vin?
Hm, det återstår att se. Just nu ser jag bara bokstäverna glittra som en gigantisk billboard i fjärran:
S-E-M-E-S-T-E-R
Flitiga Lisa
Sitter på jobbet, väntar på att min kokbok ska exporteras till fina pdf.er som jag kan stuffa och skicka till författare och annat trevligt folk. Det tar tid, så ajg passar på att skriva lite så länge.
Ganska trivsamt hä rpå kontoret faktiskt. Redigera bantningskokbok och lite swing på det – trevligt! Klockan är 18.52 och jag sitter ensam kvar (förvånad? Nä.). Har bläddat igenom pappershögen för att kolla att paginan stämmer och passade samtidigt på att äta lite kvällsmat. Idag blev det fil och müsli, men jag åt lite fort och mår nu lite illa.
Idag var det någon som hade hittat sig hit genom att söka på ”varifrån ska jag få pengar den här månaden”. Tyvärr tror jag inte att mina små anteckningar kan vara till så mycket hjälp där, men det var ju kul att någon trodde att jag kunde sitat på svaret till en av vardagslivets stora frågor.
Oj, nu bytte iTunes över till walk on the wild side. Och nu blev visst pdf:erna klara att kollas av också. Det är det jag säger – oavsett om det är bra eller dåliga saker så händer allting alltid samtidigt.
Bye bye!
Sko, sko liten häst
Ja, det finns ju en baksida med det här med att promenera vart man än ska: man sliter skor som bara den. Om maj månad stavades S-K-O-R (för att muntra upp mig) stavas juli definitivt S-K-O-R (för att alla mina favoriter börjar trilla sönder).
Mina underbara svarta sandaletter, som jag köpte i Shanghai för vad är det, fem år sedan??, och som tillryggalagt en nätt sträcka motsvarande halva Sverige – minst! – har ett hål under ena tån så att man kan se rakt genom sula och rubbet. Upptäckte det när jag var i Rom förra helgen, men hade på tok för mycket annat intressant att göra än att slösa dyrbar semestertid på att gå och shoppa. Kom hem och upptäckte att de dessutom slitits i ”böjvecket” så mycket att innersulan gått av och amn nu alltså kan se in till pappersstoppningen. Inte kul … Har jag sagt att jag dessutom redan klackat om dem två gånger??
I min ystra shopping-spree härom veckan snubblade jag över ett par underbat turkosblå damskor inne på Beyond Retro. Det satt som gjutna och jag blev 225 kronor fattigare. Om det ändå hade stannat där hade det varit ett riktigt bra fynd. Nu stannade det inte där och fyndet är fortfarande ett fynd meninet längre fullt så ekonomiskt försvarbart. Efter första promenaden till jobbet i torsdags började höger ”kännas lite konstig” när jag gick uppför trappan. Tro tusan det – hela limningen, alltså det som håller skon på plats på sulan, hade lossnat. OK för att det var lite fuktigt i luften, men sååååå vattenlösligt är väl inget lim?? Tur att det inte hände när jag var på fest, då hade jag ju kunnat bryta både fot och nacke. Måste nu köpa dyrt lim alt lämna in hos skomakaren för dyra pengar. Men i stunder som dessa är jag dock glad att jag har mina välingågna Docksta-tofflor (aka ”mina slöfsers/pisetofflor”) under skrivbordet på jobbet. Räddare i nöden! Min så fint färgkoordinerade outfit i schysst 50-talsstuk gick (nästan) förlorad, men vad är väl det mot att gå och läcka nubb hela dagen. Japp, gamla skor – gediget hantverk, så när som på limmet då …
Och i måndags, när jag förlorat en auktion på tradera (den där väskan som jag så gärna gärna gärna skulle vilja ha, men fegade ur och blev snål och raderade mitt slutbud de sista 20 sekunderna, bara för att direkt efter ångra mig bittert och förbanna min klokhet) sprang jag ut på stan för att kompensera. Behöver skor, men hittade inga skor. Satt och jobbade flitigt hela eftermiddagen och kvällen och tänkte sedan fira mitt inlämnade projekt med att köpa mig ett par nya pjuck. Kom ut bara för att upptäcka att affärerna redan hade stängt. Har donerat ca 5 par till mamma, syster + kompisar nu i sommar (ja, utöver de ytterligare 5 par som jag städade ut ur garderoben i våras).
Är nu fröken skolös och förstår inte för mitt liv hur dte här kunde gå till.
Att sjunga redigeringens lov
Ibland är mitt jobb det mest meningslösa, långtråkiga och sönderstressade man kan tänka sig. Ibland, som nu när jag sitter med närmare 500 sidor färdigredigerad fantasy framför mig, känns det som om inget jobb i världen hade kunnat göra mig lyckligare. Jag går in för min 7 arbetsdag på raken (har redigerat stenhårt hemma från köksbordet hela helgen) och har nu gått över trötthetströkelsn och in i det ljuva tillstånd där tid och rum suddas ut och jag blir ett med mina projekt. Men det är ändå här jag är ämnad att vara – bland grammatik och korrekturtecken – i en värld där en fantastiskt berättelse får vara just en fantastisk berättelse, innan säljare, recensenter och omslagskostnader får sätta tänderna i den.
Ju mer man läser, desto mer sällan finner man sig med en riktigt bra bok i handen. För att inte tala om oredigerade manus på sitt skrivbord. Därför är det extra speciellt att precis ha fått vända sista sidan i ett fullkomligt fängslande äventyr av episka mått. Och att därtill få blåsa bort suddgummikorvarna från skrivbordet och sätta pennan bland alla de andra pennorna i den röda glasbägaren på skrivbordet, och veta att några blyertsstreck – mina blyertsstreck – har lyft en redan fantastisk berättelse till en högre nivå, är ren eufori kan jag meddela.
Nu ska jag ut och fira med att köpa nya skor.
