Andra perspektiv
Igår var jag ute och drack öl med Laxarna – eller iaf ett litet tag, sedan blev jag trött och gick hem till min lilla säng och den lilla skål jordgubbar jag hade kvar i kylen sedan helgens picknick (trevliga vänner, champagne, knytkalas, iPal och stråhatt på en filt i Hagaparken – ever so nice and sophisticated!) .
Men åter till lax-AW:n. Jag fick höra att jag är kvinnlig och alltid så piffigt klädd – och blev osäker på om det var ngt positivt eller negativt. Jo, det var tydligen en komplimang men jag har inte riktigt sett mig så. M+J sa att jag alltid är så genomtänkt och frågade hur många timmar jag spenderar framför spegeln varje morgon. Jag, ockupera badrum och pynta i timmar – ALDRIG!! Jag råkar bara ha ett väldigt litet antal klädesplagg men en symaskin, färglada scarves och rejält med fantasi. Tydligen ser jag alltid väldigt ”damig” och ”gammaldags” ut. Och igår hade jag ändå ingen liten vintageklänning utan dagen till ära smala svarta byxor, nyköpta fyndskor från Zara (fredagens shoppingrunda) och en tunika från samma butik (köpt i maj). Men tydligen gjorde mina röda solbrillor (Oasis förra sommaren) och knuten i nacken att jag såg ut att vara direkt nedstigen från en 20-talsaffisch. Ok, nu kommer mode/historiesnobben in, förlåt, men få kvinnor bar långbyxor på 1920-talet, solglasögon var ännu inte något för gemene kvinna, unga tjejer hade kort page och shinglat hår – men klart effekten av vågigt hår i luftig knut och snedbena är kanske detsamma.
Gårdagens kommentar i kombination med den jag fick från en gammal studentkompis förra året – att jag ”har vuxit i mitt utseende” – och att jag för bara någon vecka sedan blev beskriven med orden ”uppsatt hår, ofta i olika filmstjärnefrisyrer, allra mest känns hon väldigt mycket Paris” har fått mig att börja undra. Är jag född i fel tid? Är det därför jag alltid känner mig som en alien i de flesta möjliga och omöjliga sammanhang?
Lunch i det gröna
Har precis varit ute på lunch m mina kära kollegor. Det blev picknick-filt och hemlagad potatissallad (inte jag – jag åkte bara snålskjuts på andras kökskunskaper idag!) och precis så mycket solsken att jag klarade av att gå in och jobba och hålal mig vid friskt mod ända tills det är dags att gå hem klockan 16,05. Japp, var på jobbet redan halv åtta sedan jag klivit ur sängen innan sex för att välkomna hantverkarna.
A Room Without A View
Så här ser det ut hos mig. I både kök och sovrum (dvs alla mina två fönster). Börjar tröttna …
Fördelen med att försova sig
För femte dagen på raken har min klocka ringt 05.51. Tycker jag att det är roligt? Nej. Vill jag ligga kvar i sängen? Ja! Men varför gör jag inte det då? Svaret stavas h-a-n-t-v-e-r-k-a-r-e. I fyraveckors tid har jag inte kunnat se ut genom mina fönster, och under de första två kunde jag inte heller öppna dem. Igår stank hela lägenheten av målarfärg är jag kom hem från jobbet vi sjusnåret, migräntung i huvudet. Och på hallgolvet låg det återigen en lapp som meddelade att killar i målarbyxor ska komam in i min lägenhet klockan sju på morgonen. Och nej, det är inte so i vanliga fall när klantverkarna säger att de ska komma mellan 8-15 och man avbokar hela sin dag och sitter och väntar och väntar på att de ska ringa på, vilket de även gör – tio i tre. Nej, de här grabbarna kommer verkligen klockan sju, så det är bara att se till att vara ute ut lägenheten innan tidslåset på jobbet gått igång.
Men nu till dagens flygande start. Klockan ringer, jag stänger av, funderar på vilka luftiga och fina sommarklänningar jag har rena i garderoben och vilken jag ska ha på mig idag – och somnar om! vaknar 06.38 och skit, skit skit vad jag inte vill möta gubbsen endast iklädd handduk. Flyger ur sängen, duschar, blåser, pyntar, fixar, slänger ett öga på DN’s förstasida och möts av MJ’s vitpudrade nuna. Slås av tanken ”Vad skönt för honom!”, stressar vidare, drappas av akut klädångest, knyter ihop en soppåse, hoppar i en liten klänning, snurrar upp håret, solbrillor, mobil, nycklar och i-pod (som jag nu kom på att jag glömt innanför dörren. Hmm, lukta gott i min redan kvava och svårvädrade lägenhet ikväll …) – klar! Öppnar dörren 07.02 och möter målarmästar Munte i trapphuset. Puh – jag hann!
