2008: Ajöss och tack för fisken!
Så var det då dags, årets sista inlägg. Det har gått fort iår. Nästan lite för fort när jag tänker efter. Var det inte raketer i luften alldeles nyss? Vilket år det har varit, 2008. På flera plan ett riktigt skitår, hösten har bitvis varit miserabel och nånstans där i april nådde jag rock bottom under en vecka. Men nu, strax efter kl 17 på nyårskvällen, när jag sitter hemma i lillsyrran vita soffa, dressad till tänderna och väntar på att det ska bli dags att bege mig iväg till nyårsprtaj med gamla grabbkollektivet, känns dessa glåmiga dagar väldigt långt borta.
För visst har jag haft himla kul 2008. Aldrig förr har jag väl lyssnat på så mycket schlager? Och aldrig förr har jag åkt så mycket taxi efter en slirig kväll på söder med käre S. Så många förhoppningar, så många besvikelser och så många överrakningar.
2008, året som kommer bli ihågkommet som det år då jag:
- blev skickad till London för att representera svenska förlaget
- jojo-pendlat 5 kg i vikt och ömsom accepterat, ömsom nojat över mina kurvor
- spenderat mer timmar på kontoret än någon annanstans
- lekte med Umbilical Brothers en hel helg
- upptäckte partybåtens fördelar (och nackdelar …)
- återupptog en massa gamla kontakter – och nätverkade ett gäng nya
- unnade mig glädjen av svindyra, exklusiva underkläder
- åkte flygplan och halade Jäger med Friska Viljor
- klarade av att umgås länge med samma människor, ex balkongsemester med E
- började nytt jobb och satte mig in i samtida japanska populärkulturella yttringar och dess effekter på västvärlden
- bott på fancy schmansy-hotell i min egen stad
- instiftade skvallerrutiner på jobbet (got to love the Wednesday gossip!)
- blivit uppvaktad, omsvärmad, charmad, förförd och älskad – men aldrig känt mig så ensam så iår
- alla mina kompisar flyttade från stan för sydligare breddgrader
- för första gången bott alla fyra årstider på ett och samma ställe
- tillbringade dagar på ett sjukhus och sedemera begravde en av mina bästa vänner
- London, Athen, Gotland, Malmö, London, Göteborg, Malmö, Göteborg, Köpenhamn
- druckit mer champagne än vad som varit anständigt för en flicka i min ålder och med min socioekonomiska bakgrund
- varit singel hela året
- klippte mig kortkort – och ångrade mig …
- bytte efternamn
- bekantade mig med Nina Hartley
- levt i fler potentiella filmscenarier än någon jag känner
- regregerade i musiksmak och fastnade i britpop-punk-Bowie-träsket
- levde efter devisen att 90-talet är det nya svarta , och på det hela taget gjorde en massa saker som jag redan gjort och därmed gav återanvändning en bredare innebörd: vintageklänningar, retrointredning, pojkvänner, resor, frisyrer, musik, kläder, vanor, ovanor, vänner …
Herre min jistanes – vilket äventyr det varit egentligen!
La shoppinglimit, les reafynd et moi
Ja, det blir ju så när man åker till nya platser med nya affärer och dåliga tider som ger storslagna reor. Man shoppar. Trots att väskan redan var tung och garderoben fylld. Och man bor i en liten storstad emd större utbud än här i blåshålet. Man shoppar. Men bara vettiga saker!
- en gröm liten blus m svarta prickar
- strumpbyxor
- en havsblå vårslipover
- en vit blus med stråveck och murarkrage
- en skräddad väst m ficklock
- en cremefärgad liten retrocool kofta
- en klänningi gråmelerad jersey
- lite underkläder
- ett par lädersulor strl. 37
Oj, så mycket det blev nu när man radade upp det sådär. Som sagt, bara vettiga saker. Som jag kan och kommer ha på jobbet! Och ändå har jag inte varit på La Senza Lingerie, mitt enda egentliga mål, än …
Är lite purken för att jag missade EST livekonsert som sändes på SVT 13.45 idag. Men å andra sidan fick jag gå på stan med min trés stylish lillsyster, och man kan ju inte få allt här i världen!
Ska nu sätta mig och fläta om håret (ja, håret växer fort när man har roligt! .. eller vad man nu säger), hoppa i ett av reafynden och göra mig redo för tapas+vin m syrran.
Är så trött …
Julen har kommit och julen har gått och jag är så trött. Helt slut! Jag skulle kunna lägag mig ner och bara sova, men istället ska jag flyga och fara, träffa alla gamla vänner från förr, shoppa på rean, messa snälla mess, vara öppen, glad och tillmötesgående mot allt och alla. Men egentligen vill jag bara sova. Hemma i sthlm i min egen stora säng. länge utan att behöva vakna av väckarklockan.
