Uti tvåsi med jobbet!
Jajjemän! ett förfärligt ställe egentligen, men ack så trevligt ändå. Hamnade på minsta lilla bordet bland trevliga kollegor, och tillsammans där på änden tjoade vi högre än de andra tillsammans. Fick en dos Elvis och paljetter så att jag står mig ett tag.
Fortsatte till Niklas restaurang och drinkade drinkar (Patsy darling, fetch me another Stolli-Bolli will you!) och hade allmänt trevligt. Fnittrade i taxin och åt tydligen en avocado och lite stekt halloumi när jag kom hem. Och en halv tomat. Så kan det gå.
Gick upp tidigt för att vara på möte redan halv nio. Kom dit sminkad, fräsch och fin bara för att ställa in och flytta till eftermiddagen (en av tre dök aldrig upp). Så var det med den lediga eftermiddagen och det planerade uppsalabesöket. Jaja, får bli barnfilmsmatiné med J istället – kan bli nog så trevligt.
Beröm till mig! Jatack!
Ger mig själv beröm. Mycket och varmt. Why? Jo, jag har deklarerat – för min egen firma! Ha, visste väl att det fanns någon mening med att jag skulle skriva den där tentan (fyra gånger). Klarade det nästan alldeles på egen hand, trots att det var över sex år sedan jag läste feken (tack kära lillasyster – som klarade tentan på första och nu läser extra skatte-ränte-redovisning eller nå’t annat ambitiöst – för jourhavande redovisningkonsultation. Får jag igenom alla avdrag kommer det belöning, jag lovar!)
Känns bra, faktiskt. Att inte vara helt körd. Ha! Hade det inte varit för att klockan sakta tickar mot midnatt och för att jag tror att jag håller på att bli förkyld (har fröken dansat i natten i för lite kläder tro? Hmmm … Eller hånglat med ett influensatroll? Nej, det vill jag bestämt minnas att jag INTE har. Är det kanske rentav pollen på gång – jobbigt, det har jag ju aldrig lidit av tidigare) så skulle jag fira ordentligt. Istället får jag nu snällt lägga mig under täcker och ladda inför ”personalfesten” på Slitage imorgonkväll. Det kan nog bli spännande. Vad sjutton ska man ha på sig? När kan går ut med jobbet? på ett sån’t ställe. Hm, får kanske ställa klockan lite tidigare och gå upp och bläddra igenom gasque-klänningarna. kankse finns den någon gammal trasa som kan få följa med ut på äventyr.
Jag = en klant
Har glömt mobilen hemma idag. Skit. Ska luncha med pappa som är uppe i stan över dagen och lovade ringa honom under förmiddagen för att styra upp tid och plats. Kommer inte ihåg numret till hans jobbmobil. Illa. Och det är måndag idag dessutom. Usch, så klantig jag är.
Festligt värre!
Jag är trött idag men ganska glad. Bal i kära Uppsala i går – festligt värre. Fick G till bordet – alltid trevligt. Var på mitt allra raraste solskenhumör och fullkomligt strålade! Den champagnefärgade blåsan jag köpte i London gjorde succé (hann lägga ner den, genom att sy fast ett 2,5 meter långt sidenband i samma färg som tyget längs med hela fållen, under de 40 min som tågresan til U-a tog. En syn för gudar kan jag lova. Osminkad jag med flinka fingrar, nål och tråd i ett hav av glänsande brokad.) och jag dansade och hade mig som om det inte fanns någon morgondag. (Idag kan jag nästan önska att det inte gjorde det … aj i huvet idag kan jag meddela).
Det var underbart att vara tillbaka i min gamla stad; mitt slott, min gamla lägenhet och mina gator. Piffade oss übersnabbt Y och jag, och hann därför ta ett ärevarv upp om Carolina där vi i full högtidsmundering och solglasögon beundrade staden som badade i det milda kvällsljuset nedanför våra fötter. Strålande leenden som endast kunde mätas av glansen i vårt bling.
