Hantverkare är ett släkte för sig …
Jag jobbar hemifrån idag. Det är lite trevligt faktiskt. Och jag är betydligt mer disciplinerad än vad jag trodde jag skulle vara. Nu har jag kafferast. Det måste man ha, även om man jobbar hemifrån.
Anledningen till att jag sitter här i köket med sunkkläder och raggsockor stavas ”Sotare”. Japp, de ska komma idag, någon gång mellan 07.00 – 16.00 och inspektera min imkanal (det där lät inget bra, va …?), och jag måste vara hemma för att släppa in när det ringer på dörren. Eller ja, knackar, eftersom jag fortfarande inte har en fungerande ringklocka. Så här sitter jag och väntar och förundras över hur en tidsangivelse kan vara så diffus. Och att de kommer undan med det!
Jaha, nu var kaffet slut och jag antar att det betyder att kafferasten är slut den med. Plikten kallar.
60 mins & Dolphans armhåla
Crosstrainern och jag börjar bli riktigt goda vänner. Idag lekte vi i hela 60 min – jädrar vad jag är trött i benen nu kan jag meddela. Men ganska stolt över mig själv. Skönt att veta att min envisa äntligen kommer till vettig användning. Men nu till mitt egentliga blogginlägg:
Jag sprang in i Dolph Lundgren idag. Bokstavligt talat sprang in i. Jag var på väg ut genom samma dörr som han var på väg in genom. Jag tyckte väl att dörren var ovanligt lätt att dra i och det var ju inte så konstigt eftersom han puttade på från andra sidan. Oj, hjälp vad du skräms! piper jag förskräckt eftersom jag inte väntade mig att titta rakt in i ett skjortbeklätt bröst när jag öppnade dörren, och ställer mig vid sidan av dörröppningen så att han kan komma förbi. Nej, gå du först, säger han och håller upp dörren. Problemet är bara att han fortfarande står kvar på sin sida av ingången och dörren öppnas inåt, från mitt håll sett. Och han håller fortfarande en handflata mot dörren. Tack, piper jag igen, trycker min manusbunt mot bröstet och böjer lite på nacken så att jag kan smita under hans arm utan att slå i. Med andra ord, idag har jag varit i Dolph Lundgrens armhåla. Bokstavligt talat. Det var nästan lite läskigt. Han är inte bara lång (ca 1.96m) utan även rätt krallig kan jag meddela. Fortfarande …
Ivan Drago, anno 2008
J & Jag
Huj vad helgen går fort ibland! J var uppe på besök och som alltid blev det en helg fylld med kultur och kulinariska eskapader. Efter ett snabbesök på Moderna (är ju sedan någon månad MMV och det måste ju klart utnyttjas till max!) blev det pynt i badrummet och pasta i köket. Och här åkte även korken på Stolin av och kvällens drinkäventyr och slutet på min vita månad tog sin början. Får man fresta med en Stoli+Körsbärsvin kanske? Eller vad sägs om en Stoli – J D – ananas? Rockabillyfest i Hökarängen hade en hel diskbänk med komponenter och J’s skaparförmåga låg på topp efter konstdosen tidigare under dagen. För hur kan man annars förklara kreationer som Stoli-Amaretto (smakade björnklister och var faktiskt vansinnigt gott!). Stoli-spiskummin gick ner men var väl ingen höjdare precis…
Efter en liten sväng på Söder och en liten runda i City tog vi t-banan hem och gräddade pannkakor i mitt kök. Klockan fyra på morgonen! Så kan man också fördriva den där extra timmen vi förärades i helgen. Men det var väldigt trevligt (om än långt ifrån bra för mina ”minska i midjemått-planer”, som för övrigt grusades totalt i helgen – attans!). Inte fullt lika trevligt var det dock när klockan ringde vid tio och det var dags att börja slajsa melon, mixa smoothies och baka scones inför brunchen jag lovat ställa till med i mitt kök kl elva. Men vi hann, J är ta mig tusan en hejare på att grädda pannkakor!- och laxarna trillade in precis när kaffet började ånga från mocan på spisen. Och nog blev det lyckat alltid – bästa Pet Shop Boys-brunchen den här hösten. Garanterat!
