För femte dagen på raken har min klocka ringt 05.51. Tycker jag att det är roligt? Nej. Vill jag ligga kvar i sängen? Ja! Men varför gör jag inte det då? Svaret stavas h-a-n-t-v-e-r-k-a-r-e. I fyraveckors tid har jag inte kunnat se ut genom mina fönster, och under de första två kunde jag inte heller öppna dem. Igår stank hela lägenheten av målarfärg är jag kom hem från jobbet vi sjusnåret, migräntung i huvudet. Och på hallgolvet låg det återigen en lapp som meddelade att killar i målarbyxor ska komam in i min lägenhet klockan sju på morgonen. Och nej, det är inte so i vanliga fall när klantverkarna säger att de ska komma mellan 8-15 och man avbokar hela sin dag och sitter och väntar och väntar på att de ska ringa på, vilket de även gör – tio i tre. Nej, de här grabbarna kommer verkligen klockan sju, så det är bara att se till att vara ute ut lägenheten innan tidslåset på jobbet gått igång.

Men nu till dagens flygande start. Klockan ringer, jag stänger av, funderar på vilka luftiga och fina sommarklänningar jag har rena i garderoben och vilken jag ska ha på mig idag – och somnar om! vaknar 06.38 och skit, skit skit vad jag inte vill möta gubbsen endast iklädd handduk. Flyger ur sängen, duschar, blåser, pyntar, fixar, slänger ett öga på DN’s förstasida och möts av MJ’s vitpudrade nuna. Slås av tanken ”Vad skönt för honom!”, stressar vidare, drappas av akut klädångest, knyter ihop en soppåse, hoppar i en liten klänning, snurrar upp håret, solbrillor, mobil, nycklar och i-pod (som jag nu kom på att jag glömt innanför dörren. Hmm, lukta gott i min redan kvava och svårvädrade lägenhet ikväll …) – klar! Öppnar dörren 07.02 och möter målarmästar Munte i trapphuset. Puh – jag hann!

Nu till dte roliga: Jag hann ju inte ens få i mig ett glas juice hemma vid diskbänken och tycker fruktansvärt synd om mig som inte får sova som jag vill och som bara jobbar och jobbar och jobbar hela tiden. Och jag VILL inte stämpla in 07.20 om jag inte måste. Så jag unnar mig en frukost på stan. Och får den där pausen som jag så länge behövt och längtat efter – närvarande i nuet med kaffe, juice, scones, sylt och cream cheese på uteservering i solen ett stenkast på kontoret. Läser Metro, lyssnar till lounge musik som strömmar ut genom dörröppningen och blandas med fredagstrafik och cykelsorl. Läppjar kaffe och känner att det faktiskt blev en ganska bra början på degn trots allt. Reser mig upp, viker ihop min tidning och styr stegen mot kontoret. Solen blönker i mina pilotbrillor och de långa solbrända benen framstår som så mycket längre och solbrändare i klänning från Fröken Söt, väska från Miu Miu och sandaletter från Shanghai. Klockan visar 07.57 och jag bestämmer mig för att flexa bort eftermiddagen.