Nu till dte roliga: Jag hann ju inte ens få i mig ett glas juice hemma vid diskbänken och tycker fruktansvärt synd om mig som inte får sova som jag vill och som bara jobbar och jobbar och jobbar hela tiden. Och jag VILL inte stämpla in 07.20 om jag inte måste. Så jag unnar mig en frukost på stan. Och får den där pausen som jag så länge behövt och längtat efter – närvarande i nuet med kaffe, juice, scones, sylt och cream cheese på uteservering i solen ett stenkast på kontoret. Läser Metro, lyssnar till lounge musik som strömmar ut genom dörröppningen och blandas med fredagstrafik och cykelsorl. Läppjar kaffe och känner att det faktiskt blev en ganska bra början på degn trots allt. Reser mig upp, viker ihop min tidning och styr stegen mot kontoret. Solen blönker i mina pilotbrillor och de långa solbrända benen framstår som så mycket längre och solbrändare i klänning från Fröken Söt, väska från Miu Miu och sandaletter från Shanghai. Klockan visar 07.57 och jag bestämmer mig för att flexa bort eftermiddagen.
Ont i huvet (på vers)
Ont i huvet, ont i magen
- hela natten, hela dagen.
Bankar, dunkar, spränger och värker.
Undra om nån av mina kollegor märker?
Kernar rekord så att svetten lackar.
Önskar att jag satt o solen, men tackar
min lyckliga stjärna att jag bara har,
cirka en-å-en-halv dags rekordarbete kvar …
Rekord: Världens mest sömnlösa redaktör
Är nu halvvägs igenom sista stressiga veckan innan tryck (bara blåkopiorna men ändå) och får väl därmed sägas ha nått själva kulmen av ytterligare en rekordsommar. Peakade lite tidigare i år än tidigare somrar och har lyckat begränsa mina överttidstimmar till max 2,5 per dag, vilket jag är ganska stolt över (för egen del) samtidigt som jag skäms lite eftersom det innebär merjobb för min kollega (fast hon får övertidsersättning, vilket jag inte får – jag får komptid, så det kanske är OK ändå.) Men jag är ändå helt uppskruvad och rastlös, har svårt att koncentrera mig, problem att hålla fokus på EN uppgift mer än 15 min, glömmer vad jag höll på med innan jag blev avbruten av kollegor, telefon och mail (vilket jag ständigt blir). Har redan testat att krydda min arbetsdag med Pet Shop Boys och britpop för att hålla tempot uppe, men befarar nu att det börjar bli verkningslöst och laddar om till P3. Men jag klarar nog veckan ut, sedan blir det sova … hoppas jag.
Eller ja, jag måste ju läsa en bok och två manus hela helgen, redigera och styra upp två titlar (en asviktig kokbok och en fantasyroman) som ska gå till tryck i augusti, maila personal och sätta mig in i mina nya arbetsuppgifter inför september och börja copywrita texterna inför nästa katalog. Och på det ska jag hinna plocka ut en ledig måndag när jag är i Rom och dessutom hinna ha två veckor ledigt i juli/augusti innan jag får ta min lilla pappkartong och krukväxt och flytta tillbaka till det kontor jag lämnade för närmare ett år sedan. Just det, däremellan ska jag försöka hitta ett sätta att få ekonomin att gå runt i höst och dessutom vara god och glad och snygg och trevlig mot alla i min omgivning så att jag inte klipper av hela mitt sociala nätverk. Det vore även bra om jag hann åka och kika på H’s nya lägenhet i Uppsala och jag vill ju så otroligt mycket åka till S på Ön (jag saknar att inte ha min S i Storstan, och jag tror nog att Storstan även saknar sin S – och kanske till och med S sin Storstad) Och det tar sin tid att försöka låta bli att tänka på N …
Idag är det varmt. Varmt soligt och skönt och jag sitter inne vid datorn med en begynnande huvudvärk – igen. Några dagar på landet botade det värsta, men efter två dagar på kontoret är den tillbaka – igen. Köpte en hel skål med persikor igår så det doftar åtminstone utomlands (nästan) här inne på kontoret nu när morgonsolen legat på över skrivbordet. Och ikväll ska jag på picknick med The Ladies. Det blir nog en ganska så trevlig dag det här trots allt …
Tillbaka i Storstan
Sitter nu på kontoret. Klockan är strax efter 7.30 och jag har redan varit vaken i 2,5 timmar. Hantverkare ska komma och fixa mina fönster idag (hoppas, hoppas hoppas att de blir klara idag så att de kan ta bort de fula plastparaplyerna från mina fönster och att jag därmed kan återställa möbleringen och slippa sova i bokhyllan) så det var ju bara att vara redo, duschad och klar och ute ur lägenheten innan sju. Hade därmed INTE planerat att vakna 04.48 och tycka att livet var toppen.