Har semester idag, ledig med lön – har aldrig hänt. Känns så konstigt. Och jag vill inte vara här just nu, ajg vill vara hemma i min egen lägenhet med mina kaffebönor och mitt egent ombonade kök, och alla mina böcker och alla mina kära stockholmsvänner. Inte i ett blåshål i skåne där jag sover några nätter på lika madrasser i olika rum. Och, huvudvärk, förbannade förbannade huvudvärk som börjat komma tillbaka. Idag är det måndag, på fredag flyger jag hem. På lördag ska jag på middag, om en vecka är jag tillbaka i hamstehjulet igen – hur ska jag orka?
Ett liv levt i lyx
Sitter i baren på terminal 2 och sippar champagne, eller ja mousserande vin eftersom det var det enda bubbel som fanns. Nu är det semester! Banne mig! Nya resväskan är incheckad och klar och vad jag verkligen tycker om att åka Arlanda Express – i sanning den ultimata lyxen. OM man måste resa ensam ska man resa med stil. Har jag lärt mig.
Är lite trött och lite seg och känner att jag har en förkylning på gång. Så går det när man leker Askungen och åker sjuglasvagn och springer i regnet med inte mycket mer än glasskor på fötterna – och dessutom bara på den ena foten! Hoppas det går över. Fick ett väldigt fint erbjudande idag om middag och MÅSTE helt enelt vara frisk till dess. Attans attans! Kom precis på att jga glömda packa ned mitt engelska förkylningsknark i väskan. Kankse, kanske har Fru O en laddning om man kan sno, mot att hon får en ny ask om 10 dagar. Skulle kanskee ha valt en vodka+tranbär stället för att få i mig lite c-vitaminer och på så vis mote Olle i grind. Eller ja, det där lät ju konstigt med tanke på helgens äventyr.
Fikade med en kollega idag, det var trevligt. Trots att jag jobbat på nya jobbet i nära 4 mån är det först nu som jag börjar fraternisera med de nya kollegorna. Men vem kan klandra mig när jag har så många trevliga på gamla jobbet.
Idag har jag gjort något som jag aldrig trodde att jag skulle göra. Jag har avstyrt en anställningsintervju. Det är sant! Blev headhunad i torsdags, fick i fredags ett veta att jag var hjärtligt välkommen dit klockan 15 idag, men ringde i morse vid tio och avstyrde det hela. Varför? Jag orkar inte börja ett nytt jobb redan. Jag har ju ändå så att jag klarar mig till augusti, och ärligt talat skulle det kännas konstigt att avsluta alla mina projekt innan jag hunnit se dem ta fart. jag vill ju på nåt sätt ändå se att/om mina ansträngningar har gett resultat. Så jag ringde och sa som det var – modigt tycker jag. Eller dumt… det årterstår att se.
Redaktör med marknadsinrikting och säljansvar på litet förlag skulle passa mig som hand i handske – om tre år eller så. Nu skulle jag bara jobba ihjäl mig och känna att jag ändå inte räckte till. Och det vill jag ju inte. Inser att jag måste känna in branschen lite mer innan jag börjar kicka ass, för tro mig it will happen. I am one charming asskicker, baby! Så istället fortsätter jag att bearbeta mina kontakter och jobba utfrån min initiala plan. Och hoppas att någon med samma tjänst som den som utlystes kommer att bli föräldraledig om ngt år eller så.
OK, alldeles strax dags att gå till gaten. Eller snarare surfa runt och drömma om hur underbart mitt liv skulle kunna vara om jag fick som jag ville.
Flyga & fara
Är nu hemma igen efter en väldigt intensiv, fantatiskt rolig och oväntat omtumlande helg i Göteborg. Jag har ätit så mycket god mat och skrattat så mycket att jag nästan borde skämmas. Men se det tänker ajginte göra, för jag är värd varenda minut!.
Däremot blir jaginte klok p åstaden.Vad är det med Göteborg? Det enda jag gör i Göteborg är att dricka vin och få komplimnager verkar det som. Det måste vara något i vattnet …
Men jobbet gick bra och jag hade väldigt trevligt sällskap den här gången också. Mitt liv, som på film. jag får då vara med om så mycket kul. Vem kunde väl ana att jag skulle bli skjutsad så många mil av Olle Liljegren? Och att det skulle vara så underhållande att spendera en hel helg med en av Sveriges krimminaligaste kriminalkommisarier, eller ja fd? Det har varit en helg full av äventyr, minst sagt.