Hade riktigt rasande trevligt även om jag tror att jag tappade en hundralapp och kanske drack lite för mycket öl. Men jag fick iaf sitta i solen på Hugos idag och njuta va staden, livet, sällskapet och gårdagskvällens fragmentariska minnen. Och jag lyckades dessutom få till en kaffe med C på bruna cafét – lite lagom spontant sådär – när han kom tillbaka med bussen från Norrtälje. Fast så dags var jag bra sliten och villle egentligen bara hem till min säng …
Och imorgon är det dags att gå till jobbet igen, som en vanlig dödlig.
Lördag au lait & Eldeman
Lördag morgon. Ligger i sängen och löser Melodikrysset. Bredvid mig på golvet har jag en balja café au lait och utanför fönstret skiner solen. En ganska härlig början på vad som nog kan bli en ganka härlig dag. Ska alldeles strax kliva upp och sy om en balklänning som behöver fixas till lite inför kvällens festligheter. Ska bara ligga kvar en liten, liten stund till.
Det blev inga jeans igår heller. S ringde och tillsammans firade vi lönefredag i solen runt St E-plan. Först lite kaffe och Murphys i solen. Sedan öl och rejäla burgare på Peppar. Och slutligen 3,5:or i Atlas. Men vi avstod från Ag, gamla och fredagströtta som vi ändå är. Var nog inte så sociala när jag tänker efter, låg mest i en soffa med våra öl och pratade hörlurar. Och britpop. Och klagade på värdens musiksmak. Men vi hade riktigt trevligt!
Så, då har man klarat hela krysset idag igen. Inte för att skryta men det är ju ingen match längre. Hade nog t o m kunnat klara det på snabbgenomgången. Fast det är ju inte det som är poängen, att man ska klara krysset, utan att man ska få ta det lite lugnt och njuta av lördagen. Och tro mig, det gör jag.
Ok, dags att hoppa ur lakanen och ta tag i dagen efter den synnerligen mjuka starten.
Onödig kunskap
Tog en sväng på stan igår efter jobbet. Upptäckte att jag hade lite pengar kvar på kontot dagen innan lön och efter att ha letat mig blå efter ett par nya jeans i London – utan resultat såklart – tänkte jag nu ge Sthlms butiker en chans. Det gick inge’ bra dock, känner mig vinterblek och ful med enkropp som av allt att döma inte är skapt för att bära denim, så efter någon timme ger jag upp och styr kosan till Beyond Retro – min absoluta favoritbutik – för att muntra upp mig själv med lite terapishopping.
Bäst som jag står där och bläddrar bland småblommiga dockklänningar, grafiskt mönstrade retroplagg och tjusiga vintageblåsor byter de skiva i högtalarna. En stor del av nöjet med att shoppa just här är just musiken. Elvis varvas med Pet Shop Boys, Duran Duran i salig blandning med Doris Day och Hendrix. Härligt! Så där står jag och fingrar på sköra bommullstyger och blanka syntetmaterial när högtalarna klickar till och börjar vråla I’m a Barbiegirl in a Barbieworld. Och inte nog med det, det verkar vara en 90’s Greatest Hits på gång, för plötsligt hör jag välbekanta tongångar av Tamagotchi-song, Spice Girls (herregud, vad sjunger de egentligen i texten till 2 become 1 – vet föräldrar vad deras barn egentligen lyssnar på!?!) och Rednex.
Och det värsta är att jag gillar det! Minnen av min lillasyster som ligger på altanen med lurar och högt sjunger med i favorithittarna på ett språk som bär lite om ingen motsvarighet med originalet. Bilsemestrar och familjeutflykter, och konstigt nog är det texterna från fredagarnas Rally-sessioner som stannat kvar för helt plötsligt kommer jag ihåg Skärgårdsdoktorn-allusionen till Dr Jones. Jag dröjer mig kvar och går igenom skor och väskor trots att jag inte ska köpa något, bara för att få lyssna på vad som kommer sen. Hög på nostalgi tar jag tillflykten till ett av de generöst tilltagna provrummen för att digga loss lite bland balklänningarna som jag tagit med mig in som svepskäl.