Lördag
Jag vill så mycket med hinner så lite. Men jag kämpar troget på nere i gymmet. Alltid något. Har tagit upp en travlig vana igen. Den att köpa ett glansigt magasin och sätta mig på café efter jobbet och fira fredag. Eftersom tränade direkt efter jobbet hade klockan hunnit bli halv sju när jag slog mig ner på en barstol på Espresso House i korsningen Rådmansgatan-Sveavägen men min stora kopp te och senaste Marie Claire. och där stt jag sedan en liten timme eller så och tittade på fredagsfolket som kämpade i regnet utanför och njöt av att vara ledig, nyduschad, adrenalinpumpad och ärigt talad helt slutkörd efter en hektisk vecka. Sen åkte jag hem och städade lägenheten. Ordentligt.
Sitter nu i mitt kök (numera normaltempererat sedan jag köpt och monterat gummilist) och dricker kaffe, och ska alldeles strax bege mig iväg och handla mat. Har nämligen lovat ställa till med brunch i mitt kök imorgon förmiddag. Det kan bli spännande kan jag säga – för vad äter man på brunch när man räknar points?
Nya referensramar
Har nu gjort 24 dagar av min vita månad (som med undantag för helgen som kommer, eftersom J reser till stan på blixtvisit, kommer bli 6 veckor totalt) och börjar märka vissa förändringar. Förutom den klara blicken och de rosiga kinderna har jag börjat höra i helt andra banor.
- Ska du med och ta en kaffe?
- Nej, jag ska snart iväg till AB.
- Vad ska du där och göra? Ni har väl inga böcker ihop?
- Nej, AW! After work!
- Jaså …
För en månad sedan hade mitt öra snarare uppfattat situationen omvänt:
- Ska du med och ta en kaffe?
- Nej, jag ska snart iväg till AW.
- Ooooo, schysst! Öl på en tisdag!
- Nej, AB! Albert Bonniers!
- Jaså …
Tror att jag gillar min icke försupna hjärna bättre. Men jisses vad trött jag är nu för tiden!
Kaos är granne med Gud och nöden är uppfinningens moder
Det är kallt i min lägenhet. Fimbul-kallt för att vara ärlig. Mitt köksfönster har inte gått att stänga ordentligt den senaste tiden, varför vet jag inte riktigt (eller jo, haken till spanjoletten gick av – men varför den gick av vet jag inte). Så i torsdags köpte jag en ny hake, skruvade fast den (nästan rakt) och hoppades att det skulle funka. Det gjorde det inte. Så jag började undersöka fönstret, tänkte att det kanske berodde på att det låg något i kläm, någon gummilist eller så som råkat vika sig dubbel och som därför gjorde att fönstret inte gick helt i stäng. Det gjorde det inte. Däremot var gummilisten helt ihoptorkad och glappade på sina ställen. Aha! tänkte jag och började peta. Det skulle jag inte ha gjort eftersom listen lossnade. Så det var ju bara att dra av den helt. Och det hade ju inte varit några som helst bekymmer, gummilist finns ju på Claes Ohlson för en billig penning. Om jag hade kommit ihåg att köpa ny i fredags innan jag åkt från jobbet dvs. Men det glömde jag ju, såklart, och nu är det kallt i lägenheten. För naturligtvis har de ju inte satt på värmen i elementen ännu …
Så nu knatar jag runt i min lilla etta på bästa eskimovis – mössa och allt. Och jag kan inte krypa ner under täcket och dra det riktigt tätt omkring mig för jag måste jobba. Och det blir inte mycket gjort om man måste värma händerna på tekannan efter vart tredje ord, och man kan inte skriva på datorn med vantar på (framförallt inte lovikka …). jag har varken tid eller garn att snabbt sticka mig ett par pulsvärmare. Så vad göra? Jo, jag är ju så påhittig ibland att jag borde få medalj: Jag letade reda på ett par gamla knästrumpor med krasig resår och - klipp! - kapade av själva foten och gjorde ett hål någonstans strax ovanför det som en gång varit ankeln på strumpan. Vilka fina torgvantar jag fått!
