Plaisirs d’hiver – Bruxelles
Skrivet i dagboken på flygresan hem:
På väg hem från Bryssel, KLockan är väl runt 22 skulle jag tro och jag är väldigt trött. Resan har gått bra – so far – och det är verkligen roligt att resa med JJ. Hotellet var jättefint, stooor säng med vansinnigt sköna kuddar och mjuka lakan och ett stort badrum med badkar och tjock vit frotté. Lyx!
INledde shoppingrundan på morgonen med att köpa varsitt par snygga skor på Camper och fortsatte sedan födelsedagsfirandet med ostronlunch och champagnelunch på Grand Place. Och det blev på något vis startskottet för helgens tema: mat och öl. Vår inplanerade finmiddag igår byttes helt sonika mot småplock på julmarknaden i stan, men vilken härlig kväll – crêpes, vin chaud, korv och senare ännu mera champagne och gåslever för hela slanten. Och kaviar. Mmmm …
Idag var vi bakis. Väldigt bakis. Jag vet inte riktigt var vi fick den briljanta idén ifrån (det var säkert jag) men vi drack totalt elva öl under dagen/kvällen. och inga vanliga bleka lager utan mörka, fylliga, brödiga trappisteröl. Som har en alkoholhalt runt 8 vol %!
Alltså bakis idag. Skyller på det och att det duggregnade att jag hade mensvärk och begynnande skoskav på höger häl. Och på att JJ var bakis och svårkontaktbar. Men framförallt på att det förbannade metrosystemet var så ologiskt att det inte gick att köpa biljett om man inte hade ett speciellt belgiskt cash card. Då vissnade jag totalt … Skäms lite i skrivande stund. Men så här i efterhand känns det skönt att veta att vi klarade även den prövningen (kanske den största av dem alla): den simultana bakfyllan. Vi överlevde. Båda två. Och vi lyckades tillslut hitta en metrostation med en maskin som tog kontanter (nej nej, visa är minsann inget man använder här i Europas huvudstad. Inte under jord iaf) så att vi kunde ta oss ut till Atomium (reds. anm. se nedan). Gav upp coh åkte in till stan och botade bakfyllan med Moules Frites. Gott.
Bryssel är en ganska trevlig stad så här i juletid. Mycket ljus och tomtar och framförallt ett mer kärleksfullt julbudskap än det kommersiella trams som vi matas med här hemma i Sthlm. Men nu är jag trött och ser inte alls fram emot 1,5 timmes bussresa från Skavsta. Och sedan t-bana på det … Och jag vill definitivt inte tänka på att jag ska upp coh jobab imorgon. Ja, ytterligare en anledning till att jag var så grinig imorse var att jag sov så dåligt inatt (den sköna kudden till trots). Vaknade halv sex av värsta mardrömmen och vågade inte somna om. Inte bra, hoppas jag får sova lugnt inatt.
Ja, en rolig eller snarare annorlunda sak hände på flygplatsen idag. (För övrigt en dålig flygplats – 3.30 € för en flaska vatten. Rena rånet!) För första gången någonsin fick jag öppna min väska och tulla igenom allt dess innehåll. Grejen är att ajg till följd av JJ’s ivriga påhejande och middagsplanerande packade ned för mycket kläder, vilket reducerade min shoppingmarginal markant. Efter ett par skor till mig, ett par ökenkängor till JJ och en cashmeretröja från Styles of Collection (JJ’s) var den reducerad till obefintlighet. Således var packningen beundransvärt kompakt och millimeterpasad – framförallt sedan ajg tvingades tryck ner även min bruna Mulberryväska för att överhuvudtaget få gå igenom in till security (ryanair = endast EN enhet om bord!) Alltså, när de ber mig öppna min väska tänker jag bara ”F-n, f-n, f-n – inte idag! Varför just idag? Skit, skit”. men jag har inte så mycket val, det är bara att öppna och guida honom genom hela tamponger, örhängen, lackpumps, glasögonfodral, sminkväska, svenska klubbkort, konsumkort etc, underkläder, skoratong, lilla aftonväskan och allt annat jag hade tryck ned. Allt medan övriga personalen tycker att det är jättekul att jag har gummistövlar. Såklart hittade man ingenting att anmärka på, men tulltjänstemannens min när han bläddrade igenom alla blanka magasin och hittade en PC Gamer (JJ’s) var obetalbar. Hahahaha!
Det dyra vattnet till trots krävdes det lite taxfree-shopping för lugna mina visiterade nerver). JJ köpte en after shave från L’occitane de Provence. De hade tvål + body lotion från samma märke på hotellet och det luktade så rent och så gott så gott. JJ blev fast. jag för min del jublade mest över att min ”Juicy Tube – Caramel Gospel”, som jag inhandlade på Skavsta föra avfärden faktiskt var billigare där än på Charleroi. Det gjorde mig glad.