Jag har tidigare skrivit om mina svårigheter med användningen av ‘innan’ och ‘före’ och att jag aldrig tycks lära mig vilket som ska användas när. Jag förstår verkligen inte hur svårt det ska vara, och framförallt inte hur man – bara sådär – kan plocka upp movesen till Macarena trots att det legat i träda i vad blir det, tio år?
Tjall på gröna linjen
Ja, så kan det bli ibland. Vet inte om jag ska sätta in tomaterna i ugnen nu eller vänta tills middagsgästerna kommer. 15 min i ugnen kan ju bli klart för tidigt om förseningen är längre än så. Hm, vad göra?
Jädra gröna linjen som inte vill gå som jag tyckera att den ska göra.
Saknad? Ja, faktiskt!
Jag har tagit för vana att varje måndagsmorgon köpa blommor till mitt kontor. Vita tulpaner, blekrosa ranunkler, ljust beigetonad ginst och gröna kvistar. Ofta blir det så att jag handlar från samma ställe, och killen i blomsterståndet på torget har den senaste tiden hejat så glatt och igenkännande när jag går förbi. Och gett mig lite snällare priser.
Så kliver jag då av t-banan nu i morse och tänker att det allt vore trevligt med lite nytt fräscht invid datorn. Blev ju inga blommor förra veckan eftersom jag skulle vara borta i så många dagar, och de gamla var jag noga med att slänga innan jag reste. Trippar upp till ”min” kille som leende utbrister Tjenare tjejen, Det var ett tag sedan. Var har du varit, har du haft det bra? Jag funderar på vad jag vill ha idag och han frågar om jag köpt en större vas till kontoret ännu eftersom han fått in några riktigt fina krysantemer. Jag skrattar, märkbart förvånad över att han kommer ihåg att jag alltid beundrar liljor och annat högrest och sedan kommer på att jag inte har en vettig vas på jobbet och går för något kort och säkert. Faller för en dramatiskt rödflammig tulpansort och får välja ut precis vilken bukett jag vill ha. Så står vi där och pratar om våren och blommor medan hans kollega omsorgsfullt packar in mina röda och orange-flikiga blommor i papper. Jag berättar att jag nyss kommit hem från London och han pustar ut och säger att han var orolig att jag övergivit honom och börjat köpa bommor hos någon av konkurrenterna. Och så får jag ett varmt leende och ett glatt Ses snart, tjejen! Och tio kronors rabatt på buketten …
Heathrow – Arlanda
Hemma igen och slås omedelbart av två saker: vilket fint område jag egentligen bor i och vad högt i tak jag har! Efter att ha promenerat runt Notting Hill igårkväll och tänkt Här var det mysiga hus, här kan man också bo! blir jag alldeles varm om hjärtat när jag kommer upp från min egen trogna gamla t-bana och möts av ett kvarter lika varmt och ombonat. Jaaa, jag bor faktiskt jättefint!
Alltså, Londonresan och semestern är nu till ända. Lite sorgligt faktiskt. Är ganska trött och efter att ha spenderat ytterligare en dag till fots har jag nu fötter som inte på när ser ut att kunna komma ner i mina nyköpta ballerinas. Högläge inatt mao.