Så ju kan jag vifta på fingrarna, knattra flitigt på tangenterna och ändå hålla värmen. Ibland är jag bara så bra …
————————————
Jag har precis sett klart veckans avsnitt av Stor i Japan (ja, jag måste – det har med mitt jobb att göra!) men kom på att jag ju glömde förklara det där med kaostillståndet som rubriken syftade på. Det var helt enkelt att tiden rinner så snabbt att jag inte hinner med, att jag har ett jobb att sköta, en recension som borde varit skriven i fredags men som jag fick uppskjutet till på måndag, som jag har haft två veckor på mig att skriva men alltså börjar med först ikväll. När jag är trött och det är mörkt och kallt i lägenheten och när jag har besök från England i stan (nej, inte DP tyvärr – vi får nöja oss med skypekontakt ett tag – utan N från nationslivet i U-a) och tillbringat hela eftermiddagen ute på Moderna där jag kollat på så mycket konst att jag fått ont i huvudet. Tidsrelaterat (ok självförvållat!) kaos helt enkelt.
—————————————–
Klockan är nu 00.11 och jag är klar. Äntligen!
Fredagsfin
Ja, det hade ju varit trevligt om man hade kännt sig det. Men nej, det gör jag inte, inte det minsta. Kom nyss hem från gymmet. Ja det är sant! Gjorde ytterligare en timme nere bland maskinerna. Idag med sällskap av A som trampade på trappmakinen nästan lika frenetiskt som jag. Men nu är jag trött, faktiskt helt slut i kroppen. Thank God it’s Friday!
Fick ett telefonsamtal för någon dag sedan: So, where do you want to go for Christmas? I was thinking about India, what do you reckon? Have you been to Vietnam? Ja, vad svarar man på det? För jo, någon form av resa ska det väl bli. Hur ska det annars gå? Tre veckor har gått – två ÅR och 49 veckor återstår. Jisses! Men jag får resa iaf och det är ju bra. Jobbar extra som en liten gnu och sparar alla mina slantar för att ha råd att betala min biljett till Orienten. Skulle vilja ha en ny säng, men det lär ju dröja tills våren någon gång (om ens då). Hmm, Dubai verkar festligt, kanske ska kika på flighter dit …
Mangafierad
Vi hade en PRAO-elev på redaktionen förra veckan. Det var roligt! Hon var jätterar och framförallt väldigt skärpt och vi höll henne sysselsatt med idel roliga uppgifter (det är faktiskt sant!).
Jag hade lite av en dålig vecka förra veckan. Jag var konstant trött, stressad, uttråkad, irriterad, fet och lite ledsen. Dessutom bråkade min dator med mig med jämna mellanrum. Och jag är ju inte den som är tyst och fin alla gånger, framförallt inte när Parallells får epilepsi för femte gången inom en halvtimme eller när sajten bestämde sig för att koppla ner innan jag hunnit spara det jag uppdaterade på nyhetslistan. Då blir jag arg. Och lite högljutt svärande, kanske…
Hursomhelst, vi hittade en teckning på fikabordet idag om vär kära PRAO ritat till oss som tack. Den var lite som ett serie-collage i mangastil som beskrev hennes dagar hos oss, vad hon fått göra och vilka hon fått jobba med. Och visst kunde vi känna igen oss. Det här är jag:
Vilken fullträff! Uppsatt hår, stövlar, svart skjorta och en uppgiven, arg, frustrerad uppsyn, som formligen skriker ”Nej, nej, nej, nej, nej – inte en gång till !!!” (notera lilla svettiga ansträngningsbubblan i pannan!)
Hahahaha! Så ser jag alltså ut på jobbet. Classy, eller hur…? Och nej, det är ingen piska jag har i handen, det är datormusen som jag bankar lite lätt i skrivbrordet i hopp om att datorn ska börja sammarbeta … Men jag är snäll också, det finns en annan liten bild över henne och mig när jag har famnen ful av paket och kuvert som jag hjälper henne att bära till postfacken. Fast den här bilden var roligare!
Bokrensning!
Fick ett ryck och bestämde mig för att göra det som jag tänkt göra ända sedan jag flyttade in i den här lägenheten för ett år sedan: sortera mina bokhyllor. Passade på att slänga ut en massa böcker som troligtvis aldrig kommer att läsa, har läst och nog inte kommer att läsa igen och sådana som jag inte vet med mig att jag har plockat på mig och som jag undrar var ifrån jag fått (jobbet, gamla jobbet, säljdragningar, författarträffar ?? … antagligen). En nätt liten skörd kan man säga. Ha då i åtanke att Storasyster fick med sig fyra pappkassar när hon var på besök för någon månad sedan. Och ändå bågnar mina tre påbyggda Billyhyllor unden tyngden från de böcker som faktiskt fick stanna kvar.