Alltså, upp och hoppa, mala lite kaffebönor, läsa DN och passa på att lyxa till min morgon med lite färskpressad juice. Klockan var nu 06.03 (nyheterna tog precis slut och Christer i P3 tog vid) och i väntan på att larmet ska gå av på kontoret (om 57 min) tog jag tillfället i akt att klena bort min fåfänga genom att krama håret med mousse och föna med diffuser, för att därefter – hör och häpna – städa badrummet! Oj, så blänkande rent det blev! Jag var och hälsade på min syster med familj nu i helgen och min svåger gav mig ett litet handfat som ajg nu bara väntar på att få upp vid lämpligt tillfälle (först upp till Storstan och sedan upp på väggen). Och här i morgonljuset kan jag se hur tjusigt det skulle vara med en ny, elegant blandare och ett litet smidigt tvättställ.
Ok, dags att börja jobba på riktigt …
Rosa bubbel, solsken och en herrans massa musslor
Lunch al fresco – pick-nick i solen med våning 2 uppe i Observatorieparken. Ost, kyckling, luftigt bröd, jordgubbar och rosa bubbel. Mmmmm …
Stress, stress, springa mellan möten, kaffe på språng och kanelbulle mellan våningsplanen. Mera springa, mera stressa …
Lugn och långsam promenad i solen över bron och bort till Norr Mälastrand. Födelsedagsmiddag på Kungsholmen – födelsedagscocktails (whiskey sour m grönt te pour moi), vitt vin och moules marinières. En hel gryta bara för lilla mig! Mmmmmycket gott … och framförallt mmmmmmmycket mat. Och på det en dubbel espresso och promenad med favoritkollegorna i kvällssolen.
På det hela taget en mycket angenäm dag.
… and falling.
Det regnar fortfarande. Vad är det här för sommar? Å andra sidan kanske lika bra eftersom jag ska jobba i princip varje dag. Har förvisso bestämt att jag ska åka på semester – hurra! Måndag 13 juli är jag ledig och på väg hem efter en helg i Rom. Med andra ord, dags att börja damma av italienskan. Si, come una buona idea!
Ci vediamo domani! (eller nåt …)
Raindrops keep falling …
Det bara regnar, och regnar och regnar. Det har regnar oavbrutet sedan midnatt. Och eftersom mina fönster håller på att renoveras är rutorna ersatta med en stor presenning. Det smattrar utav bara h-vete kan jag meddela.
Kunde inte sova inatt. Vaknade tll strax efter tolv av att boken jag lag legat och läst slog ihop sig och trillade ner på golvet. Hade då blundat i ca 10 min och det tyckte tydligen min kropp räckte alldeles utmärkt för att tillfredställa mitt sömnbehov. Det tyckte inte jag. Men vad göra? Det var ju bara att ligga och snurra och försöka att inte tänka på sådant jag hela tiden envisas md att tänka på. Hur jag ska schemalägga mina titlar så att jag iaf kan få en vecka ledigt i sommar. Och borde jag då åka till solen eller till Riga – eller Tallin? Varför lär jag mig aldrig vilken stad som ligger i vilken baltstat och vilken baltstat som ligger längst norrut? Är det jag som är dum eller kan jag skylla på att jag lärde min Europas geografi före Sovjets fall? När togs förresten termen OSSR ur bruk? Hur det ska gå med ekonomin till hösten? Kommer jag klara jobbet som copywriter? Bore jag åka till bokmässan? Och ska jag i så fall boka hotell eller hoppas på att jag kan slagag på någon soffa? Kommer A sluta vara sur på mig för att jag fick jobb som hon egentligen velat ha? Kan det vara så att jag i själv verket är en jävla bitch? Är det därför jag fortfarande är singel? Kommer jag få träffa N igen? Eller någon annan trevlig karl? Och var hittar man i så fall en karl och ingen lten valp? Borde jag skriva till HK och kolla hur nerverna mår? Och vore det inte på sin plats att boka en riktigt lång och avkopplande resa någonstans i höst? Jag har ju en ny bikini, så det vore ju bra om den kom till användning och jag drar ju tydligen storlek 36 nu för tiden så jag behöver nog inte skämmas att sola offentligt. Jag har nog tappat en del i vikt under våren efterom de där svarta smala brallorna passar. Det måste ha gått fort. Undrar om jag lider av någon näringsbrist är det därför jag är så trött jämt? Eller det är jag ju inte för jag är ju vaken nu …
Så höll det på till klockan fem då jag helt enkelt somnade av rent utråkning.