Hoppla! Nu landade vi på marken igen, vilket innebär att jag överlevt ytterligare en flygresa och magkittlande landning. Heja heja!
Dags att sluta skriva.
Au revoir!
Sinterklaas & Zwarte Piet var dagen till ära på besök i stans ena galleria …
… med present till alla snälla barn.
Lördag: Ostronlunch på Grand Place. Väldigt lyxigt!
Manneken Pis i traditionell julutstyrsel
Petite moi en Grand Place
Söndag: Promenad i duggregnet längs Avenue Leopold
Atomium – intressant idé men tråkigt tråkig tråkigt runt omkring. Och dyrt att gå in dessutom (9 € – vi åkte hem igen …)
Hemma igen
Är nu hemkommen från Bryssel – med magen full av ostron, gåslever, champagne, musslor, surkål, vinterkorv och inte minst belgiskt öl. Mår på det hela ganska bra. Skriver mer ikväll.
Bon voyage!
Snart är det dags. Om ungefär sex timmar ska jag knäppa av datorn, dra ut ljusslingan, koppla ner telefonen och bege mig till t-centralen, där jag ska möta upp JJ för vidare färd mot Skavsta och slutdestination Bryssel. Åh, så roligt det ska bli att få komma iväg. Och jag har inte packat med mig ett endaste manus. Inte ens en liten pocketbok! bara dagens DN, senaste numret av Filter, min dagbok och ett blankt magasin. Men inget jobb den här gången (beröm till mig, tack!).
Tycker verkligen att det är svårt att begränsa min necesär till de ”nya” restriktionerna om vätska i handbagaget. OM amn chackar in bagaget är det väl lugnt, men nu när man har en liten liten weekendbag och dessutom vill vara lite extra snygg och välpolerad på sin resa blir det genast bekymmer. Att packa för en liten minibreak visade sig vara förvånansvärt expansivt ändå. Tänkte först bara slänga ned en klänning och en kofta, som komplement till den kofta och klänning jag reser i. Och sedan underkläder på det. Och ngt att sova i. Och en mösas om det blir kallt. Och så ska vi ju ut och äta finmiddag imorgon, då behöver jag ju en annan klänning än den jag rest i och den som jag haft på mig hela dagen. Och då kanske jag ska piffa upp med lite örhängen. Och det vore ju snyggt med min vita cashmirkofta – men den glömde jag ju handtvätta i onsdags och nu hinner den ju inte torka … Hmmm… Och jag kan ju inte gå i gummistövlar på finkrog, så då måste jag ju slänga ner ett par klackskor också. Och då måste jag ju kanske även ha en liten finväska, för jag kan ju inte gå ut och fingå i svarta lackpumps och stor, brun Mulberry-väska. Det kanske blir kallt och regnigt, bäst att slänga ner min Burberryrutiga hatt så att jag inte blir alldeles frissig i håret. Och paraply såklart. Jisses vad mycket saker dte blev helt plötsligt! Men för att vara tjej har jag förvånansvärt lite packning, det måste jag faktiskt säga – det tyckte tom JJ. Som han så fint sa: Vad är du för en tjej, du har ju plats kvar i väskan!
Utan att tänka på annat än att det vore trevligt att fira födelsedag på annan ort bokade vi vår lilla julresa. Först nu i veckan slog det mig att vi kommer befinan oss i belgien under firandet av Sinterklaas. Även om vi aldrig fiade denna högtid som barn har jag ändå ett holländskt påbrå och det ska bli kul att få vara på plats och få se hur det ska gå till – egentligen. Undrar om jag får ris eller present i min sko … Och framförallt – undra vad som händer om amn sätter ut skorna utanför hotellrummets dörr?
Ja, se det snöar!
Titta så fint det snöar här på sidan idag. Solen skiner i Storstan och det är minusgrader ute. Kanske blir det vinter i år i alla fall …
Imorgon åker jag till Bryssel. Ser verkligen fram emot att få ta det lite lugnt och koppla av tillsammasn med JJ. Han fyller år imorgon, så det ska bli lite extra kul att få göra ngt speciellt till helgen.
Men nu måste jag jobba, för strax är lunchen slut.
Ett tydligt tecken
Har hängt upp min kristyrpepparkaka (julhälsningen från webbyrån) i kontorsfönstret så ser det inet bara juligt ut, det luktar juligt också. Och låter. Jajamänsan, SR Bjällerklang strömmar ur datorn. Ett säkert tecken på att julen är på ingång.