Vad blev det då för indelning? Jo, följande (uppifrån och ner, sorterade efter kategori – författare – utrymmesefektivast placering – utgivningsår):
vänsterhyllan
- prettoböcker + lyrik & dramatik
- ”mina” böcker (dvs de jag redigerat alt. korrläst) + signerade ex (inbundna)
- Stockholm + sån’t som inte föll in undern någon annan kategori + dagböcker som inte fick plats i papplådorna som står ovanpå bokhyllorna
- lättsam fyrfärg
- design, färg & form + grafisk litteraur i magasinformat
- kokböcker + stora konstböcker
- Nordisk familjebok (upplagan från ca. 1920-1930)
mittenhyllan
- dvd:er + de cd-skivor som inte förpassats till vinden (är egenligen anti att ha annat än böcker i bokhyllan, men det är lite ont om förvaring här i lilla ettan)
- engelsk pocket (fiction)
- engelska non-fiction pockets + hard backs
- nordisk litteratur (mestadels på svenska, med vissa inslag av danska & norska, till största delen skönlitterärt, ca 96%) Adams, Douglas – Collins, Jackie
- Coupland, Douglas – Gardell, Jonas
- Gardell, Jonas – Ingermarson, Kajsa
- pärmar, fotoalbum (ja, det är sant!)
högerhyllan
- resehandböcker, kartor, sångböcker + spel
- Irving, John – Keyes, Marian
- Lewycka, Marina – McKinley, Tamara
- Murakami, Haruki – Tusen och en natt
- Strage, Fredrik – Östergren, Klas + ordböcker (SAOL, engelska, italienska, franska, danska och mandarin)
- kurslitteratur i italienska, danska, lingvistik, litteraturvetenskap samt böcker om förläggeri, typografi, språkregler och media
- tidskriftsamlare fyllda med brev, viktiga papper, noter och egna företagets räkenskaper
Vad har jag då kommit fram till? Jo:
- jag humanisten personifierad
- lejonparten av mina böcker är pocket (1,5 år på Pocket Shop har onekligen satt sina spår …)
- jag är ingen kultursnobb, nej här trängs Harlequin med senaste numret av Aorta – men det fanns förvånansvärt lite rosa trams i bokhyllan – det var en överraskning eftersom jag trodde det var det enda jag läste …
- jag har inga böcker skrivna av någon vars efternamn börjar på Q, X eller Ä
- jag har bara en författare som börjar på Å och det är Daniel Åberg – dock har jag Dannyboy & kärleken både som inbunden och som pocket
- författare vars namn börlar på L är klart övrrepresenterade
- flest böcker av samma författare är utan tvekan Jonas Gardell
- bland M finns flest populärlitterära tantböcker
- S och U är nästan uteslutande höglitterära högar
- jag har bara en deckarförfattare – Åke Edwardson (och Rankin+Forbes, men de har jag jobbat med så de räknas inte)
- jag har förvånansvärt många musikbiografier
- av det som finns kvar är nog 80% olästa titlar, oj oj hur ska jag hinna med allt?
- jag har verkligen tokmånga kokböcker! och ändå frifräsar jag så fort jag ställer mig vid spisen
- The End of the Affair (Graham Greene) och Pride and Predjudice (Jane Austen) finns både på originalpråk och i svensk översättning, Brott och straff har jag visst på franska och engelska men inte på svenska
- jag har Ovidius Amores från romarrikets guldålder, Konsten att bli gift från 1948 och Hitta kärlek från 2007 – och innehållet visar tydligt att inget har förändrats, bara sättet att paketera det hela på
- jag har överraskande många nobelpristagare
- snyggast pocketomslag kan nog vara Sarah Waters The Night Watch (Vintage, 2006) … tror jag
- snyggaste boken alla kategorier är Bodil Malmstens Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig (Modernista, 2006)
- nästa bok jag kommer sätta tänderna i blir nog Neil Gaiman, American Gods … såvida jag inte borde läsa något på svenska för att inte tappa min språkkänsla.
Ja, så kan man också spendera en söndag …
Vargtimman
Lägesrapport:
Klockan är nu strax efter 03 och jag har resignerat. Sitter i sängen och dricker varm mjölk med honung (petade i mig ett digestive och ett finn crisp också, dumt dumt …) och tittar på Casablanca. Ganska mysigt faktiskt. Känns nästan lite juligt på något vis. Synd bara att jag ska upp och jobba imorgon …