Var lite tjurig på London i lördagskväll, när jag var så trött och vädret så kallt och turisterna så många, och funderade då på att nä min sju, nu får det vara nog – den här staden äter bara upp mina pengar – varje gång (sant faktiskt, London är den enda stad jag blivit pick-pockad i, annars mest på shopping). Nu kommer jag inte tillbaka. Så larvig man kan vara då. Idag fick det vara nog med tramsandet, tänkte jag och promenixade genom Hyde Park till South Kensington och indulged myselft to a shopping spree utan like. Och avslutade det hela med en sista kaffe på Starbucks. Jag ville sitta i fåtölj och läsa och var helt nekelt fräck nog att fråga en kille som satt alldeles själv i en soffgrupp för fyra om jag fick göra honom sällskap vid hans bord, jag lovade att inte vara till besvär utan läsa tyst och inte störa honom i hans laptop-jobb. Han däremot verkade tycka att det var trevligt med ällskap och började prata med mig. Han var amerikan, från Wisconsin, hette Chris, pluggade ekonomi på ngn business-skola och bodde alldelles runt hörnet. Han var ganska trevlig och tyckte det var roligt att få träffa en svenska och att det made his day. Ja, och jag tror ju inte att det skadade att jag bredvid min stol hade en almost obscenely large paper-bag från la Senza Lingerie (där de sista slantarna spenderades – jädrans vad det är lätt att hitta snygga underkläder hyfsat billigt i det där landet!).
Nu är jag så trött att jag måste sluta. Har ju trots allt ett jobb att sköta, även om jag är lätt jet-laggad.
A NOT so very lovely morning …
Sitter aterigen pa ett internetcafe, den har gangen i Bayswater, alldeles bredvid mitt hotell. Klockan ar strax efter atta – pa morgonen – och jag har precis varit pa banken. Nar jag igarkvall slantrade in pa mitt nya hotell for att checka in och betala for mina tre bokade natter fick jag mig en smarre chock: Credit card declined blinkade det ilsket pa den lilla apparaten. Ringer upp banken hemma i sverige (tack for telefonbanken!) och far hora: Tillgangligt belopp pa kontot … ar … sjuttiotva … kronor och … femtioatta … ore. !!!!!!!
Hur sjuttsingen kan narmare 7000 kronor bara forsvinna? Nar det enda jag kopt ar en deo och lite kaffe? Som jag dessutom betalade kontant? Jo, det tjusiga men tydligen ack sa opalitliga hotellet jag bodde pa med min chef rev inte alls den forsta depositslippen som jag var tvungen att lamna for att fa ut en nyckel, utan har chargat rummet tva ganger – en gang pa chefens kort som betalade for oss bada vid utchecknigen och en gang som ett reserverat belopp pa mitt kort. Inte roligt alls!
Forst fick jag inte checka in pa nya hotellet over huvudtaget, men efter att ha bonat och bett pa min allra finaste brittiska, tindrat med de stora bla, lamnat mitt pass i deposition och och hogt ojat mig over Oh, my God what am I to do now?, en ensam tjej i stora stan utan tak over huvudet efter midnatt och ett lansat kort och lite losa pund i fickan. Havdade saklart benhart efter att jag ringt banken att det fanns pengar pa kontot och att det maste vara ngt fel pa overforingen och att jag skulle kontakta banken sa fort det blev dag igen. Jag fyrade av hela min arsel av vapen och knep, och tillslut hade jag visst lyckats overtyga for jag fick en nyckel. Tur att jag hade kommit ihag att packa ner min bankdosa och tur att jag hade lite extra pa ett konto darhemma. Men uj vad jag ska ga in och gnalla pa Cavendish idag! Jobbigt eftersom killen i Consierge dar var ganska sot och fick mig att bete mig som varsta klappmongon (tack kara Ofelia for det lexikala nytillskottet) bara nar jag skulle lamna in min vaska i luggage roomet. Men men , det gar nog bra.
Jo, annars har jag det bra. Motte O pa Victoria station igar och borjade londonsemestern med att bota den i mitt fall annalkande bakfyllan med Fish n` Chips och Stella pa en riktigt engelsk pub. Och sedan en svang till Starbucks for double chocolate chunky chip coffe based frappucciono topped with extra cream and a straw- efteratt. Nice!
Nu ska jag ga tillbaka och betala mitt rum och sedan mota upp M+E och R+O for en genuine Shakespearience med anledning av skaldens fodelsedag. Och forhoppningsvis se 4:an & 5:an - lagenheten och fighting-scenen ur forsta filmen. Om killarna gar med pa det dvs …