Igår sprang jag från jobbet precis i lagom tid för att hinna till Hötorget innan stängning. Den årliga misteln hänger nu i hallen, i rött sidenband med rosett – precis som det ska vara. Uppsalakulan åkte upp i lördags och papperstjärnan lyser så fint i mitt sovrumsfönster. Kröp upp med lite vin chaud och mös i min stora säng igår och satte i mig en påse skumtomtar och några kapitel manusläsning.
Lite julefrid på det här bara så är jag så gott som julklar.
God mat och goda vänner
Det blev en mycket trevlig tillställning igår. Spaghetti bolognese, massor av vin, bröd som doppas i olja och salt, ännu lite mera vin, lite skvaller, spansk lantkorv, heta diskussioner om huruvida Love Actually är bättre än The Holiday eller inte (jag är kluven in frågan måste jag erkänna, vilket delade sällskapet i två lika stora delar om vardera 2,5 personer).
Som alltid när man ska försöka svänga ihop tre rätter inför gäster i mitt lilla kök brukar man glömma en ingrediens eller två. Så även denna gång. I morse när jag skulle fixa morgonkaffet hittade jag ett knippe persilja och en burk minitomater som jag hade tänkt ha i såsen för lite extra sting. Glömda saker i skåp och lådor visate sig även vara ett genomgående tema för unga frökens skafferi. Den snajsiga marängsvissen som så fint skulle dekoreras med strössel blev inte så tjusig som jag först tänk. Strösslet gick ut för fem år sedan … Vilket iofs är bra eftersom det visar att strössel eller maträtter som kräver strössel inte ingår i min diet. Och jag tror att mina gäster förstod att jag faktiskt inte ljuger när jag säger att jag aldrig brukar äta efterrätt och inte tycker om glass. hade dessutom feloptimerat hur mycket glass en person äter. I min värld tänkte jag att 750 g nog är lagom för 5 pers. Det var det inte. Tur att vi iaf hade många maränger och en massa hallon. Och chokladsås.
Kvällens höjdpunkt blev invigningen av mitt nya födelsedagsspel – Ouggachakka. Busenkla regler: ena laget sjunger en låtrad som står angiven på ett kort, andra laget får poäng om de lyckas sjunga vidare där lag ett slutar. Mycket sång, många skratt och oanade sidor av vännerna visades upp.
På det hela taget en mycket trevlig kväll!
Nu är det jul igen
Sitter på kontoret, som nu är julpyntat och decembermysigt (trots att det bara är november). Fördelen med mitt jobb är förutm alla böcker alal de julmutor som börjar dyka upp vid den här tiden på året. Nummer ett anlände med posten i fredags: ett pepparkakshjärta med mitt namn i kristyr, en present från vår gamla webbbyrå som vi slutade anlita i mars. Tack tack! De två fina chokladaskarna är presenter från en kollega och korten i fönstret är födelsedagshälsningar av olika slag. Vädret utanför är vansinnigt tråkigt och blaskigt.
Jaha, så ser det alltså ut på kontoret morgonen den 30 november i nådens år 2009.
Dinner party!
För att sprida lite ljus och trevnad i novembermörkret:
Mera presenter!
Kom till jobbet imorse, lite lagom tung i huvudet efter firandet igår, och hittade en chokladkartong på mitt skrivbord. Utan kort eller avsändare! Men jag lyckades klura ut vem som ställt in den till mig efter att jag lämnade kontoret igår:
Tack käre J – du är en superschysst kollega!
Att fira födelsedag!
Jag tycker egentligen inte alls om att fylla år, inte för att jag har åldersnoja eller så utan mest för att ajg inte tycker om att stå i centrum för saker som man inte behöver stå i centrum för. TYp fyla år. Alla människor gör ju samma sak – en gång om året dessutom.
Men idag har det varit ganska trevligt. Vaknade aptidigt i morse (kl 4), gick ur sängen och satte mig i köket med en kopp te och morgonens tidning. Efter det följde lite bokföring och lite frilansjobb innan väckarklockan började ringa i rummet bredvid. Nymalet kaffe, paketer och födelsedagssång innan jag hoppade i mitt nya fina H&M-fynd och begav mig till jobbet. Festligt fin med svartblankt hårband och sidbena – på bästa preppy gossip girl-manér.
Fick present på jobbet av kära kollegor och blev sedan utbjuden på lunch av samma gäng – mycket trevligt. Nu väntar kaka till eftermiddagskaffet och senare vin på Rolfs Kök m JJ. Men det är inet det bästa – hemma i kylen ligger en hel flarra Piper-Heidsieck och väntar på mig. Äkta champagne på födelsedagen – det är en tradition som man inte får bryta. Men i år tänker jag inte dricka upp hela buteljen för egen maskin …
OK jobba ngn timme till sen får bubblet får kittla min tunga.