Är väldigt trött nu och vill bara sova. Imorgon bär det av till Köpenhamn. Väskan är upppakad, snabbvädrad och packad igen, och alldeles, alldeles strax är det jul. Jag hinner inte med. Var ska det här sluta?
Hur tänkte hon här?
Kommer hem mitt i natten efter att ha jobbat lite för länge och avslutat jobbveckan med en underbart god middag, finvin och trevligt sällskap. Inser NU att hon måste packa väskan så att hon kan åka till Göteborg och jobba intensivt hela helgen. Så fantastiskt roligt att hon ska vara på Arlanda om lite mindre än åtta timmar och borde ha läst 400 sidor maffia-Sverige innan hon kliver ombord …
Gyllene tider
Idag var det någon som hamnade på min sida efter att ha googlat ”Sovjet Classic”. Då blev jag glad.
Mmmmm. Sovjet Classic, solsken, filt i Botan, jordgubbar och snygga killar som kastade frisbee. Det var mycket roligare att tentaplugga 2001 än 2006…
Felhörning
Vet inte vad som gör att jag hör fel men uppenbarligen kopllar något snett i min hjärna. Sitter på jobbet och lyssnar på SR Bjällerklang. Magnus Carlson sjunger julsånger och jag är bergsäker på att jag hörde honom sjunga ” It’s Christmas in a week and a day, and I just can’t figure out what to give away. I just wrap myself in bacon to you baby ….”
Vad sjöng han, tänkte jag och kollade låtlistan. Det skulle vara paper. Hur kan man höra så fel?
Strike a pose
Vad är en författare idag? Eller snarare vem kan inte titulera sig författare idag? Men var går gränsen mellan litteratur och sammanhängande textmassa? Vem är författare och vem skriver? med en övertygande pose som signalerar eftertänksamhet och fundering har man åtminstone kommit en bit på vägen. Och alltid lurar man någon …
Jag borde …
Det finns väldigt många saker som jag borde göra just nu. Jag borde städa lägenheten. Jag borde handla juklappar. Jag borde vara slå in och vara fyndig och skriva skitnödig rim på de klappar jag redan införskaffat. Jag borde gå till kyrkogården och tända ett ljus på halvårsdagen. Jag borde gå och fynda lite på Vintage-mässan (som pinsamt nog förlagts till ett galleri några få kvarter från mitt). Jag borde ta tag i mitt liv och gå ut och andas lite frisk luft. Jag borde åtminstone kliva ur sängen.
Jag borde skriva julkort, eller iallafall julmail. Åtminstone ett. Borde koppla upp på skypen och kolla om DP är vaken fortfarande. Jag borde ringa familjen på alla deras olika telefoner – det är ju helg och jag är hemma. Jag borde boka tvätttid. Jag borde ringa Skåne och styra upp vad den stundande långvisiten. Jag borde iaf gå till videobutiken och hyra MammaMia, Sex and the City-filmen och Batman för att komma ikapp. Jag borde pliktläsa alla de pliktex som jag tagit hem från jobbet under veckan. Iallafall den där boken vars författare jag ska jobba med i Göteborg nästa helg.
Jag borde skriva om veckan som gått, om julfesten under kristallkronorna (eller inte …). Jag borde iaf uppdatera om livet på kontoret, om det nya sättet att fixa kaffe på arbetstid, om den ”varma chokladen” som lämnar ett lager av hela sockerkorn i botten på koppen. Jag borde skämmas över mina misslyckade träningsplaner, berätta om att jag skiter högaktingsfullt i allt vad points och crosstrainer heter – och att det märkliga är att jag på nåt vis är smalare när jag äter osunt och dricker kopiösa mängder vin än när jag levde på grönt te och råa morötter. Jag borde iaf skriva om vampyrtrenden och hur den även slagit igenom när det kommer till de nya europeiska passen (ja, jag ser för j-vlig ut! fast inte som på körkortet där jag ser ut som en transa). Jag borde skriva om den där lilla post-itlappen jag hittade i Bridget förra helgen, där numret till en viss midsommarhistoria stod nedklottrat – och insikten över att detta var VÄLDIGT länge sedan eftersom numret var ett fastnummer…
Det är så väldigt mycket jag borde göra just nu. Men jag går upp och maler nya bönor, ångar upp lite mjölk, drar täcket tätare runt mig, tar ett bett av lussebullen och njuter av att ingen julstjärna någonsin glittrat lika hemtrevligt i fönsterglaset som min.
